• Victoria70

    Downs syndrom - Vi gjorde abort

    Idag är det 11 dagar sedan aborten. Tårarna rinner fortfarande på mig varje dag och jag känner en sån stor sorg och förlust. Visst har det blivit bättre, man jag vill så gärna ha ett till barn, men tiden rinner iväg. Har tidigare haft ett missfall och det har tagit tid att bli gravid igen och så slutar det i en abort.

     Hur lång tid tar det innan mensen är tilbaka igen och vågar jag försöka igen?

    Gjorde aborten efter 17 veckor och det var inte roligt. Orkar jag gå igenom samma sak igen, jag jag tror det, men då vill jag göra moderkaksprov istället för fostervattenprov då man kan göra det betydligt tidigare. Är det någon som har varit i samma situation som jag?

    Sorgsen

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-09 11:43
    I början av februari för 1 år sedan var det tänkt att vårt barn skulle ha kommit. Känner att jag vill uppdatera tråden med hur jag mår nu när det har gått en tid för er alla som behöver stöd i ert beslut. Livet går vidare och jag mår bättre.

    Klart att jag tänker på det barn som jag inte fick, men för mig var det ett val som var rätt för mig. Vi som är här och har varit i den här tråden har funnit ett stort stöd genom att känna att man inte är ensam. Här kan man älta, vara ledsen, glad, frusterad, arg eller bara läsa.

    Det finns många som gärna vill påpeka att det val vi gjort inte är rätt. Du som besöker den här tråden och tycker att vi fel som gjort abort pga. DS har rätt att tycka så och jag är medveten om att man kan tycka så, men skriv det inte här.

    Låt tråden vara ett stöd för alla som tagit detta svåra beslut att avstå från ett barn.

    Kramar till er alla superkvinnor!

  • Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort
  • Lindasnummer2
    Helga skrev 2012-04-18 21:02:48 följande:
    Hej!

    Jag gör ett inlägg här jag oxå.  Den 19:e februari gjorde jag ett KUB test som visade risk 1:5 för kromosomavvikelser, några dagar senare gjorde jag ett moderkaksprov. Efter en vecka av plågsam väntan fick vi besked om att bebisen hade DS. Aborten påbörjades två dagar efter och jag födde vår dotter ett par dagar därefter, jag var då i v 17.

    Efteråt kändes allt overkligt, nästan som att hela graviditeten aldrig hade funnits. Jag fick möjlighet att träffa kurator, men avböjde. Vad jag ville var att prata med någon som hade gått igenom samma sak. Blev glad när jag fann den här tråden och hoppas att jag får ta del av den. Känner stor sorg att vi skulle få gå igenom det här, och har ofta känt mig ensam. Tänker ibland att, varför just vi?!

    Jag blödde i sju veckor efteråt. Har nyligen haft min första mens och i söndags fick jag ÄL. Den var mycket välkomnad. Jag och min man har valt att avvakta några månader innan vi försöker att bli gravida igen, känns som att vi behöver en paus.

    Jag har inte läst igenom hela tråden, bara skummat litegrann. Hur tänker ni andra som har gått igenom det här? Försöker ni att bli gravida igen? 

    Kram till er 
    Känner igen mig mycket....allt gick som så fort och var så overkligt.....fick dock ett litet avtryck som gör mig påmind att det verkligen har hänt....

    Jag försöker alltid att tänka att saker händer av en anledning....för mig är det lättare så...det var inte meninge....men nästa ggr är det det!!   

      Jag genomgick mitt avbrytande i veckan.....och det som ger mig hopp är tanken på en ny liten bäbis...så ja så fort som möjligt vill vi.....

    kram på dig! 

     
  • Lindasnummer2
    Kattflickan skrev 2012-04-18 21:16:11 följande:
    Fairytale och kravmärkt: bra att ni mår bättre. Min blödning var jätteskum och kunde ibland göra några dagars uppehåll för att sen komma tillbaka.

    Helga och Lindasnummer2: hemskt att ni ska behöva vara med om det här. Känns jobbigt när jag hör att det drabbar andra för jag vet ju hur jobbigt det är. Efter andra aborten hanterade jag inte att vara ledsen först, jag var tvungen att försöka se någon ljusning och hopp om framtiden så jag googlade på diagnoser och behandlingar och såg att PGD fanns. Efter några dagar brast allt och jag bara grät.

    Har ni barn sedan tidigare?

    Jag hoppas verkligen att det går bra för er!

    Helga: jag valde också att vänta några månader efter första aborten innan jag försökte igen.

    Kramar till er alla tjejer! Ni är så starka!
    Jo har en liten son på bara 10 månader....och han läker mitt hjärta varje dag genom att finnas där för mig....!!
  • Kattflickan

    Jo, jag har varit med om att fostret haft DS två gånger och jag har fått en trolig diagnos. Gonadal mosaik för Downs syndrom. Jag är 37 år och det är snart 2 år sen jag blev gravid med mitt första foster med DS, så det är inte troligt att det är en slump för mig, åldersfaktorn är inte så hög.9

    Gonadal mosaik för DS innebär att delar av min kropp har Downs syndrom, bland annat äggstockarna. Men det är svårt att bevisa och därför bara en trolig diagnos.

    PGD är preimplantorisk genetisk diagnostik, man gör en Ivf, befruktar äggen och låter dem växa till 8 cells stadium, då görs en biopsi och en cell tas ut och analyseras med avseende på en genetisk sjukdom, för mig DS. Om det finns friska ägg kan de sättas tillbaka.

    Jag fick göra PGD för att jag haft två foster med DS och därför misstänks en genetisk sjukdom.

    Min första PGD misslyckades, blev tidigt missfall. Nu väntar jag på att de ska ringa mig och planera in nästa försök, hoppas de ringer snart.

    Lindasnummer2: Vad skönt att du har din son som tröst!

    Jag har börjat fundera en del över äggdonation, om denna PGD misslyckas tror jag det får bli så. Vilket inte är svårt alls för mig, nästan en lättnad.

    MrsC74: Ska inte du föda snart? Hur känns det?

    Millan

  • Majmamma1984

    Hemskt när fler behöver trilla in här. =( Usch bara. Men det blir bättre med tiden, det är trösten! Man finner nya vägar att gå vidare.

    Går in i v 38 i morgon och nu ser vi med spänning framemot det fantastiska som förhoppningsvis väntar oss, vi är så redo som vi kan bli.

    Kram till er alla!

  • Fairytale01

    Hej på er,

    ja vad ska man säga...lika hjärtskärande sorgligt att se fler kvinnor i tråden.. man känner så med alla och vet hur fruktansvärt och hemskt det är.

    För mig var det 5 veckor sedan avbrytandet igår. 5 långa dystra veckor, det har verkligen tagit mig hårt och alla som tycker att man skulle börja gå och jobba igen och låtsas som ingenting...va fan, säger jag bara. Jag har jobbat 2h per dag nu denna o förra veckan och jag är helt slut i huvudet när jag går därifrån. Vill inte ha en massa folk runt omkring mig, jag vill bara vara ifred och vila mig... men samtidigt vet jag att det är ju bra att komma igång, men det känns så påtvingat.

    Fick tillbaka min mens i förrgår, och det blöder som aldrig förr, hade nästan glömt av hur det känns, men jag har nog aldrig blivit så glad för den förr. För det betyder att nu kan man planera framåt

    Mitt nästa steg är att ta mig igenom återbesök på spec.MVC den 3/5, ja det måste vara en typ av efterkontroll. Alla blir automatiskt kallade berättade de. Sen ska jag ta mig till minneslunden..men det har jag skjutit på framtiden.. det är för tungt ännu

  • Helga
    Lindasnummer2 skrev 2012-04-18 22:57:24 följande:
    Känner igen mig mycket....allt gick som så fort och var så overkligt.....fick dock ett litet avtryck som gör mig påmind att det verkligen har hänt....

    Jag försöker alltid att tänka att saker händer av en anledning....för mig är det lättare så...det var inte meninge....men nästa ggr är det det!!   

      Jag genomgick mitt avbrytande i veckan.....och det som ger mig hopp är tanken på en ny liten bäbis...så ja så fort som möjligt vill vi.....

    kram på dig! 

     
    Känner precis igen mig i det du skriver. Har varken avtryck eller foton, det enda jag har sparat är UL-bilderna och mina minnen.

    Jag tänker precis likadant....att det inte var våran tur och att det skall gå bra nästa gång. Jag tar ingenting förgivet och man vet aldrig vad som kan ske. Fint att ni vill försöka snart igen =) Jag hade en tung graviditet, med många tårar och fruktansvärt illamående som tog på krafterna. Det är delvis en anledning till att jag vill vänta ett litet tag. Dessutom behöver jag läka lite inombords.

    Kram tillbaks!
  • Helga
    Kattflickan skrev 2012-04-19 00:25:12 följande:
    Jo, jag har varit med om att fostret haft DS två gånger och jag har fått en trolig diagnos. Gonadal mosaik för Downs syndrom. Jag är 37 år och det är snart 2 år sen jag blev gravid med mitt första foster med DS, så det är inte troligt att det är en slump för mig, åldersfaktorn är inte så hög.9

    Gonadal mosaik för DS innebär att delar av min kropp har Downs syndrom, bland annat äggstockarna. Men det är svårt att bevisa och därför bara en trolig diagnos.

    PGD är preimplantorisk genetisk diagnostik, man gör en Ivf, befruktar äggen och låter dem växa till 8 cells stadium, då görs en biopsi och en cell tas ut och analyseras med avseende på en genetisk sjukdom, för mig DS. Om det finns friska ägg kan de sättas tillbaka.

    Jag fick göra PGD för att jag haft två foster med DS och därför misstänks en genetisk sjukdom.

    Min första PGD misslyckades, blev tidigt missfall. Nu väntar jag på att de ska ringa mig och planera in nästa försök, hoppas de ringer snart.

    Lindasnummer2: Vad skönt att du har din son som tröst!

    Jag har börjat fundera en del över äggdonation, om denna PGD misslyckas tror jag det får bli så. Vilket inte är svårt alls för mig, nästan en lättnad.

    MrsC74: Ska inte du föda snart? Hur känns det?

    Millan
    Det är med sorg jag läser ditt inlägg och det finns inga ord jag kan använda för att beskriva hur fruktansvärt tungt du/ni måste ha haft det och antagligen fortfarande har det. 

    Helt otroligt vilken teknik som finns nu förtiden. Hoppas innerligt att de ringer snart och att man kan göra ett nytt försök som lyckas. Tack för att du delar med dig av din historia. All lycka önskar jag dig!

    Kram/Helga
  • MrsC74

    Hej alla. I går föddes lilla Minna. 2 veckor för tidigt. Lite liten men så söt.

  • Kattflickan

    Grattis till Minna MrsC74! Skönt att det gick bra! Det är ni så värda!

    Millan

Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort