Jag kommer aldrig erkänna!!!!

Jag har inte så mycket som ingen  vet. Det mesta har jag berättat för åtminstone en kompis. Men det finns lite.

* Skulle aldrig berätta att jag är lite sugen på vissa män i bekantskapskretsen (bara sexuellt).
* Ligger lågt med att jag ser ner på många (inte alla) vänner och bekanta som har gift sig. Är övertygad om att de bara har gjort det för att känna sig mer lyckade och perfekta, fast det i mina ögon är en meningslös och ganska töntig grej. Vissa har gjort det av juridiska skäl och de hör till undantagen som jag inte ser ner på.
* Är också övertygad om att de kompisar som har förlovat sig gör det bara för att alla ska se att de är såååå lyckliga. Men när de berättar så ler jag förstås falskt och gratulerar, tittar på ringen osv. Men egentligen tror jag att förlovningen oftast betyder att förhållandet behövde kryddas lite, enligt teorin om att hälsan tiger still. I två fall är jag stensäker på att det handlar om att andra ska se att de är seriösa.
* Är inte så stolt över att det känns väldigt viktigt att sambon och jag lyckas få barn före våra respektive syskon.
* Jag har haft hemorrojder sedan tonåren men aldrig sökt hjälp, för pinsamt. Har tänkt göra det i samband med en eventuell graviditet, då känns det mer legitimt. (När brukar de komma ungefär? Sista trimestern?)

Haha, jag är tvärtom :D. Tycker det ser löjligt ut med långt, tjockt hår på småbarn. Alla i min familj vet det men inga kompisar för vem vet vilka ungar de kommer trycka ut i framtiden.

Att jag inte tror att vem som helst kan råka ut för ett misshandelsförhållande. Eftersom jag själv var mobbad under något år tror jag att jag vet precis vilken sorts människor som behöver trycka ner andra för att må bra och vilka som inte behöver det, alltså kommer jag aldrig hamna i den situationen. De som blir misshandlade har antingen dålig självkänsla eller så är de fega stackare som deltog i eller blundade för högstadiemobbingen. Därför tror jag inte ett dugg på tjejer som säger att "detta kan hända alla, till och med mig trots min starka självkänsla".

Detta skulle jag aldrig säga högt eftersom det trots allt är synd om den som blivit misshandlad och skulden naturligtvis ska falla på förövaren. Att jag tycker att offrens föräldrar och lärare har del i skulden gagnar ingen att veta.

(Men observera att jag skriver "tror", jag är inte absolut säker. Känner för få offer personligen.)

Det här håller jag med om och har tänkt på! I min släkt finns en arbetargren, en låg tjänstemannagren och en hög tjänstemannagren. Arbetarna och de höga tjänstemännen jämför priser, bygger själva och gillar second hand. De försöker liksom inte bevisa något. De låga tjänstemännen däremot... Märkeskläder, tuffa bilar och det senaste i heminredning, ganska opersonligt.

Jag tycker om kåta karlar, tyvärr börjar sambon inte leverera på beställning

Att jag brukar läsa Kissies blogg för att jag är så fascinerad över hur hur hon ser ut och undrar hur lång tid det tar innan hon blir allvarligt sjuk.

Man kan inte snyta ut torrt snor, det måste petas ut (men det måste naturligtvis inte ätas upp efteråt).

Om jag får chansen att ligga med min ungdomskärlek så kommer jag antagligen att vara otrogen. Ogillar otrohet men jag skulle ångra mig hela livet annars, känslorna jag hade för den killen är det största jag har varit med om.

Jag har fantiserat om att mitt ex ska bli allvarligt sjuk och börja tänka över livet så att vi ska försonas och bli ihop igen, som i en film. Nu har jag fått höra ryktesvägen att han faktiskt är sjuk och jag skäms något oerhört för tankarna. Det känns som att det är mitt fel.