Vi har ju alltid haft en sparris som ärvt Mr Fs gener. David som är drygt 3 år väger ca 14,5 kg och är 101 cm. Ibland kan jag få riktig ångest över att han är så mager och bara är skinn och ben. Men han äter som en häst och vi har mycket olja i maten och grädde och jag vet inte vad. Han har helt enkelt ärvt sin fars osannolika förbränning. Ingen på deras sida av släkten är överviktig eller har ens hull att ta i. Jag är definitivt inte van vid det men jag försöker tänka att det är bra att D ärvt de generna och inte mina.
Just nu är det stora dilemmat byxorna i 110 cl. De behövs i längd men D fyller inte ut dom på bredden. Så nu har jag en stor hög med brallor som jag måste sy in i midjan, trots att det är dragsko i dom. Jag antar att det bara är att vänja sig med tanke på sparrisbarnet.
Måste bara säga att jag blir lite full i skratt när andra föräldrar, bl a här, ventilerat problematiken med alla veck hos sina barnbarn med hull (som småbarn ska ha!) och att det kan bli irritation i vecken och vad man ska göra åt det. D har f*n aldrig haft ett veck, ever. Inte ens under hakan. Alla är olika, som vi säger här hemma.