Hejsan alla!
Var hos läkaren i morse och blev sjukskriven på halvtid. Om f-kassan krånglar skulle jag kontakta läkaren igen. Det känns jätteskönt. Ska nog jobba tre dagar i veckan.
Försöker att inte planera och tänka på vad jag ska göra med "all" tid men det är svårt. Vi ska troligtvis flytta inom några månader (inte direkt den perfekta timingen) så jag lär ju inte vara sysslolös direkt. Vi bor i en tvåa nu och det hade nog funkat med två barn ett tag, men med tre känns det lite väl tajt.
Vagnen köpte vi ganska tidigt och den står hos mina föräldrar för vi har inte riktigt plats... Den gick precis igenom vår ytterdörren om vi pressade lite. Vi har köpt en spjälsäng också och vi satsar på att bebbarna får sova i samma säng i några månader. Kläder är väl det som också redan är fixat (sonens gamla). Annars är köpa-listan fortfarande lång. På plats ett ligger nog ytterliggare en bilbarnstol.
Här är det också full rulle i magen. På ul låg bebbe 1 med huvudet neråt och bebbe 2 med huvudet uppåt. Jag har mina moderkakor framåt och nu känns det som om 1:an ligger längre bak och längre ner så jag känner inte när den buffar lite, utan bara när den sparkar ordentligt. 2:an känner jag mycket tydligare och jag kan sitta och buffa tillbaka och jag tror att den har vänt sig så att huvudet är neråt mesta tiden. Men det kanske bara är inbillning.
Jag håller verkligen med dig frokenjo. Den fysiska delen är stor...men den mentala biten är verkligen påfrestande, mycket mer än jag trodde att den skulle vara. Jag känner mig sk*t-stressad över flytten och att orka med att fixa allt som ska fixas (förutom det vanliga tvätt, disk...) Men så tänker jag "varför oroar jag mig, det finns tid. Vi kommer dessutom vara hemma båda två ett tag i början". Sen blir nästa tanke " AAAAH det är ju 2!!!"
Förlåt att jag skriver så långt . Det är så många tankar som snurrar.