• dorsia

    Skicka ut snart 3-åring till lekparken själv?

    Hejsan!


    Vet inte riktigt vart jag ska lägga den här tråden i för kategori men det hör ju lite till ett barns utveckling så jag chansar här!


    Vad jag är lite nyfiken på är vad ni tycker är en lämplig ålder för ett barn att gå till lekparken helt själv? Vi har en mamma här i området som skickar iväg sin lilla son helt själv till lekplatser runt omkring, allt som oftast. och igår träffade jag mamman som för en gång skull faktiskt satt med i lekparken och frågade henne hur gammal sonen var, och då säger hon att han blir tre om 2 månader.

    Barnet är alltså 2 månader äldre än min son, och jag skulle aldrig i livet skicka iväg sonen själv till lekplatsen, jag släpper aldrig ögonen på honom när vi är ute för han är ett yrväder och skulle aldrig klara av att vara ute själv.

    Har funderat lite på om det är jag som är hönsig, och att det kanske är vanligt att barn springer ut i lekparken helt själva när de är så små? För jag hörde ytterligare en granne som tyckte att hans dotter kunde vara ute i lekparken själv nästa sommar (hon är ett år idag)...

    Hur gör ni?

  • Svar på tråden Skicka ut snart 3-åring till lekparken själv?
  • Cecci78

    nej en 3-åring skulle jag definitivt inte släppa iväg så själs som TS skriver, skulle inte skicka iväg min 6-åring på det sättet heller!

  • Novaliesmamma

    suuuuuck!! Ni får det att låta som att jag har blivit hjärntvättad i en jävla sekt eller något. Menmen, visst! I mina ögon är jag bara en normal, osjälvisk 22 årig mamma som lever för sitt barn och inte har mycket till fritid för alla mina intressen kretsar runt min dotter (hennes aktiviteter, hennes kläder osv).

    Stackars mig som har blivit psykiskt sjuk av min mammas överbeskyddande beteende, buhu! Jag har alltid fått höra att jag är en hönsamamma, men tydligen har de fel för jag är en psykiskt störd mamma.

    Nu kan jag inte skriva mer för jag måste lägga mig brevid min dotters säng och räkna alla hennes andetag. (Skämt å sido). Men tack för mig! Och ta nu hand om ungarna annars kommer psykiskt störda jag och slår er på fingrarna :) SKÄMTAR. :)

  • Dovey

    Låter inte min snart 3 åring vara själv. jag har alltid alltid ett öga på honom. Är med i leken eller på bänk brevid eller bara nära till hands.

    Både jag och min sambo är med barnen. En av oss alltid.

    Men jag blir alltid lika förvånad att vi är de enda föräldrarna på gatan som är med barnen.
    S

  • Tonx
    Novaliesmamma skrev 2011-04-25 22:28:20 följande:

    suuuuuck!! Ni får det att låta som att jag har blivit hjärntvättad i en jävla sekt eller något. Menmen, visst! I mina ögon är jag bara en normal, osjälvisk 22 årig mamma som lever för sitt barn och inte har mycket till fritid för alla mina intressen kretsar runt min dotter (hennes aktiviteter, hennes kläder osv).

    Stackars mig som har blivit psykiskt sjuk av min mammas överbeskyddande beteende, buhu! Jag har alltid fått höra att jag är en hönsamamma, men tydligen har de fel för jag är en psykiskt störd mamma.

    Nu kan jag inte skriva mer för jag måste lägga mig brevid min dotters säng och räkna alla hennes andetag. (Skämt å sido). Men tack för mig! Och ta nu hand om ungarna annars kommer psykiskt störda jag och slår er på fingrarna :) SKÄMTAR. :)


    Det du gör är att lägga över ansvaret för din lycka och trygghet på barnet. Du säger själv att du lever för ditt barn och allt som har med henne att göra, det är osunt. Shit jag ska inte skriva mer man kan inte låta bli.
  • Manchester

    Vi har en lekplats som jag kan se från köksfönstret. Om jag ropar från fönstret så hör barnen mig och jag kan vara där på 30 sekunder. Här är nästan ingen biltrafik. Man får endast köra fram till husen för att hämta/lämna saker. Det brukar bli 1-2 bilar per dag som kör förbi och hastigheten är begränsad till 10 km/h. Min son var 3,5 år när vi flyttade hit och det hände att han fick gå till sandlådan om hans storasyster, då 6,5 år, var med. Ensam skulle jag inte ha släppt iväg honom då, men sommaren därpå tyckte jag att det var OK. Hade jag inte kunnat se barnen så skulle jag inte ha lagt ett sådant ansvar på en sexåring och jag hade nog inte släppt ut sonen ensam när han var fyra heller.

    Nu är sonen fem och han går ensam hem till kompisar som bor i vår bostadsrättsförening. Då behöver han inte gå på några riktiga bilvägar och området är inte större än att jag hittar honom om han får för sig att stanna på en av lekplatserna istället.

    På ett sätt skulle jag förstås helst hålla barnen inom två meters avstånd från mig hela tiden. Det skulle kännas tryggast. Men hur ska de växa upp, utveckla självkänsla och bli trygga i att de klarar av saker om jag inte vågar släppa iväg dem, i alla fall lite grann?

  • Carpe diem1981
    jj81 skrev 2011-04-25 21:39:20 följande:
    Tycker verkligen inte att du är hönsig. Jag skulle aldrig i livet släppa iväg mina 3- åringar till lekparken själv.
    Inte jag heller...no way...hellre FÖR försiktig än Icke försiktig
  • Fanny b
    Novaliesmamma skrev 2011-04-25 21:35:27 följande:
    Min mamma ville skydda sina barn, vad är det för fel med det? Jag blev inte skadad, inte mina syskon heller. Vi är hur lyckliga som helst och vi har aldrig blivit utsatta för övergrepp eller liknande. Men vi har lärt oss att alltid vara försiktiga! Det enda "negativa" är att jag inte vågar gå ut själv när det är mörkt, inte följer med främlingar efter krogen, inte dricker när jag är ute.

    Jag tar tillbaka "jag är väll precis som min mamma var mot mig". Visst kommer min dotter att få vara ensam med släktingar och vänner (som jag litar på). Jag kommer inte låsa dörren till hennes sovrum heller. Men jag skulle aldrig kunna byta hennes blöja när någon ser på (förutom pappan, min mamma o mina systrar), enda sedan hon var nyfödd har jag bytt hennes blöja i toaletten med dörren låst om det fanns folk hemma. Samma sak gäller om hon ska bada eller duscha naken. Min dotters farmor badade henne en gång bakom min rygg och fottade henne. Jag trodde att jag skulle dö. Jag får ont i magen när jag ser små barn springa runt nakna på stranden.

    På detta sättet skyddar jag min dotters INTEGRITET. (Jag kommer inte ifrån något arabland och jag är inte muslim. Så religion har ingenting med detta o göra.)

    På vilket sätt skadar jag min dotter genom att sitta på en bänk och titta på när hon leker?
    Vill du att din dotter ska få samma rädsla för dig att gå ut när det är mörkt. Vill du att din dotter inte ska våga dricka, när hon som vuxen, är ute? Det är en sak att lära sina barn hur de ska agera i olika situationer, för att kunna skydda sig själva, och en sak att genom rädsla lära dem  undvika saker. För även om det finns en viss risk att gå ensam när det är mörkt, så känns det bättre att förebygga den risken genom att lära sig hur man försvarar sig i en hotfull situation, än att undvika gå ut när det är mörkt. Om inte annat för att man kan behöva gå ut när det är mörkt någon gång.
    Sådan kunskap stärker också en själv, man klarar av en situtation man tycker är läskig.

    En fråga, tycker du själv ditt agerande är rationellt? Du kommer låta din dotter vara ensam med släktingar och vänner som du litar på, men låser om dig när du byter blöja, när en obehörig person finns i närheten? Risken att någon skulle göra din dotter illa för att denne blir tänd på att se ett blöjbyte är minimal, mot risken att någon i din närhet skulle göra din dotter något när denne är själv med din dotter.

    För både din och dotter skull, ta reda på mer fakta om pedofiler, för att på så sätt lära dig känna igen tecknen på sådana. På det sättet kan du förebygga att din dotter kommer få uppleva samma sak som din mamma.
  • dorsia

    Oj så många svar det blev! De flesta verkar tycka precis som jag själv och det känns skönt! ;)

  • spirituality

    Jag skulle inte lämna min treåring ensam i lekparken, hon är helt enkelt ine mogen för det. Har även en dotter på snart fem, och skulle inte lämna henne ensam heller.

  • SaramedM
    Novaliesmamma skrev 2011-04-25 22:28:20 följande:

    suuuuuck!! Ni får det att låta som att jag har blivit hjärntvättad i en jävla sekt eller något. Menmen, visst! I mina ögon är jag bara en normal, osjälvisk 22 årig mamma som lever för sitt barn och inte har mycket till fritid för alla mina intressen kretsar runt min dotter (hennes aktiviteter, hennes kläder osv).

    Stackars mig som har blivit psykiskt sjuk av min mammas överbeskyddande beteende, buhu! Jag har alltid fått höra att jag är en hönsamamma, men tydligen har de fel för jag är en psykiskt störd mamma.

    Nu kan jag inte skriva mer för jag måste lägga mig brevid min dotters säng och räkna alla hennes andetag. (Skämt å sido). Men tack för mig! Och ta nu hand om ungarna annars kommer psykiskt störda jag och slår er på fingrarna :) SKÄMTAR. :)


    Klart att du blivit påverkad, det märks väldigt väldigt väl
    Låter man inte barnets farmor bada barnet så är det nått som är snett
Svar på tråden Skicka ut snart 3-åring till lekparken själv?