Vi som önskar/ska göra/gör Äggdonation i Finland 2011
Igår var jag på första besöket hos BM. Hon verkar bra och trygg. Alla prover var bra vilket kändes skönt, men... I samråd med henne bokade jag en tid för UL idag eftersom jag inte vågat vara riktigt glad och känt mig rädd och känslomässigt blockerad, p.g.a.att min förra graviditet slutade med MA och missfall vid den här tiden. Som min gynekolog sa: de flesta UL gör man av psykologiska skäl, inte medicinska
Så idag precis när v 12 börjar så fick jag se vår lilla plutt! Jag blev helt ställd när jag såg en BEBIS! Ingen blurrig prick som sist. Min gyn hade en helt ny, dyr och exklusiv UL-apparat och man såg faktiskt t.o.m. den lilla, lilla handen och alla fingrar!!! Fatta då att lilla pyret bara är 5 cm lång Även min luttrade gynekolog var helt till sig Han visade mig hjärtat som slog men jag tyckte ändå att bebisen var alldeles för stilla. "Varför rör den inte på sig", undrade jag, "varför är den helt stilla?" Nojan ville inte ge med sig... Min gyn log och sa "Jomen när de är sådär små så sover de ju mest hela tiden!" Sen plötsligt slog den lilla plutten en volt! Den vred och vände sig och jag såg alla små armar och ben sprattla! Och då... då brast det i modershjärtat och jag kände mig alldeles lycklig på riktigt för första gången på den här resan. Vår lilla plutt rörde sig ju alldeles av sig själv! Inne i min mage Sen har jag bölat mest hela dagen. Av lycka förstås Nu gör det inget om jag så mår illa hela graviditeten!
Jag önskar precis som Lie att vi blir fler i tråden som lyckas. Det jag upplevde idag vill jag att ni alla ska få uppleva - alldeles magiskt!
Stor kram på er alla!