Jag kommer aldrig erkänna!!!!

Fast dom reglerna har ju alltid funnits så det vet väll folk om vid det här laget (även om folk ibland trampar över lite)?

Hur får man uttrycka sig då? Kanske vore bra med en förklaring till varför tråden flyttades så skribenterna vet vad som gäller...

Väntar på fler erkännanden

Bl.a får inte moderering ifrågasättas

Påhopp, svordomar, elakheter är ganska givna saker. Skriver man tex "du är ett sjukt svin" till någon så lär det tolkas negativt o riskerar att tas bort och därmed försvinner möjligheten att vara anonym i typ ett halvår eller vad det nu är

Uh-oh! *from som ett lamm*

* Att jag inte kan med fula människor. Utseenden är relativa men jag kan inte vara trevlig mot såna som är påtagligt fula. Och då är jag ändå medveten om att jag själv inte är nån skönhet.

* Jag äcklas av utvecklingsstörda, tänk såna som i En annan del av Köping.

* Jag är totalt oempatisk när det gäller bekanta, jag skiter i hur dom mår helt enkelt och i deras problem.

* Den här skäms jag för, en mormor i släkten har ett så fint hus så jag hoppas att dom inte skakunna bo kvar pga ålder eller sjukdom så vi kan ta över det. Det är så fult att tänka så om en så fin människa.

* Jag tycker att min bästa vän är ganska korkad.

* Jag tycker inte om folks barn, bara mitt eget. Därför säger jag alltid nej till att vara barnvakt när nån frågar. Jag orkar helt enkelt inte.

* Jag hatar några i min bekantskapskrets som är gravida, speciellt en som bara gnäller hela tiden. Från att hon var halvvägs gravid så är det bara gnäll om att hon tror att den kommer snart, hur hon ska orka när hon redan har barn, och hon är så trött och det är så jobbigt och oj, hon hade ont i magen så då måste det vara dags. Jag tål inte att lyssna på henne då hennes okunskap är så påtaglig.

Att jag inte tror att vem som helst kan råka ut för ett misshandelsförhållande. Eftersom jag själv var mobbad under något år tror jag att jag vet precis vilken sorts människor som behöver trycka ner andra för att må bra och vilka som inte behöver det, alltså kommer jag aldrig hamna i den situationen. De som blir misshandlade har antingen dålig självkänsla eller så är de fega stackare som deltog i eller blundade för högstadiemobbingen. Därför tror jag inte ett dugg på tjejer som säger att "detta kan hända alla, till och med mig trots min starka självkänsla".

Detta skulle jag aldrig säga högt eftersom det trots allt är synd om den som blivit misshandlad och skulden naturligtvis ska falla på förövaren. Att jag tycker att offrens föräldrar och lärare har del i skulden gagnar ingen att veta.

(Men observera att jag skriver "tror", jag är inte absolut säker. Känner för få offer personligen.)

Jag njuter av jag skrivit betydligt  högre på högskoleprovet än min man. Och högre än min svåger som är ingenjör-nånting. Och min svägerska skulle inte ha en chans mot mig.  Över huvud taget njuter jag av att gå omkring och vara smart... Det är jätteegoistiskt och fånigt och ingen bryr sig egentligen... men det roar mig...

Jag kommer aldrig erkänna för min pojkvän att jag blir svartsjuk ibland. Jag har ju sagt till honom att jag aldrig blir det, men det är bara nästan sant.

Jag kommer aldrig att erkänna min verkliga iq inför vänner eftersom det skrämmer bort dem