Saker jag önskar att jag hade vetat när jag kämpade

Hej, vilken bra tråd! Snälla, berätta mer av era erfarenheter! Hjälper mig jättemycket att få höra. Är "nybörjare" som nyligen genomgått en fertilitetsutredning, står i kö för IVF och precis avslutat min första Pergokur. Önskar jag slipper gå "hela vägen" och snart får ett fint plus... Tills dess tar jag tacksamt emot all den kunskap som ni alla andra starka tjejer som kämpar för underbarnet besitter. Kram!

Mitt viktigaste tips är.

#Läs på om IVf, sök information på internet, Köp eller låna böcker.#

Mycket av det jag lärt mig har jag lärt mig själv. Jag har märkt att mycket av det jag vet har varit viktigt då jag kunnat krävt rätt behandling. Läkarna har ju blivit lite förvånande då man kunnat vissa saker som tydligen inte alla IVF:are kan.

... att det faktiskt är lika sannolikt att det kan vara fel på mannen som på kvinnan när det inte blir några barn.
Under ett års tid så "ansåg" jag att det enbart var mitt fel att det inte blev några barn. Jag vägde lite för mycket, tränade för lite och åt säkerligen helt fel saker...
Bantade, grät och sa rakt ut till sambon att jag var totalt värdelös som inte kunde ge honom något barn.
Efter att ha försökt pliktskyldigt i ett år sökte vi hjälp. Och då framkom att min sambo var i stort sett steril...
Visst hade jag rent logiskt kunnat förstå att det kunde vara så.. men i min hjärna fanns det bara att det var mig det kunde vara fel på.
För egen del hade det kunnat besparat mig en massa tårar och matångest om jag redan ifrån början viljat inse att "it takes two too tango"...

Sen så har jag under resans gång lärt mig att skriva ner o spara alla tider och behandlingar som genomgåtts. Vilka datum jag pratat med vem osv. Hade en massa problem med att jag tillhörde ett landsting men blev skickat till ett annat för behandling. Råkade tom ut för att mitt landsting blanade ihop mig med en annan patient som hette samma sak. Var väldigt olustigt att få ett samtal om att jag skulle påbörja IVF när jag inte ens kommit på ett inledande samtal först..!

I slutändan belv dock allt bra... vi fick vårt efterlängtade barn mha IVF och donation... :)

Att du som kvinna med manlig faktor ändå blir behandlad och bemött som infertil. Att inget annat görs för att utreda mannen. Att manlig faktor kan göra att det inte fungerar. Något som min klinik in i det sista förnekat. Åren går du och äggen blir äldre och tillslut återstår bara ÄD, men med manlig faktor är det kanske inte heller något som fungerar.

# att vårdgarantin på 3 mån absolut inte innebär att du är igång med din behandling, efter remiss, inom 3 mån.
# att det finns två olika högkostnadsskydd, ett för vårdbesök och ett för läkemedel. Och att du måste sköta högkostnadsskyddet för vårdbesök på egen hand.

att du själv måste vara påläst
att det är viktigt att vara din egen detektiv, om jag hade lyssnat på enbart kliniken, hade vi inte haft vår dotter
att korta metoden med sprutor, äp och ET inte tog så lång tid som jag trodde
att det är skitjobbigt med alla gynundersökningar
att det faktiskt kan komma en dag då det efterlängtade plusset finns där

Att komma ihåg att det finns fler anledningar till att ha sex än att föröka sig det är nog det viktigaste jag lärt mig. Det gäller bara att komma ihåg det också.

Att komma ihåg att du inte är ensam i det här du har ju även din partner och det kan vara lika jobbigt för honom som det är för dig.

Att suprecur gjorde mig elak som fan 
Att hormonbehandlingarna gjorde att jag mådde dåligt
Att äggplockning på en klinik kan göra ont som fan och däcka en i tre dagar medan det när man bytt klinik inte varit värre än ett besök på gyn.
Att de kunnat ge mig Levaxin och Trombyl redan från början så hade jag och maken kanske sluppit så många misslyckade ivf-försök innan vi lyckades.  

Att söka hjälp snabbt, och stå på er. Att se till att komma till en privatklinik för utredning; verkar fungera bättre när man faktiskt är "kund" och plånboken talar. Att inte vänta på att komma fram i landstingskön, utan se till att finanisera privatförsök; skulle dessa misslyckas står ni ju fortfarande kvar till "gratisförsöken" och har hunnit få rutin (tyvärr) på detta. Hoppa över insemination med centrifugerad sperma och kör riktigt IVF direkt; tick tack, tick tack. Hitta någon att prata med, för livet blir ganska svart under perioderna.

Kom ihåg; det är faktiskt ok att inte vilja träffa småbarn eller hänga med gravida väninnor under tiden man går igenom detta. Man skall inte pressa sig till mer än man orkar.

Kom också ihåg: ni är två som går igenom detta, och ofta är ena parten mer verbal än den andra. Bara för att han inte säger hur dåligt han mår, eller ligger i fosterställning och ylar ut hur orättvist livet är, betyder inte att han inte också är ledsen eller förtvivlad över läget.