Om man inte vill ha barnen på dagis alls...?

Givetvis behöver barn omvårdnad och trygghet men jag tror att en god pedagog kan ge det med utöver den pedagogiska delen. Eftersom den nya läroplanen inte börjat verka fullt ut ser jag ingen anledning att läsa rapporter baserade på hur det har varit. Den nya läroplanen är till för att förbättra det som har varit. Jag anser fortfarande att även om förskolan ska vara en trygg plats så är det inte enbart bra för föräldrar att den finns för jag tror att det främjar barnens utveckling. Annars skulle det inte finnas någon anlledning att utbilda förskolelärare. Och då tycker jag det ingår att skapa en trygg miljö för barnen.

"Omsorg om det enskilda barnets välbefinnande, trygghet, utveckling och lärande ska prägla arbetet i förskolan. Hänsyn ska tas till barnens olika förutsättningar och behov."

"Förskolans uppdrag
Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar. Förskolan ska erbjuda barnen en god pedagogisk verksamhet, där omsorg, fostran och lärande bildar en helhet. I samarbete med hemmen ska barnens utveckling till ansvarskännande människor och samhällsmedlemmar främjas."

Jag tycker givetvis att förskolan ska vara en trygg plats men det är något jag förutsätter att de flesta föräldrar klarar av. Även om tryggheten är jätte viktig tror jag fortfarande på att det är viktigt att "lägga grunden för livslångtlärande" något som ingår i peagogiken som förskolelärare får i sin utbildning. Liksom hur man skapar en trygg miljö. På vår förskola har man redan börjat arbeta med den nya läroplanen liksom på många andra förskolor. Den pedagogiskadelen har dessutom funnits längre och är inget nytt i den nya läroplanen.

För det första så håller jag med morochmer, det är ju inget okänt att personalen har svårt att följa läroplanen, allra helst på punkten om att se varje enskilt barn. Kanske inte på alla förskolor, men på många. Och det är ett verkligt problem. Ingen läroplan i världen kan ändra det, hur fina ord man än skriver. Det behövs mer och bättre riktade resurser för det.

För det andra står ju exakt samma sak i nuvarande läroplan, så det är ju åtminstone inte på detta plan som några förändringar skett. Och det är ju synd, eftersom den förändring som måste ske rent formellt är att den emotionella utvecklingen måste få utrymme. I nuläget existerar den öht inte på papperet! Och det är djupt tragiskt. Är nyfiken på vilka förändringar man faktiskt gjort i nya läroplanen?

I skolverkets rapport (som jag granskat och recenserat) berörs bara den emotionella dimensionen vid ett enda tillfälle, och det var när man redogjorde för studier som visar på vad personalen anser vara viktigast i arbetet med barnen. Men sedan försvinner detta i allt virrvarr av sociala och intellektuella utvecklingsaspekter. Personalen behöver inte bara konkret få vägledning i att den emotionella utvecklingen också är viktig, de behöver också få fortbildning i hur den emotionella biten kan utvecklas på bästa sätt. De har inte tillräckla kunskaper idag för att kunna skapa den trygga relationen som behövs med varje enskild individ.

Nu är ju det här extremt OT eftersom det knappast är avgörande för hur TS väljer, men jag tycker ämnet är intressant och de allra flesta behöver i vilket fall nyttja barnomsorgen förr eller senare. Men kvaliteten är usel på många ställen och även på de bästa förskolorna kan det bli betydligt bättre med rätt sorts resurser.

Personligen tycker jag att barn ska få vara barn så länge det går. Idag börjar dom förskoleklass vid sex års ålder, som är en introduktion till skolan, och där behövs pedagoger. Men förskolan tycker jag gott kan få innebära mera omvårdnad och kravlös lek. Skola får dom gå så det räcker sen.

Har själv arbetat på en Reggio Emilia förskola och kan säga att jag inte var imponerad. Fokus var hela tiden på projektarbetena med barnen (som är så liten liten del av barnens tid där) och sedan dessa oändliga timmar av dokumentation av det hela för personalen. Dokumentation som tas från tiden med barnen. Målet var att hela tiden kunna visa utåt vad dom hade åstadkommit. Barnen som individer hanns inte med.

Det kanske var ett extremt exempel, men det är nog tyvärr ofta så på många förskolor. Personalen ska hinna så mycket vid sidan av barnen.   
Har man möjlighet att vara hemma med sina barn, och vill vara det, så tror jag att det är det bästa för barnen. Vill man däremot hellre ha barnen på förkolan än hemma, så är det det bästa för barnen. Man utgår från sin situation och sin familj. Det går inte att säga att något är bättre än det andra. Barn har dessutom olika behov. 
 
 

Jag vill gärna ha min dotter hemma istället för på förskolan (nu är hon 4 månader) har redan smått panik över när hon ska börja. Gillar inte iden alls.

stora dotter nu 18 år började dagis ett par tre månader efter att hon fyllt 4 år, måste säga att det var en rätt trevlig ålder att börja vid.
Hon var inte särskilt mycket sjuk och hon kom lätt in i gruppen och det var aldrig några tårar eller så när vi lämnade.
Vad gjorde vi hemma, tja inte alls massa saker mär än öppna förskolan, badhuset, bjöd över några kompisar som var hemma- de var inte så många i hennes ålder då heller.

Har också planer på att stanna hemma med lillen fram till att han är 3-4 år. Vill dock göra detta i sammarbete med sambon, min mamma och lillens farfar då jag inte vill vara hemma varje dag.

En fråga till er som är bra på anknytning, hur är det att hoppa runt så att inte vara med sina primära anknytningspersoner utan vara hos min mamma och sambons pappa någon dag i veckan eller ibland längre perioder från att de är 1 år? Farfar och lillen träffas kanske 2 ggr/vecka nu och min mamma kommer hit var 6:e månad från USA och stannar 3- 6 månader i sträck hemma hos oss. Kan detta skada honom? Vet ju att på förskolan så satsar de att barnet ska få en primär anknytning till en av pedagogerna? Har jag fel? Hur fungerar det där?

Jag skolade in mina pojkar när de var 2 år men när de blev 3 fick de en lillasyster och jag valde då att ta hem dem ett år..hade jag vetat att vi skulle ha en till så hade de inte börjat från 2 år alls..
Alltså var de 4 år när de nu började i höstas och anledningen till det är inte för att jag är rädd att de ska komma efter i utv utan mer för att jag inte känner till nån mer som är hemma med så stora barn och sen så har vi inga vänner med barn i deras ålder och jag vill att de ska vara bland andra barn oxå så inte de blir allt för tajta. Alltså de får gärna vara tajta men eftersom de är tvillingar så vill jag att de ska få kompisar på varsitt håll osv

Jag håller med i det Carina78 skriver :)

Jag själv gick aldrig på förskola bara lekis vi 6 års ålder och jag har klarat mig bra och inte varit efter i något i skolan precis som min tvillingbror som oxå var hemma :)

Väljer man att ha barnen hemma så länge så visst då får man aktivera sig och kanske engagera sig lite extra i barnets utv men man behöver inte sitta och tragga mkt kommer naturligt :)

Nu med sista kommer jag vara hemma tills ho är 3 år men egentligen hade jag nog kunnat tänka mig tills hon blir 4.