Jag kommer aldrig erkänna!!!!

Skulle aldrig erkänna att jag bara lever med min sambo för att det är "bekvämt" för mig, för att han ger mig vad jag vill ha: kärlek, närhet, sex, hus, barn m.m.. Dessutom så fullkomligt HATAR jag hans vidriga, bortskämda unge!

Jag överdriver min trötthet nu under graviditeten för att slippa massa hushållsarbete.
Hoppas att jag bär på en dotter, och kommer bli otroligt besviken om det blir en son.
Vill inte dela med mig av föräldraledigheten, utan anser att detta är mer mitt barn än min sambos.

Drömmer om att bli tagen ordentligt! Sambon föredrar vaniljsex, och enbart vaniljsex :(
Jag vill bli dominerad, slagen, och tagen HÅRT (typ våldtäkt) - min sambo är inte man nog för detta.

Anser att folk som särskriver är fullkomligt dumma i huvudet och att religiösa människor är lättlurade, naiva idioter.

-Att min stora kärlek är pojkvännen jag träffade på gymnasiet på 90-talet, och att jag planerar ta honom tillbaks när det passar mig.
-Att jag smygläser vissa personers bloggar, men jag gör det enbart av nyfikenhet och inget annat.

Oj oj, vart ska vi börja... ;)

Kommer aldrig erkänn att jag tokälskar porr och ofta tittar när sambon jobbar natt, som nu. Kommer inte heller erkänna att jag föredrar porr där tjejerna är precis "lagliga" och helst lesbiskt. Jag låssas ibland att vara sjuk för att slippa göra saker, och för att få extra "tycker synd om dig" sympati. Att jag inte alls sopsorterar, trots att jag är ortoligt drivande i frågan och inspirerar andra till att börja...  Att trots at det är helt fel tid i livet drömmer och längtar efter ett barn så starkt att jag ibland gråter mig till sömns... Men skulle ALDRIG lura min sambo utan väntar snällt tills det är "rätt tid" för oss båda.. Även om jag älskar min sambo/fästman över allt annat så är jag otroligt nyfiken på att prova med en tjej, är helt klart bi, men aldrig fått chansen att leva ut den delen av min sexualtitet.. Att jag (och sambon) rätt ofta är så lata att vi tar bilen bara vi ska någonstans, till och med till centrum som ligger max 10 min promenad bort...

Jag med!!  Och runt bröstvårtorna, långa svarta hårstrån...

Jag kommer aldrig erkänna att ...

.. Jag "lånar" en väninnas facebook-konto och spanar på ett av mina ex. Nästan dagligen. Han är inte vän med mig men det är hon. Jag skäms fruktansvärt mycket över det, och skulle dö den stora skamdöden om någon visste. Men herremingud, vad han är läcker. Jag bara måste få låta ögonen vila lite på honom då och då. Och hans nya tjej är skitsnygg hon med. Hon är precis allt det där jag också vill vara. Jävla skit. Jag hoppas varje dag att det ska stå att det har tagit slut, men inte än...

...Jag spelar oerhört mycket på mitt utseende och charm när det kommer till jobb, män, löneförhandlingar och skolbetyg. Har alltid gjort. Har de rätta verktygen för att komma dit jag vill. När det sedan går i hamn känner jag mig ganska... tom. Det kan ju låta trevligt, men ibland känns det riktigt falskt eftersom jag är jävligt rå och elak ibland också.

.. Jag ibland fejkar orgasmer inför min sambo när jag inte orkar ligga mer. Snacka om att skjuta sig själv i foten.

Jag är vit och har haft svarta killar och måste säga att den svarta rasen är helt överlägsen. Det handlar inte om sexet utan hur dom tänker och resonerar. Dom är vinnare, dom vita bara gör som alla andra gör...

Jag tycker oxå att dom som skaffar barn är patetiska, dom har inget eget liv utan är så svaga individer att dom måste ha ett barn för att känna sig uppskattade.

Shit asså jag ser hela tiden en lite efterbliven tjej, och hon går runt med en barnvagn och en docka där i jämt.. Förstår inte...

Jag kommer aldrig erkänna;
Hur äckligt utseendefixerad jag är.
Att jag aldrig ger en ful man minsta chans, hur trevlig och charmig han än må vara.
Att jag vill ha svensson-livet.
Att jag vill ha barn NU och det ska vara en son.

Jag har inte så mycket som ingen  vet. Det mesta har jag berättat för åtminstone en kompis. Men det finns lite.

* Skulle aldrig berätta att jag är lite sugen på vissa män i bekantskapskretsen (bara sexuellt).
* Ligger lågt med att jag ser ner på många (inte alla) vänner och bekanta som har gift sig. Är övertygad om att de bara har gjort det för att känna sig mer lyckade och perfekta, fast det i mina ögon är en meningslös och ganska töntig grej. Vissa har gjort det av juridiska skäl och de hör till undantagen som jag inte ser ner på.
* Är också övertygad om att de kompisar som har förlovat sig gör det bara för att alla ska se att de är såååå lyckliga. Men när de berättar så ler jag förstås falskt och gratulerar, tittar på ringen osv. Men egentligen tror jag att förlovningen oftast betyder att förhållandet behövde kryddas lite, enligt teorin om att hälsan tiger still. I två fall är jag stensäker på att det handlar om att andra ska se att de är seriösa.
* Är inte så stolt över att det känns väldigt viktigt att sambon och jag lyckas få barn före våra respektive syskon.
* Jag har haft hemorrojder sedan tonåren men aldrig sökt hjälp, för pinsamt. Har tänkt göra det i samband med en eventuell graviditet, då känns det mer legitimt. (När brukar de komma ungefär? Sista trimestern?)

Haha det där var för jäkla roligt!!