Elak styvmor

I ert hem är det era regler som gäller. Du ska inte "krypa" för barnen, men samtidigt så måste deras pappa ta tag i deras uppfostran. Du ska inte vara den som straffar om det inte är så att deras beteende direkt drabbar dig, du som extra vuxen i deras liv ska ses som en person som barnen kan lita på och ha trevligt ihop med samtidigt som de känner respekt. Att biomamman talar om för barnen att de inte ska lyssna på dig osv, det grundar sig mest troligt i svartsjuka och hennes beteende är inte okej. Tycker att din kille och hans ex ska gå till familjerätten och reda upp saker och ting. Du kan inte "kriga" med barnen då deras mamma tutar i dem massa nonsens, detta måste din kille lösa med barnens mamma.

Tar inte din karl tag i detta så kommer er hemsituation bli ett helvete varje gång barnen kommer och barnen kommer må allt sämre, så ge din kille en riktig "spark i arslet" HAN måste lösa detta.

Håller med!

Tutilure: Hur ogärna du än vill att det ska vara andra än du som har inflytande i dina barns liv, så är det så det kommer bli. Ditt ex kommer träffa nån ny, han och hans nya de bestämmer gemensamt i sitt hem. Deras regler gäller där. Jag förstår dock hur du känner, jag vet inte själv hur jag skulle känna om jag och min man skiljde oss och han blev sambo med någon ny som då får inflytande över vår son. Men om du vill att dina barn ska må bra och få en bra uppväxt då måste du ta ditt föräldraansvar den dagen ditt ex träffar ny och försöka samarbeta med han och hans nya och även inse att hon är en del av barnens liv, gör du inte det, då är det du och dina barn som mår sämst av det.
Jag har en kompis som jobbar på soc. Hon sa såhär en gång: Barnen mår inte dåligt av att man har olika regler i de olika hemmen, de lär sig att hos mamma får jag göra si och hos pappa får jag göra så... Det barnen mår dåligt över det är när mamma och pappa och deras respektive inte kommer överens och när man har totalt olika syn på de grundläggande värderingarna! Där ska du och din fd samsas dvs om de grundläggande värderingarna, sen ska ni göra allt för att hålla sams och låta era respektive nya komma in i familjen ...då mår era barn som bäst. Kom i håg!!! De nya ska få gå på skolavslutningar, skolmöten, dagismöten mm För det vill barnen och om barnen bor ihop med någon som hjälper med tex läxor etc ...då måste även den personen närvara på utvecklingssamtalen. Bli inte en bitter, svartsjuk, hämndlysten biomamma, försök bita ihop och le ...för barnens skull!

PRECIS! Det är inte något som jag tror att någon vill, men separerar man och har barn, så ja, andra kommer ha med ditt barn att göra. De regler som ditt ex och då den ev "nya" har i sitt hem det är deras ensak. Du och i framtiden dina nya, ni har era regler. Väljer man då att hålla på "att jag bestämmer allt om mina barn-grejen" då fördärvar man bara sina egna barns uppväxt! Gör inte det mot dina barn. Och nej, du är kanske inte svartsjuk på ditt ex nya för att de har träffats, men kanske för att den nya får en plats i dina barns liv!? Du måste försöka tänka på barnen före dig själv och din väg är inte alltid den enda rätta utan du kan ha på ditt vis hos dig, sålänge du bara köper att ditt ex och hans ev nya gör på sitt vis. Kan man inte vara "öppen" för andra människor och åsikter, då blir resultatet inte bra! ...och skulle inte alla (även tex du Tutilure) må bättre i era framtida relationer om ni vuxna kan gå på dagisfester mm tillsammans och barnen vet att ni vuxna ni klarar av att hålla sams även om ni har lite olika regler och åsikter! Är det inte en bra förebild att sträva efter att vara sån?

Jag är gift, vi har en son och min man har 2 pojkar sen innan och jag vet hur fruktansvärt dåligt barn kan må då den biologiska mamman inte klarar av att barnen har en "ny" vuxen i sitt liv. Jag har mer hand om min mans äldsta son än vad mamman har, då han bor här medans "den lille" bor kvar hos mamman. Jag och min man har varit ett par under större delen av barnens liv, de var små då vi träffades. Jag bestämmer i mitt hem, ihop med min man och det betyder att i mitt hem bestämmer jag över även hans barn, jag kan inte göra skillnad på barnen. Jag behandlar hans barn så som jag behandlar vår son, det är samma regler, samma summa till presenter, lika mycket märkeskläder etc. Barnen är helt med på det. Vi har en deal (jag och barnen) de älskar sin mamma på ett speciellt sätt precis som jag älskar min son på ett speciellt sätt men i övrigt så är vi en riktig kärnfamilj! Vi uppmuntrar barnen att lyssna och respektera hennes senaste, som hon valt att bli sambo med, medans hon talar om för barnen att inte lyssna på mig då jag inte kan bestämma över dem ....vilka tror ni mår sämst? BARNEN!