• dorsia

    Skicka ut snart 3-åring till lekparken själv?

    Hejsan!


    Vet inte riktigt vart jag ska lägga den här tråden i för kategori men det hör ju lite till ett barns utveckling så jag chansar här!


    Vad jag är lite nyfiken på är vad ni tycker är en lämplig ålder för ett barn att gå till lekparken helt själv? Vi har en mamma här i området som skickar iväg sin lilla son helt själv till lekplatser runt omkring, allt som oftast. och igår träffade jag mamman som för en gång skull faktiskt satt med i lekparken och frågade henne hur gammal sonen var, och då säger hon att han blir tre om 2 månader.

    Barnet är alltså 2 månader äldre än min son, och jag skulle aldrig i livet skicka iväg sonen själv till lekplatsen, jag släpper aldrig ögonen på honom när vi är ute för han är ett yrväder och skulle aldrig klara av att vara ute själv.

    Har funderat lite på om det är jag som är hönsig, och att det kanske är vanligt att barn springer ut i lekparken helt själva när de är så små? För jag hörde ytterligare en granne som tyckte att hans dotter kunde vara ute i lekparken själv nästa sommar (hon är ett år idag)...

    Hur gör ni?

  • Svar på tråden Skicka ut snart 3-åring till lekparken själv?
  • skanka

    min femåring får röra sig fritt i området där vi bor. Det är ett trafikfritt område och alla känner alla.

  • Tonx

    Kan tillägga att där jag släpper ut mina barn ensamma är ett stort, trafikfritt område inhägnat med hus som jag har full uppsikt över så det är inte vind för våg jag släpper dem.

  • Boel1

     Jag skulle inte släppa min treåring utom synhåll, han får vara ute på gården själv där jag ser honom genom fönstret hela tiden.

  • Novaliesmamma
    vittra skrev 2011-04-25 20:05:10 följande:
    Eh menar du att du skällde ut din syster för att hon lät ett skolbarn gå själv till grannen?! Ursäkta men vad tror du händer i skolan när ni inte är där och passar hennes minsta steg..?
    Novaliesmamma skrev 2011-04-25 18:55:48 följande:
    Visst, några ser mig kanske som överbeskyddande men jag kan inte slappna av om jag inte vet att min dotter är 100% säker! Tänk om ditt barn klättrar i ett träd, faller flera meter och bryter något eller får hjärnskakning? Tänk om en pedofil tar kontakt med ditt barn? Tänk om ditt barn faller i grupptryck och ger sig iväg med sina kompisar till andra sidan stan? Better be SAFE than SORRY!
    Du ska alltså springa henne i hälarna under hela uppväxten och skydda henne från allt ont?? Lycka till... och det värsta av allt, du tycks inte ens fatta själv hur hysteriskt överbeskyddande du låter!
    Hmm.. Jag är väll precis som min mamma var mot mig. Min mamma blev utsatt för övergrepp när hon var liten och det gjorde att hon blev extremt överbeskyddande mot mig och mina syskon och är det fortfarande (jag är 22 nu). Jag fick inte gå själv till skolan förrän jag var 11. När folk sov över hos oss brukade hon låsa dörren till mitt rum, jag fick aldrig vara ensam med en manlig släkting, jag fick aldrig sova över hos en vän eller släkting osv.

    Jag testade mammas gränser ibland men aldrig så att det gick över gränsen! Jag gjorde alltid som hon sa och jag förstod henne till 100% och jag älskar henne för att hon var så överbeskyddande och kämpade för att jag skulle vara trygg! Min mamma levde för sina barn, precis som jag lever för min dotter och om jag är "överbeskyddande" så är det för att hon är mitt liv och jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände henne något som jag hade kunnat förhindra! Visst tycker min sambo (dotterns pappa) och farföräldrarna att jag är irriterande/jobbig/paranoid/hysterisk men jag bryr mig inte ett jävla dugg.
  • Analoga

    En 3-åring är för liten för att vara själv i lekparken - du är inte hönsig!!

  • Tonx
    Novaliesmamma skrev 2011-04-25 20:28:44 följande:
    Hmm.. Jag är väll precis som min mamma var mot mig. Min mamma blev utsatt för övergrepp när hon var liten och det gjorde att hon blev extremt överbeskyddande mot mig och mina syskon och är det fortfarande (jag är 22 nu). Jag fick inte gå själv till skolan förrän jag var 11. När folk sov över hos oss brukade hon låsa dörren till mitt rum, jag fick aldrig vara ensam med en manlig släkting, jag fick aldrig sova över hos en vän eller släkting osv.

    Jag testade mammas gränser ibland men aldrig så att det gick över gränsen! Jag gjorde alltid som hon sa och jag förstod henne till 100% och jag älskar henne för att hon var så överbeskyddande och kämpade för att jag skulle vara trygg! Min mamma levde för sina barn, precis som jag lever för min dotter och om jag är "överbeskyddande" så är det för att hon är mitt liv och jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände henne något som jag hade kunnat förhindra! Visst tycker min sambo (dotterns pappa) och farföräldrarna att jag är irriterande/jobbig/paranoid/hysterisk men jag bryr mig inte ett jävla dugg.
    Det är synd att din mamma blev utsatt för övergrepp, verkligen.
    Men det är trots det inte vidare förnuftigt att vara överbeskyddande mot sina barn.
    Du måste ju inse att du inte kan skydda henne mot allt heller.
  • vittra
    Novaliesmamma skrev 2011-04-25 20:28:44 följande:
    Hmm.. Jag är väll precis som min mamma var mot mig. Min mamma blev utsatt för övergrepp när hon var liten och det gjorde att hon blev extremt överbeskyddande mot mig och mina syskon och är det fortfarande (jag är 22 nu). Jag fick inte gå själv till skolan förrän jag var 11. När folk sov över hos oss brukade hon låsa dörren till mitt rum, jag fick aldrig vara ensam med en manlig släkting, jag fick aldrig sova över hos en vän eller släkting osv.

    Jag testade mammas gränser ibland men aldrig så att det gick över gränsen! Jag gjorde alltid som hon sa och jag förstod henne till 100% och jag älskar henne för att hon var så överbeskyddande och kämpade för att jag skulle vara trygg! Min mamma levde för sina barn, precis som jag lever för min dotter och om jag är "överbeskyddande" så är det för att hon är mitt liv och jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände henne något som jag hade kunnat förhindra! Visst tycker min sambo (dotterns pappa) och farföräldrarna att jag är irriterande/jobbig/paranoid/hysterisk men jag bryr mig inte ett jävla dugg.
    Det din mamma blev utsatt för är något fruktansvärt, som hon borde ha bearbetat långt innan hon lät det gå ut över sina egna barn. På grund av att hon inte tagit tag i det så påverkar det alltså även hennes barnbarn negativt, och du tycker inte det är ett dugg konstigt? Du bryr dig inte att dina barn blir lidande för något din mamma råkade ut för?? Det är inte sunt att leva för sina barn på det sättet, och det låter tragiskt att du anpassade hela din uppväxt för att vara henne till lags. Det innebär att du kvävde din egen självständighetsutveckling och dina egna behov. Kan du inte ens en gnutta förstå hur tokigt det låter? Snälla gör inte samma mot dina egna barn...

    Förstår du inte hur tokigt det är att hindra sina barn att sova över hos kompisar, att låsa in dem i sovrummet och inte kunna lämna dem själva med släkt och vänner?! Det gör inte människor trygga att bli behandlade på det sättet, det gör dem otrygga!
  • Nape

    Ghaa, nej en treåring ska absolut inte gå iväg själv.

    Ser jag lekparken från fönstret, tex en lugn innegård, området är ok och barnet "pålitligt" kan jag tänka mig att släppa iväg en femåring. Men- då springer jag ut en gång i kvarten kanske och kollar att allt är ok.

  • Triple Trouble

    våra barn har fått gå själva runt i området(bilfritt vid skog) samt till lekplatsen (inga vägar och kanske 200 meter dit) från 3 års ålder. De är ute utan uppsikt längre stunder. alla här runt omkring gör likadant och jag känner mig trygg. De är nu snart fyra och fem och har vuxit med ansvaret, de säger alltid vart de går och med vem. Pålitliga ungar och har alltid vart, har aldrig gått någon annanstans än dit de får gå.

Svar på tråden Skicka ut snart 3-åring till lekparken själv?