Tvingad in i faderskap efter ett ons

Det är inte det jag menar. Jag menar den omvända situationen, trodde det var underförstått.

Han väljer i samma stund han går till sängs med någon som tillsammans med hans frigående spermier kan bilda ett barn. Tar man inte ansvar innan, får man göra det efter.

Du får det att låta som att barnagörande inte leder till barn? Alla vuxna vet hur barn blir till...

Som ovanstående... en person kan inte ligga med andra och vara totalt ovetande att det kan bli ett barn.

Jag ser det inte riktigt så. Jag anser att abort är ett möjligt alternativ. 

 

Att kastrera sig är också ett alternativ. Inte riktigt lika hemskt som att döda sitt barn eftersom det går att omvända ingreppet med kastrering.

Jasså, varför trodde du det?

Ja, och skyddar man sig, och det ändå bli barn är man rättslös? Det du menar är att varken män eller kvinnor kan ha sex med varandra, förutom de gånger under livet de vill ha barn? Det låter ganska tråkigt som sagt, jag är i alla fall av åsikten att man kan ha sex av andra orsaker än att bara skaffa barn.

Givetvis KAN det bli ett barn, frågan är ju då om det är ett önskat planerat barn, eller om det är ett oönskat barn. Om det är ett önskat barn är det bara att gratulera om inte får man sätta sig ner och diskutera igenom det. Jag hävdar ju då att föräldrarna tillsammans ska enas om hur de ska gå vidare med detta. Vill de två olika saker har kvinnan rätt att ta det slutgiltliga beslutet, men får också ta ansvaret för detta beslut.

Jag förstår inte den här offermentaliteten, vad kommer den ifrån? Är det så farligt att ta ansvar för ett beslut man själv tagit?  

Absolut, jag har aldrig skrivit att abort inte är ett alternativ men om det blir ett barn får båda ta sitt ansvar.

Absolut, då behöver man inte tänka på skydd och sådant. Dock tror jag att de allra flesta litar på att skydd ska räcka. 

 

Ja, om båda vill ha barnet blir det givetvis bådas ansvar. 

Fast det är ju barnet som drabbas och inte enbart mamman. Så ditt tänk har ett stort fel. ska barnet behöva ta konsekvenserna av ena förälderns beslut då menar du?

För att det var den frågan du undvek.

Nej det är skillnad på att ta ansvar för en "olycka" och smita ifrån den.

Nu är det ju så att väldigt många älskade och välkomna barn inte alls var planerade. Man kan ta till sig känslor som inte fanns där innan det faktiskt fanns ett litet barn i magen. Jag tror att det är därför ni killar så mycket lättare kan dra för att ni inte kan känna det. Och just av den anledningen så ska ni inte heller ha något att säga till om i att behålla eller inte.

Offer? De som anser sig vara offer är ju männen som tycker att de har blivit "tvingade" till föräldrarollen.
Självklart ska man ta ansvar för sina beslut. Det är ju det jag påpekade. En karl som genom ett beslut släpper sina spermier lösa måste ju kunna ta ansvar för att de simmar in och träffar ägget.

BESLUT=ANSVAR så fint så

När då, vid abort?

Jag anser inte att man kan göra abort på barn, däremot på foster.

Om kvinnan väljer att föda barnet, trots pappans protester, får hon som sagt ta ansvaret för det Som jag redan skrivit anser jag att det kan vara egoistiskt av mamman att göra så, eftersom barnet kommer att sakna en pappa. Dock kanske hon träffar en man innan barnet är fött och barnet får en pappa ändå. 

Men som sagt, det ingår i det ansvar som följer med beslutet.