Elak styvmor

Varför sätter du dem på straffbänken för att din sambo ber om det?
Han spelar ut dig och gör dig till den elaka och sig själv till den snälle.
Du ska bara säga åt dem när dom gör nåt som direkt drabbar dig eller stör dig, annars får han själv försöka va förälder och uppfostra dem, du ska aldrig ta den uppfostrande rollen ifrån honom.

Jag menar mer att han säger åt dem den gör han inget åt det. Alltså att han säger gå in och sätt dig, de vägrar och han återgår till sitt.. Jag anser att då får de som de vill och tror att de kommer inte bli straffade så de kan fortsätta göra som de vill. Ibland säger jag åt sambon att han ska ta dem, och ibland så tar jag tag i det. i båda fallen ser barnen mig som boven. men om jag bara ska skita i det så får jag ju ta att barnen beter sig illa sen med. Det märks verkligen att barnen har mer recpekt för mig än för pappa. för När jag säger till dem vet de vad som gäller men när pappa säger till dem så testar det..

Men i vilket fall var det inte frågan om vad pappan gör för jag har skrikit på han för det och han har blivit bättre. frågan var bara vad jag ska göra. Kommer barnen acceptera mig till slut om jag fortsätter eller gör jag fel. ska jag inte lägga mig i???

I ert hem är det era regler som gäller. Du ska inte "krypa" för barnen, men samtidigt så måste deras pappa ta tag i deras uppfostran. Du ska inte vara den som straffar om det inte är så att deras beteende direkt drabbar dig, du som extra vuxen i deras liv ska ses som en person som barnen kan lita på och ha trevligt ihop med samtidigt som de känner respekt. Att biomamman talar om för barnen att de inte ska lyssna på dig osv, det grundar sig mest troligt i svartsjuka och hennes beteende är inte okej. Tycker att din kille och hans ex ska gå till familjerätten och reda upp saker och ting. Du kan inte "kriga" med barnen då deras mamma tutar i dem massa nonsens, detta måste din kille lösa med barnens mamma.

Tar inte din karl tag i detta så kommer er hemsituation bli ett helvete varje gång barnen kommer och barnen kommer må allt sämre, så ge din kille en riktig "spark i arslet" HAN måste lösa detta.

Regine: Tack för tipset ska prata med killen och se vad han säger. Det låter som ett vättigt tips

Min fundering är om du har pratat med biomamman om detta?

Jag vet att om mitt ex kommer att skaffa ny tjej så kommer jag att hålla benhårt på att det är mina barn som jag ansvarar för och uppfostrar och att det självklart är mitt ord som gäller om den nya tjejen tycker annorlunda.
Om du pratar med biomamman kanske ni kan komma överens på något sätt hur ni ska förhålla er till varandra och barnen?
Och så måste du självklart prata med barnens pappa, det är hans jobb att ta ansvar för barnen, inte ditt.

Det går inte att prata med henne. Hon tycker inte om mig alls. Enlig henne så får jag inte ha något med barnen alls att göra. Jag får inte hämta eller lämna dem på skolan. Och hon vill inte träffa mig. Så hon kommer inte hem till oss utan ska de hämta och lämna barn annat än på skolan måste killen hämta dem hos henne ensam. Jag vill gärna ha kontakt och prata med henne om barnen och jag har försökt, Genom att bersöma barnen till henne men det fungerar inte.. hon blev bara sur då

Låt henne bara bli sur! 
Hon bestämmer inte om du ska levera och hämta på skolan.
Om din samboer tycker det är okay, så är det det. Hon bestämmer inte hos er!
Fan va många galne mödre det fins där ute!

 Bara undrar; du skriver at du vill hålla benhårt på att det är DINA barn?? Nope, dom är eran!
Och att det är ditt ord som självklart gäller om den nya tycker annorlunda?? Nope, du har ingenting att säga på vilka regler och gränser ditt ex och hans nya har för eran barn hemme hos dem. Dom är en familj (like it or not) och bestämmer själva! 
Hör du inte att du höres ut som en av dessa ägersjuka mammorna?
Reagerte på ditt svar!  

Nu befinner vi oss inte i den situationen eftersom mitt ex inte bor med någon annan, men jo det är och kommer alltid att vara mina och mitt ex barn. Inte någon annans.
Jag har skaffat barn för att jag ska uppfostra dem och där ska ingen utomstående lägga sig i. Oavsett vem det än är.
Jag bryr mig inte om om du tycker att jag är en "ägarsjuk" mamma, vad spelar det för roll? Jag är mamma till mina barn och därför är det jag som ansvarar för dem och uppfostrar dem tillsammans med deras pappa.

TS: Då är det inte så mycket att göra mer än att låta min sambo ta striden.

Tutilure: Jag förstår med hur du tänker jag hade nog känt lika dant att det är mina barn. Men det är inte så att jag bestämmer reglerna utan jag följer killens regler. Jag menar när barnen slår och sparkar varandra måste jag som vuxen ändå kunna sätta barnen på en bänk och be dem sitta där tills de lugnat ner sig. Hade du inte som mamma till barnen tyckt att det är bättre att jag särar på dem än att låta dem slå varandra blodiga?

Absolut, självklart ska du gripa in som vuxen om det krävs! Det är inte det jag säger.
Det jag säger är att det är din sambos barn och att det är han tillsammans med deras mamma som sätter upp reglerna för barnen och har ansvaret för deras uppfostran, där kan du inte säga så mycket. Och det är alltså din sambos ansvar att se till att ta striden med både barnens mamma och barnen i slutändan. Är inte han på plats så måste självklart du se till att barnen har det bra och att reglerna efterföljs.

Jag jämför det lite med (och nu blir jag säkert halshuggen för att jag skriver detta) som när barnen är på förskolan. När jag lämnar mina barn på förskolan är det förskolans ansvar att barnen mår bra och tas om hand men de har inget enskilt ansvar för deras uppfostran utan det ska ske i samråd med mig. Har förskolan åsikter som skiljer sig från mina så är det mitt ord som gäller eftersom det är mina barn.

Sen är jag ingen omöjlig person som har en hel massa konstiga åsikter/låter mina barn löpa fritt, det har aldrig varit ett problem med förskolan eftersom vi har ett mycket bra ömsesidigt förtroende och en fungerande kommunikation.

Och jag förstår naturligtvis att det inte är samma sak att ha dem på förskola som att de får en till vuxen i sina liv, men man får inte heller ta för mycket utrymme. Det kan vara känsligt område, för mig är det definitivt eftersom jag lägger ner mycket eftertanke kring hur jag uppfostrar barnen och vilka personer de ska växa upp till och där får ingen inkräkta. Men så länge personen bemöter mig respektfullt och accepterar att det är jag som har sista ordet så blir det inga probelm.

För övrigt så säger jag att det är jag som uppfostrar barnen eftersom det är jag som har huvudansvaret för dem i dagsläget. Det är pappan själv som har tagit den rollen och inte jag som har tagit ifrån honom barnen. Så att det inte blir några missförstånd angående det.