• Skehamn2012

    Varför väljer man frivilligt bort barn?

    Alltså varför vill man inte ha barn?


    Vad tror ni?


    För mig är det så svårt att förstå. Att skaffa barn för mig är lika självklart som att jag andas, äter, dricker, sover. Ett behov som jag aldrig skulle kunna avstå frivilligt.

    Jag VET att vissa inte vill ha barn och jag accepterar det men jag behöver inte förstå det. Likaväl som det finns dom som inte förstår varför jag ville ha barn mer än allt annat på hela jorden.

    Omröstning
    Du måste logga in för att rösta eller se resultatet av omröstningen.
  • Svar på tråden Varför väljer man frivilligt bort barn?
  • Joual
    Tre barn tre barnbarn skrev 2011-03-12 10:41:15 följande:
    Det var ett skämt till Anton....trodde du fattade det.
    Men genast så ska dt komma en hel roman till svar.

    Jag antar att det finns syskonbarn,vänners barn osv i allas liv,så att dom som har valt bort ändå får lite barnkontakt!
    Räknas tre meningar som "en hel roman"? I så fall läser du fel typ av böcker

    Klart det finns barn i allas liv. Bara för att man inte vill ha egna barn så betyder inte det att man är emot alla former av kontakt med barn.

    För övrigt finns det barn som jag verkligen gillar, och barn som jag absolut inte tål. Ungefär som med vuxna, alltså.  
  • Joual
    H NA skrev 2011-03-12 10:46:49 följande:
    Det  förstår inte jag heller, men vill man inte ha barn så ska man inte ha det heller. Känner till kvinnor som har skaffat barn men de bör aldrig skaffa barn , för de skiter fullständigt i de. Soriligt att se hur de små lider. Sen så känner jag till ett par som valde bort barn av anledningen att dom inte orkar (de är överviktiga) . Nu sitter dom 48 res. 49 år gamla och ångrar stort att de inte skaffat barn.  Det jag ofta undrar över är hur hanterar man det naturliga insinkter, alltså behövet av att föröka sig väcks i alla kvinnor, det är naturens gång.  Hur "dödar" man den känsla?
    Din fråga tycker jag är relevant i de fall där människor (inte bara kvinnor) vill ha barn, men av något skäl inte kan få barn. De kan behöva "döda känslan". 

    För oss som inte vill ha barn så tror jag att jag törs säga att en gemensam sak är att vi inte känner något behov av att föröka oss. Det är ingenting som väckts. Vi har helt enkelt andra saker som uppfyller och engagerar oss.  
  • Mumlan74

    H NA: men det naturliga behovet väcks faktiskt inte hos alla kvinnor, eller män. Så de som väljer att inte skaffa barn behöver inte döda några känslor. Ska det vara så himla svårt att begripa? De allra flesta vill ha barn, det är ingen risk att mänskligheten dör ut på grund av att alla helt plötsligt skulle sluta vilja ha barn. Men en del människor vill inte. Varför ska dessa människors val ö h t ifrågasättas?

  • H  NA
    Mumlan74 skrev 2011-03-12 10:57:16 följande:
    H NA: men det naturliga behovet väcks faktiskt inte hos alla kvinnor, eller män. Så de som väljer att inte skaffa barn behöver inte döda några känslor. Ska det vara så himla svårt att begripa? De allra flesta vill ha barn, det är ingen risk att mänskligheten dör ut på grund av att alla helt plötsligt skulle sluta vilja ha barn. Men en del människor vill inte. Varför ska dessa människors val ö h t ifrågasättas?
    Jag ifråsätter inte någons val, tvärtom,  jag respekterar och tycker också att om man väljer bort barn så ska man inte ha dom heller för det är inte utan anledning man väljer bort barn. Men jag behöver inte veta eller begripa hur ni som väljer bort barn, känner och/eller resonerar. Därför kommer jag med en eller annan fundering. Man kan väl föra en diskussion som civiliserade människor utan att hoppa på varandra. Alla är ju olika och tur det. Lycka till
  • H  NA
    Joual skrev 2011-03-12 10:56:26 följande:
    Din fråga tycker jag är relevant i de fall där människor (inte bara kvinnor) vill ha barn, men av något skäl inte kan få barn. De kan behöva "döda känslan". 

    För oss som inte vill ha barn så tror jag att jag törs säga att en gemensam sak är att vi inte känner något behov av att föröka oss. Det är ingenting som väckts. Vi har helt enkelt andra saker som uppfyller och engagerar oss.  
    Ok, tack för ditt svar. I så fall hur förklarar man att  ett antal av de som frivilligt valde bort barn ångrar det senare i livet när det är för sent,  som ex. det här paret som jag känner till? Tror inte du att du kommer och ångra ditt val du med?
  • Joual
    H NA skrev 2011-03-12 12:00:26 följande:
    Ok, tack för ditt svar. I så fall hur förklarar man att  ett antal av de som frivilligt valde bort barn ångrar det senare i livet när det är för sent,  som ex. det här paret som jag känner till? Tror inte du att du kommer och ångra ditt val du med?
    Nej, det tror jag inte. Jag är över 40 nu, och det har inte kittlat till alls i äggstockarna. Jag har också flera vänner och bekanta som frivilligt valt bort barn, och ingen av dem har ångrat sig. Tvärtom. En av dem (som är lite äldre än mig) pratar snarare om hur skönt det är att passera den fertila åldern så att folk runtomkring slutar pika henne om att skaffa barn. 

     
  • Mumlan74

    Jag har inte hoppat på dig. Det jag skrev är att den naturliga driften att föröka sig faktiskt inte väcks hos alla, och att ditt antagande att så är fallet är felaktigt och fördomsfullt.

  • iaseia

    valde för att man inte vet hur det är att ha barn och därför inte inser vad man missar
    Jag är i och för sig frivilligt barnlös är ju bara 25än så visst det kan väl hända saker, och vet ju inte om de är så men kan tänka mig att de är så.
    men samtidigt finns det så mycket man missar i livet så varflr hänga upp sig på något man missar om man ändå inte känner behov av det när man kan leva i nuet.
    så ser jag på det, tycker barn är jätte gulliga och roliga.
    Väntar en syster (förhoppningsvis son) i dagarna, är gudförälder till min kusin som fyller ett nu i april, älskar hennes storbror också. Har flera kompisar som har barn, har fyra systersöner till som jag älskar och har jätte kul tillsammans med (äldsta är tre), jag är ute med dem i skogen , sitter i köket och leker med bilar, kör dockvagn med dem, leker på lekplats osv, men thats it, jag skulle inte vilja förstöra min kropp, min sömn, min ekonomi och mitt hem för ett barn (inte  i dagsläget i alla fall).

    Jag säger inte att du är sån, men vad jag inte kan förstå är folk som hela tiden tjatar om när kommer barn då.
    Typ alla tjejer i min årskull som ja gick i skolan med har fått barn (killarna verkar vänta på sig), någon enstaka tjej och jag som inte har barn.
    Och alla säger samma sak, ska du itne skaffa barn snart osv..
    Nej först kanske ja ska ha någon att göra dem med känner jag.

    Sen spelar jag ju även i andra laget så det kanske inte är säkert att jag kan få biologiska barn i framtiden. Jag är ganska laidback och försöker ta dagen som den kommer, skulle ja bli gravid så är det ett ställningstagande jag får ta då. 

  • Neige Obskyr

    Världen är redan överbefolkad. Att välja att avstå från barn är ett sätt att göra den lite bättre. En mycket osjälvisk handling, och en uppoffring jag själv kanske inte är beredd att göra. Men jag beundrar dem som gör det valet.

    Se även rörelsen för mänsklighetens frivilliga utdöende: http://www.vhemt.org/sindex.htm

  • Esther M
    H NA skrev 2011-03-12 10:46:49 följande:
    Det  förstår inte jag heller, men vill man inte ha barn så ska man inte ha det heller. Känner till kvinnor som har skaffat barn men de bör aldrig skaffa barn , för de skiter fullständigt i de. Soriligt att se hur de små lider. Sen så känner jag till ett par som valde bort barn av anledningen att dom inte orkar (de är överviktiga) . Nu sitter dom 48 res. 49 år gamla och ångrar stort att de inte skaffat barn.  Det jag ofta undrar över är hur hanterar man det naturliga insinkter, alltså behövet av att föröka sig väcks i alla kvinnor, det är naturens gång.  Hur "dödar" man den känsla?
    För min del har den känslan aldrig uppstått. Den väcks inte i alla kvinnor.
Svar på tråden Varför väljer man frivilligt bort barn?