Saker jag önskar att jag hade vetat när jag kämpade

Att inte lita blint på vad läkarna säger! Ibland är deras konstaterande rena chansningar. Jag blev utddömd av vår läkare efter andra försöket (vi hade manlig faktor också men det var tydligen inte största problemet enligt henne). Fick väldigt många ägg, men de var av väldigt dålig kvalitè. Skulle förmodligen inte ha någon chans att lyckas ens med ivf enligt henne. Förhållandet tog slut och jag träffade en ny man. Blev gravid efter en månad! Trodde såklart det var ett under att jag blivit gravid. När första barnet var 10 månader hade vi oskyddat sex en gång. Blev gravid direkt igen! Min gissning är att äggen blev dåliga pga överstimuleringen och inget annat.  Blir fortfarande rasande när jag tänker på läkaren som sa att jag aldrig skulle kunna få egna barn!

Mitt tips är att ställa de obekväma ekonomiska frågorna till kliniken, typ: vad händer om jag inte svarar på behandlingen, vad händer om äggen inte delar sig, sätter ni tillbaka dåliga (läs 2-celliga) embryon eller avbryter ni, betalar man lika mycket om man får ut ett ägg som flera osv.
Jag fattade inte från början att svaren på dessa frågor var olika från klinik till klinik och att de dessutom var förhandlingsbart..
Gjorde våra första försök på Sophiahemmet och där var det bara att betala och hoppas på det bästa. Bytte så småningom till CvK och där FRÅGADE de oss hur vi ville gå vidare när förutsättningarna inte såg så bra ut. Gissa om jag blev förvånad när vi fick tillbaka pengar när vi valde att inte fullfölja försöket eftersom det var lönlöst.
Hade vi fått den infon/möjligheten på Sophiahemmet hade vi aldrig slutfört flera (misslyckade) behandlingar.

Underbar tråd, denna ska jag läsa lite mer noggrant imorgon

Min bakgrund:

Gravid i vecka 38+2 efter 4 års kamp mot barnlösheten. Lyckades äntligen efter 6:e IVF-återförandet (4 IVF, 2 FET). Har endometrios vilket hittades under utredningen.
Har egentligen 100-tals tankar jag skulle vilja förmedla men skriver ner några....

# VÄNTA inte!!! Detta tål att upprepas hur många gånger som helst! Vänta inte "över sommaren" utan sök hjälp via Landstinget när ni försökt hemma i 12 månader, eller på privat klinik tidigare om ni har råd!

# Oavsett hur erfaren eller duktig IVF-läkare så finns tyvärr inte alltid svaret på "varför" det inte går, trots fina resultat vid IVF. Läs gärna på fakta på tex FL och våga ifrågasätta MEN....lita oxå på att läkarna faktiskt har stor erfarenhet och kunskap, annars blir man bara misstänksam och "knäpp". FL är en fantastisk källa till kunskap, stöd och pepp men oxå ett forum för många "vilda tankar" och kunskap tagen ur sitt sammanhang. BYT läkare eller klinik om ni inte känner förtroende.

# BERÄTTA för familj, vänner och kollegor. Var beredd på "dumma" frågor och kommentarer och förklara då så detaljerat ni kan. Utan allas stöd och förståelse skulle vi aldrig klarat detta, IVF innebär mycket frånvaro på jobbet tex...

# Ställ in er mentalt på att det INTE går på första IVF-försöket OCH att hela världen ändå kan rasa efter första misslyckade försöket.

# Slutligen: GE INTE UPP!!!  Även om 2/3 av alla par som gör IVF lyckats föda sitt efterlängtade barn efter 3 IVF-försök så tar det inte sällan minst 3 ytterliggare försök innan man lyckas.

- har lärt mig att vara tacksam för det man har ,  istället för att fokusera på det man inte har "bebisen".
är inne på 2:a kuren pergo och vi ligger som kaniner jag och mannen.

- ett annat tips är att göra något helt annat ett tag, fokusera på tex att boka en resa eller göra något kul du och mannen. Vi gifte oss här i maj som tog bort fokuset på barn lite, det var underbart! vi hade tänkt vänta med giftemål, men vi var tvungen att ha något kul att se fram emot i all denna misär som man ibland känner...

-prata mycket med varandra och stötta. min man öppnar sig mer och mer...

Tack för en super bra tråd från en som kämpar vidare

När det ser mörkt ut, tänk på att det kan komma en dag när de svåra minnena börjar blekna och man aktivt måste påminna sig om att vara extra tacksam för barnskratten i rummet bredvid. Så har jag det nu, med en 3-åring hemma. Hade vi inte orkat vårt 4:e försök när vi egentligen inte pallade mer, hade han inte stojat just nu.
Kram och lycka till till alla som behöver! 

Vänta inte!
Har ni försökt ett år, sök hjälp!

Tro inte och lyssna inte på alla råd om att slaaaaappna bara aaaaav så går det... Blä