Bebisar från BF Maj 2011 tråden =)

Hejsan, får man hoppa in såhär lite sent? Fick mitt första barn, en son 10e maj 2011 (han var beräknad 29 April). James fick han heta, 2885g och 51cm då. Nu är han 11 månader, idag faktiskt :)

Agnes totalvägrade napp när hon var liten, så vi gav upp. Sen helt plötsligt vid typ 10,5 månaders ålder så blev den intressant och nu tycker hon verkligen om den
Hade samma "problem" som du, att det inte fanns något substitut för bröstet och amningen och det var bara så hon kunde komma till ro och somna (om vi inte gick med vagnen/åkte bil). Men nu kan hon somna med pappa om hon får snutta på nappen. Tycker det är jätteskönt, så hon får faktiskt ha den! Är jättebra att det finns alternativ till tutten 

Agnes ammar dock fortfarande nån gång per dag och nån gång per natt. Men det är ju helt okej tycker jag än så länge. Nu när hon äter bättre så ammar hon mindre och jag hoppas hon ska sluta självmant, men vi får väl se.   

4 April tog Hilda sina första steg! Imon fyller hon 10 månader
Och hon bara går och går nu Lite ostadigt är det fortfarande,  men det tar sig 

Ett foto på Hilda, taget häromdagen kl 06.00 på morgonen. Helt ok och bli väckt så tidigt av en solstråle som hon  

Misswiren hur har det gått med bölden i munnen?

Grattis Agnes! (i efterskott) Vad kul att apptiten kommit tillbaka! 

Nej vad jobbigt.. Vet du, jag blir lite orolig nu.. För min son gör också sådär!!!!

Han håller sig för örat (han brukar göra det när han är trött, och gnugga sig i ögonen) och har börjat slå sig på kinden ibland.. Har funderat på öronflammation flera gånger, men han verkar inte ha ont eller märka något när vi känner/trycker på hans öra/öron, inte heller på kinden. Har dock inte känt efter i munnen. Ska göra det!!

Cysta, vad är det? Är det farligt? Har hört ordet förut, men aldrig förstått vad det är.

Hoppas ni får svar nu snabbt, och att det inte alls är något allvarligt.     

Här är min lilla busunge, James, för några dagar sedan.

Nu har han lärt sig gå också! Han går mest hela tiden, men kryper såklart också. Får han bråttom slänger han sig ner och kryper (han springer fast på alla 4)..

Men jag har ett par frågor! Han är otroligt trottsig (11månader). Hela morgonen har han skrikit i ren ilska, för att han itne får som han vill. Det han vill är att vara i soffan (som på bilden) men inte lika stillsamt. Han ska krypa runt ÖVERALLT och ställa sig upp, utan att hålla i. Han klättrar även över till vardagsrumsbordet.. Jag blir så orolig att han ska ramla och slå sig, så jag är jättenoga med att säga NEJ. Men jag tror vi vart lite "dubbla"med det där.. För ibland får han vara i soffan.. Med oss! När vi ltåer han komma. Men han får inte vara där själv. Kanske för tidigt för honom att förstå det?

Och sen vill han gärna skrika några minuter, när jag ska natta honom (apropå det, hur nattar ni era barn? Vi vaggar i famnen, med en speciell filt han älskar, och välling samtidigt, till natten. Likadant utan välling på dagarna). Och att försöka få honom att somna själv i sin säng.. Är omöjligt. Jag trodde inget var det. Men det finns inte en sportmacka att det ska funka! Han skriker tills han knappt får luft. Vi har testat allt.Att gå in varje gång han gråter/är ledsen, emn låter han vara om han bara gnyr. 5min metoden (att vi låter han vara u 5min, sålänge han inte gallskriker) och tassmetoden (vet dock inte om vi gjort rätt?) men alltså INGET går. Han måste verkligen vara typ inlindad i den här "mysfilten" och vaggas till sömns, i min eller min sambos famn. Det är inte särskillt jobbigt, eller svårt. ÄN. Men det förvärrar verkligen nätterna. Han kan ju absolut inte somna om själv när han vaknar.. Eftersom vaggas i famnen är det enda. Nattetid funkar     det att vagga sängen- vi har vyssanlull tassar- men det känns som detta "problem" ALDRIG tar slut. I snart ett år, har vi vart trötta. Jag vet att det tillhör småbarnstiden, men alltså.. Många barn somnar ju om av sig själva i varje fall, somnar själva på kvällen eller kanske sover hela nätterna..      

Hej alla.

Vi har varit på sjukhuset 3 ggr nu, och fortfarande inga svar.

Ska dit igen nästa vecka och kolla upp ordentligt med olika läkare.

Vissa säger cysta, andra säger möjligen på tok för tidiga kindtänder, vissa har inte en aning..så man är väldigt yr här - OCH orolig.

Sitter här och planerar en mkt roligare sak iaf - Caspians födelsedag. Helt galet 1 år!

Ska bjudas på massa gott och stort kalas..kul! :))     

          

Ja, nattningarna är inte lätta här heller. På dagen är det oftast inga problem men på kvällen är det ett rent skämt. Jag försöker desperat med alla trick i alla böcker. Just nu försöker jag införa rutiner för både natt och dag med samma tider för uppstigning, lunch, läggning etc. Men i alla böcker står det; "lägg ditt barn i sängen sömnigt men vaket". Och visst har jag provat. Det resulterar i att hon kryper runt, ställer sig upp, klappar händer och jag vet inte vad. Och går jag därifrån och stänger dörren så gråter hon efter en stund och stannar vi borta längre gallskriker hon tills hon inte kan andas. Och i min värld är det sannerligen inget sätt att få någon att somna på.

Just nu har vi försökt i tre dagar med rutiner men igår kväll var det värre än någonsin och jag känner mig både arg och upprörd. Vi bråkar om allt känns det som. När jag skulle ge henne lunch så bara matvägrar hon, vad jag än ger henne, det gör ingen skillnad om det är mat eller frukt eller risifrutti eller gud vet vad.

Och BVC är rena skämtet. Alla gånger jag tagit upp att vi har problem med kvällarna, att hon inte kommer i ro trots mysbelysning, kramar, kel, ingen TV... Så säger tanten bara, "det är helt normalt, helt normalt. Det löser sig". Tar jag upp det med min mamma eller min man eller någon annan i min närmsta krets och menar att andra barn faktiskt somnar själva och sover hela natten så säger dem bara att det inte är sant och att folk överdriver. Ja, tack för hjälpen. Det är ju konstruktiv till tusen att tro att alla andra har fel eller ljuger.

 Känner mig helt ärligt väldigt ensam i detta och totalt misslyckad. Så nej, några råd har jag verkligen inte men jag kan i alla fall säga så mycket som att du är inte ensam.

En rolig bild på en liten som börjat med grimascher :))

<3