norgesessan skrev 2010-10-11 11:34:33 följande:
Visste andra barnen att detta barnet var borta? Om barnen visste hade jag velat veta..
Har förskolan dårliga rutiner när det gäller att ha koll på barnen är det ju bra det kommer fram direkt. I värsta fall tappar dom kanske bort ett barn i månaden, medan bara barnets föräldrar får veta...Och då tar föräldrarna för givet att det var en engångshändelse fast det inte var det.
Jag vet faktiskt inte om andra barn var medvetna om saken.
Just det året var det en mycket orolig barngrupp, med flera barn som inte kom överens med varandra där personkemin verkligen inte stämde.
Dessutom beviljade kommunen inte att sätta upp något staket runt dagisgården förrens efter den här händelsen, (dock bara på två sidor av gården) så personalen hade verkligen häcken full och vi föräldrar bara väntade på att något skulle inträffa.
Vad personalen lärde sig efteråt var att informera berörda föräldrar.
En annan händelse var mitt barn inblandad i som vi inte fick veta.
Det var ett annat barn, från en annan kultur som berättat hemma att vårt barn sagt bajskorv på dagis - vilket man inte fick göra i deras hemland.
Dagen efter tog mamman tag i och ruskade om vårt barn så personalen fick bända loss honom. Hon hotade med polisen som minsann skulle komma och hämta honom och sätta honom i fängelse.
Vi visste inget och förstod inte alls varför vårt barn drömde mardrömmar, vägrade gå utanför dörren och med det inte heller gå till dagis eller någon annanstans heller. Nån vecka senare frågade han mig när polisen skulle komma och hämta honom och först då förstod vi att något måste hänt på dagis.
Jisses vad arga vi blev och jag kan lova att den mamman aldrig mer vågar titta på våra barn. Jag ringde faktiskt polisen och hon kunde åtalas på 3 punkter om vi anmälde. Vi valde dock att låta bli för framför allt deras barns skull, men satte som krav att hon skulle vara med vid minst 3 tillfällen på dagis tillsammans med mig för att visa vårt barn att hon inte var farlig, be ordentligt om ursäkt och berätta att hon ljög och att poliser inte hämtar barn, utan är snälla och hjälper dom.
Först skulle hon vägra, då sa vi att okej, vi går hem och ringer polisen och reste på oss. Rektorn övertalade henne om att gå med på våra krav för barnens skull så hon backade.
Det "komiska" i historien är att mamman var läkare inom psykiatrin....
Men berätta för berörda föräldrar tycker jag är ett måste när saker händer. Men alla föräldrar tycker jag inte har med incidenter att göra som inte rör deras barn. Vill föräldrarna själva berätta är det en annan sak, men inte per automatik.
Och OM nu information skulle gå ut allmänt, hur många föräldrar skulle inte fråga sina barn vem som råkat ut för vad det nu är? De allra flesta tror jag och så är helt plötsligt hela sekritessen borta.
