Skicka ut snart 3-åring till lekparken själv?

Jag har vänner som låter sina treåringar gå ut och leka själva. Jag bor i bostadsrätt (bv) med uteplats med en lekplats 2 meter ifrån uteplatsen. Jag skulle aldrig låta min dotter leka själv! Hon är iof bara 2 men jag passar ofta min systers 7 åriga dotter och hon får inte heller gå ut själv! Min syster fick sig en utskällning när hon lät sin dotter gå till grannen själv. Grannen bodde på andra sidan gatan i ett villaområde. Jag är inte överbeskyddande men för helvete, håll koll på era barn!

Visst, några ser mig kanske som överbeskyddande men jag kan inte slappna av om jag inte vet att min dotter är 100% säker! Tänk om ditt barn klättrar i ett träd, faller flera meter och bryter något eller får hjärnskakning? Tänk om en pedofil tar kontakt med ditt barn? Tänk om ditt barn faller i grupptryck och ger sig iväg med sina kompisar till andra sidan stan? Better be SAFE than SORRY!

Hmm.. Jag är väll precis som min mamma var mot mig. Min mamma blev utsatt för övergrepp när hon var liten och det gjorde att hon blev extremt överbeskyddande mot mig och mina syskon och är det fortfarande (jag är 22 nu). Jag fick inte gå själv till skolan förrän jag var 11. När folk sov över hos oss brukade hon låsa dörren till mitt rum, jag fick aldrig vara ensam med en manlig släkting, jag fick aldrig sova över hos en vän eller släkting osv.

Jag testade mammas gränser ibland men aldrig så att det gick över gränsen! Jag gjorde alltid som hon sa och jag förstod henne till 100% och jag älskar henne för att hon var så överbeskyddande och kämpade för att jag skulle vara trygg! Min mamma levde för sina barn, precis som jag lever för min dotter och om jag är "överbeskyddande" så är det för att hon är mitt liv och jag skulle aldrig förlåta mig själv om det hände henne något som jag hade kunnat förhindra! Visst tycker min sambo (dotterns pappa) och farföräldrarna att jag är irriterande/jobbig/paranoid/hysterisk men jag bryr mig inte ett jävla dugg.

Min mamma ville skydda sina barn, vad är det för fel med det? Jag blev inte skadad, inte mina syskon heller. Vi är hur lyckliga som helst och vi har aldrig blivit utsatta för övergrepp eller liknande. Men vi har lärt oss att alltid vara försiktiga! Det enda "negativa" är att jag inte vågar gå ut själv när det är mörkt, inte följer med främlingar efter krogen, inte dricker när jag är ute.

Jag tar tillbaka "jag är väll precis som min mamma var mot mig". Visst kommer min dotter att få vara ensam med släktingar och vänner (som jag litar på). Jag kommer inte låsa dörren till hennes sovrum heller. Men jag skulle aldrig kunna byta hennes blöja när någon ser på (förutom pappan, min mamma o mina systrar), enda sedan hon var nyfödd har jag bytt hennes blöja i toaletten med dörren låst om det fanns folk hemma. Samma sak gäller om hon ska bada eller duscha naken. Min dotters farmor badade henne en gång bakom min rygg och fottade henne. Jag trodde att jag skulle dö. Jag får ont i magen när jag ser små barn springa runt nakna på stranden.

På detta sättet skyddar jag min dotters INTEGRITET. (Jag kommer inte ifrån något arabland och jag är inte muslim. Så religion har ingenting med detta o göra.)

På vilket sätt skadar jag min dotter genom att sitta på en bänk och titta på när hon leker?

suuuuuck!! Ni får det att låta som att jag har blivit hjärntvättad i en jävla sekt eller något. Menmen, visst! I mina ögon är jag bara en normal, osjälvisk 22 årig mamma som lever för sitt barn och inte har mycket till fritid för alla mina intressen kretsar runt min dotter (hennes aktiviteter, hennes kläder osv).

Stackars mig som har blivit psykiskt sjuk av min mammas överbeskyddande beteende, buhu! Jag har alltid fått höra att jag är en hönsamamma, men tydligen har de fel för jag är en psykiskt störd mamma.

Nu kan jag inte skriva mer för jag måste lägga mig brevid min dotters säng och räkna alla hennes andetag. (Skämt å sido). Men tack för mig! Och ta nu hand om ungarna annars kommer psykiskt störda jag och slår er på fingrarna :) SKÄMTAR. :)