Elak styvmor

Jag gämmför mitt ansvar som om jag vore barnvakt eller jobbade på dagis med. Eftersom det igentligen är det ända jag har rätt till.. Sen kan jag säga som så att jag har nog haft ett finger i reglerna som gäller här hemma med. Men då gör jag som så att jag går till sambon och föreslår hur jag vill att det skall vara sen är det han som tar beslutet. Jag har bland annat infört en belöningstavla här hemma där barnen om de hjäper till tex tar ut soporna blir belönad med 2kr. Eller om de hjäper till med disken o.s.v. Det har faktiskt fungerat.

Men hur är det med det? Om man ställer frågan.. Pappan och mamma bor försig. ingen av dem har nytt förhållande. Är det inte då sa att pappan kan ha sina regler fört barnen och mamman sina. blir det fel då eller??
Ställer frågan eftersom pappan inte vill att barnen tar med sina skatebords till skolan eftersom de inte alltid tar på sig hjälm och skydd.. Mamman skitter i detta och låter dem ta med dem.. ska då pappan följa mammans regler om hon nte följer det han säger???

Håller med!

Tutilure: Hur ogärna du än vill att det ska vara andra än du som har inflytande i dina barns liv, så är det så det kommer bli. Ditt ex kommer träffa nån ny, han och hans nya de bestämmer gemensamt i sitt hem. Deras regler gäller där. Jag förstår dock hur du känner, jag vet inte själv hur jag skulle känna om jag och min man skiljde oss och han blev sambo med någon ny som då får inflytande över vår son. Men om du vill att dina barn ska må bra och få en bra uppväxt då måste du ta ditt föräldraansvar den dagen ditt ex träffar ny och försöka samarbeta med han och hans nya och även inse att hon är en del av barnens liv, gör du inte det, då är det du och dina barn som mår sämst av det.
Jag har en kompis som jobbar på soc. Hon sa såhär en gång: Barnen mår inte dåligt av att man har olika regler i de olika hemmen, de lär sig att hos mamma får jag göra si och hos pappa får jag göra så... Det barnen mår dåligt över det är när mamma och pappa och deras respektive inte kommer överens och när man har totalt olika syn på de grundläggande värderingarna! Där ska du och din fd samsas dvs om de grundläggande värderingarna, sen ska ni göra allt för att hålla sams och låta era respektive nya komma in i familjen ...då mår era barn som bäst. Kom i håg!!! De nya ska få gå på skolavslutningar, skolmöten, dagismöten mm För det vill barnen och om barnen bor ihop med någon som hjälper med tex läxor etc ...då måste även den personen närvara på utvecklingssamtalen. Bli inte en bitter, svartsjuk, hämndlysten biomamma, försök bita ihop och le ...för barnens skull!

PRECIS! Det är inte något som jag tror att någon vill, men separerar man och har barn, så ja, andra kommer ha med ditt barn att göra. De regler som ditt ex och då den ev "nya" har i sitt hem det är deras ensak. Du och i framtiden dina nya, ni har era regler. Väljer man då att hålla på "att jag bestämmer allt om mina barn-grejen" då fördärvar man bara sina egna barns uppväxt! Gör inte det mot dina barn. Och nej, du är kanske inte svartsjuk på ditt ex nya för att de har träffats, men kanske för att den nya får en plats i dina barns liv!? Du måste försöka tänka på barnen före dig själv och din väg är inte alltid den enda rätta utan du kan ha på ditt vis hos dig, sålänge du bara köper att ditt ex och hans ev nya gör på sitt vis. Kan man inte vara "öppen" för andra människor och åsikter, då blir resultatet inte bra! ...och skulle inte alla (även tex du Tutilure) må bättre i era framtida relationer om ni vuxna kan gå på dagisfester mm tillsammans och barnen vet att ni vuxna ni klarar av att hålla sams även om ni har lite olika regler och åsikter! Är det inte en bra förebild att sträva efter att vara sån?

Jag är gift, vi har en son och min man har 2 pojkar sen innan och jag vet hur fruktansvärt dåligt barn kan må då den biologiska mamman inte klarar av att barnen har en "ny" vuxen i sitt liv. Jag har mer hand om min mans äldsta son än vad mamman har, då han bor här medans "den lille" bor kvar hos mamman. Jag och min man har varit ett par under större delen av barnens liv, de var små då vi träffades. Jag bestämmer i mitt hem, ihop med min man och det betyder att i mitt hem bestämmer jag över även hans barn, jag kan inte göra skillnad på barnen. Jag behandlar hans barn så som jag behandlar vår son, det är samma regler, samma summa till presenter, lika mycket märkeskläder etc. Barnen är helt med på det. Vi har en deal (jag och barnen) de älskar sin mamma på ett speciellt sätt precis som jag älskar min son på ett speciellt sätt men i övrigt så är vi en riktig kärnfamilj! Vi uppmuntrar barnen att lyssna och respektera hennes senaste, som hon valt att bli sambo med, medans hon talar om för barnen att inte lyssna på mig då jag inte kan bestämma över dem ....vilka tror ni mår sämst? BARNEN!

Det är du och ditt ex som är barnens föräldrar och har ansvaret. 
Men hva om ditt ex blir tillsammans med en tjej med barn från innan?
Dom vill naturligvis ha lite olika regler för barnen. Men när dom ska bo ihop och uppfostra barnen, måste dom bli sams om vilka regler som ska gälla ALLA barnen i deras familj.
Det vill säga att dom ändrar regler i forhållande till ditt barn.
Kanskje inte du tycker om det, men det kan inte du bästemma.
Ditt ex och hans nye måste få lov till å göra sina egna val och sätta egna gräser och regler, utan att fråga dig.
Även om du är mamma.
Så länge ditt barn bor i hennes/deras hem, har hun faktisk endel att säga till om.  
Och det måste du respektera!

Det är barnen det handlar om, inte dig som mamma.
Barnens bästa kommer i första hand. Och barnens bästa är väl att dom fungerar bra som familj?
Att dm tycker om varandra och att ditt barn är lyckligt när han/hon är där?

Vill du ditt barns bästa, pratar du med både ditt ex och hans nya, viser respekt og forsöke komma fram til lösnigar som alla kan leva med. Ge och ta!  

Tack för alla inlägg.. Detta hjälper mig massa

det är lite jobbigt ibland att vara bonusmamma tycker jag....jag vet inte när jag kan/ska säga ifrån! men i helgen när sambons dotter var hos oss så blev jag riktigt förbannad och hon fick inte se på tv eller sitta vid datorn på resten av kvällen och visstsambon stöttade mig men samtidigt så tyckte han att jag var för hård mot henne!
saken var den att jag har en gammal och sliten byrå som ska kastas så fårt vi har köpt ny och sambons dotter hade fått nya kritor och hon fick för sig att måla på byrån och det gick inte att tvätta bort det...jag blev arg så klart för en 7 åring ska fatta att man inte målar på saker..men sambon tyckte det inte var få farligt bara för vi ska ju ändå köpa ny men för mig kvittar det om den var gammal o ska kastas man gör bara inte så!

var jag för hård och överreagerade jag??

MochN: enligt mig så gjorde du rätt. Det är ALDRIG okej att rita på möbler eller tapeter. Spelar ingen roll om de ska kastas eller inte. Gör hon det på den gammla vad säger att hon inte gör det på den nya. Jag hade med sagt ifrån.