30+ med första barnet 1-3 år, del 13

Vad roligt att det lossnar för E!

Marge, trots är väl underbart?! Här går det  i vågor. Det finns perioder där livet är en dans på rosor. (Nåja) Sedan kommer perioder när rosenbladen tydligen trillat av och man hoppar direkt på taggarna. Ibland får jag som jag vill, ibland får A som han vill...

Nu har jag fått bassning av A för mitt bordsskick. "Mamma, gaffeln, inte fingrarna!!" Jag som bara kastade i mig ett par plättar med fingrarna mitt i stekningen, men så får man inte göra! 

Somna, bordsskick är inte allt! Jag skulle gärna byta As hyggliga bordsskick mot att han åt alls! Där tycker jag G har en del att lära ut till A. (Jag menar nu Somnas G, men det KAN även gälla min G, för han kan äta, han också.)

Måste höra med den allmänna kunskapen här i tråden, vad har ni för uppsättning skodon till era kottar? Jag har i helgen insett att man enkelt kan blöta ner inte bara ett par skor utan två, på nolltid. Hur många skor och stövlar behöver man egentligen?!  

Assar, fast det var ju dubbelt så mycket som vi har just nu. V har ett par gummistövlar och ett par "springskor". Goretexkängorna tycker jag är för varma nu, men de finns ju förstås.

Somna, jag blev också lite blek när jag såg vad de "bra" skorna kostade. Vi köpte springskor på Stadium för 149 kr, och jag lutar åt att skaffa ett par till likadana.
Sandaler blir det kanske framåt sommaren, men just nu hoppar A i alla pölar han ser, och det är ju inte alls säkert att han har stövlar på sig bara för att det finns pölar...

Vi kan ju byta om du tar en 2-åring som vägrar äta? Eller vänta, jag har redan lovat bort honom...

Mrs Fisk, vad roligt! Går det bra med tecknandet? Alltså, med händerna, inte med pennan! A ritar en hel del, men säger aldrig att det är nåt särskilt.

Jag behöver hjälp. Nu orkar jag inte mer med det här matvägrande eländet.
Igår åt han en sked yoghurt till frukost, troligen ingen lunch på förskolan eftersom det var fiskpanetter, två glasspinnar på eftermiddagen och till kvällsmat ett bett på en prinskorv och sedan lyckades vi tjata och förhandla i honom en skiva bröd.
Så har det sett ut ett tag nu. Nyss bad han om pyttipanna, han fick det, men det mesta kastar han på golvet, ger hunden eller lägger i ljusstaken på bordet. Han är HELT ointresserad av mat. Frukt däremot kommer han att be om om en stund. Jag är normalt sett en optimistisk människa, och jag har kämpat på med klämkäcka haranger som "inga barn i Sverige svälter" och "man kan inte tvinga i honom". Nu sitter jag och grinar vid köksbordet. Han är ju förvisso oftast pigg och glad, men han växer ju inget att tala om. Och det är ju inte så konstigt. Vad ska jag göra? Vart vänder man sig? BVC är inte riktigt det stöd man skulle önska. De delar mest ut broschyrer.

Tack Hormonstinn. Vi har ungefär samma regler vid matordet som ni, men det hjälper inte för fem öre. Grejen är ju att A som är en liten bit över 2 år är mindre än många ettåringar. Han är 80 lång och väger strax över 10 kilo, och han har haft ungefär samma storlek i kläder sedan han fyllde ett. Han har under det året segat sig ur 74 och i 80. Jag lade undan byxorna i 74 för någon månad sedan.
Han har ju ätit krattigt sedan han började äta fast föda, egentligen. Det har gått i vågor, och just nu är det helt enkelt riktigt illa. Det HAR funnits tillfällen när han har ätit tre smörgåsar till frukost, men de kan räknas på ena handens fingrar, kanske rentav på ena handens tumme. Oftast har han kanske ätit en halv macka, men nu är vi nere i eventuellt en sån där pytte-yoghurt man ser i reklamen. En bra morgon äter han två såna, men ingen macka. Vi prövar allt han pekar på för att få i honom nåt alls. 
Jag börjar misströsta om att han nånsin kommer bli vuxen, så lite äter han. 

Tack Mrs Fisk! Jag googlade lite och hamnade i en tråd på fl (var annars?) som tipsade dels om en artikel i VF, dels om en specialklinik för sånt på Akademiska. Jag får ringa vårt sjukhus på måndag och fråga om de kan hjälpa oss på nåt sätt...

Hormonstinn, ja, här är vi iofs också korta, och det har vi skyllt på länge... På bvc säger de inget särskilt, de rynkar lite på näsan, men tycker att det är ok eftersom han utvecklas bra på andra sätt. Nu har jag tjatat mig till provtagning på A för att kolla så inget fattas honom. Hans lillebror har ju hypotyreos och med anledning av det var vi hos en endokrinolog för ett tag sedan och då passade jag på att fråga om A. Läkaren kollade hans kurva och menade att han hade tappat för mycket det senaste året för att det ska vara ok. Vi ska mäta och väga i slutet av maj och följa upp i augusti, för "de växer bättre på sommaren". Så får vi se...