Downs syndrom - Vi gjorde abort

Usch jag förstår det, jag hade inte berättat om graviditeten för någon annan än min chef och jag bad henne berätta läget för mina närmsta kolleger så jag slapp låtsas som ingenting.

Läste om dina blödningar, måste varit sjukt jobbigt. Har ni fått någon hint om en till ivf nu innan sommaren?

Vad skönt att du har en ny tjänst att sysselsätta dig med så man slipper tänka. För mig är det precis tvärtom, precis bytt enhet och där är helt dött just nu så allt tid i världen över att fundera = inget kul. Ska börja jobba halvtid igen nästa vecka (from tisdag) men utan måsten denna gången, ska bara vara på plats liksom och vänja mig. Känns lite bättre.
Ja, dessa blödningar kommer och går...här har det varit lugnt sedan typ dag 16 men emellanåt kommer det lite bruna flytningar. De kan vara borta i 2 dagar sen kommer de igen. Fattar nada hur går det för dig?
Ja, vi ska absolut försöka igen. Tjuvtestade för ett par dagar sedan (när det inte blödde och jag var säker på att det var över...) men allt lugnt, känner mig däremot som värsta pms-häxan, gråter för typ allt och har noll energi, och allt irriterar mig. Lite svag mensvärk emellanåt också...hoppas det kommer tillbaka i rimlig tid så det slipper dra ut på dagen. 23 dagar sen avbrytandet idag.
Ska ni själva försöka igen?

Millan - tack för dina ord. Usch vad jobbigt med så många kollegor på en gång men kanske lika bra så har man det gjort sen. Måste fråga dig - hur länge var det sedan dina avbrytanden? Gör det dig ledsen fortfarande så att du gråter eller hur känner du dig nu? Eller har ni/du fullt fokus på IVF etc? Hur har det gått nu? Har ni fått någon ny tid innan sommaren? Håller tummarna för dig!! <3

Det blir väl jättebra att starta med halvtid. Det är bara att ta minut för minut och inte glömma att andas. Jag har börjat tänka att jag inte får älta det oundvikliga. Att sörja det barn vi inte fick är ok men att tänka "nu hade min mage sett ut så här" eller "snart hade det varit rul" så får jag inte hålla på. Faktum kvarstår och hur gravid jag än var för tre veckor sedan så är jag det inte längre och det kommer inget barn i september.

Vi ska försöka igen. Så fort jag blödit klart så ska jag börja med äl-tester. Hoppas mens eller äl dyker upp snart för din del, min dröjer nog ett tag till då jag bara är på dag 9 än så länge.

Vad gör ni i påsk då?

Fairytale: Mitt senaste avbrytande var i augusti och det innan var i september-oktober, nästan ett år innan. Efter det senaste avbrytandet tog det lite tid att få remiss till PGD och nu har jag ju precis gjort mitt första PGD-försök. Jag är fortfarande ledsen och gråter ibland över mina barn, en flicka och en pojke. Men oftast gråter jag över hela situationen, att det är så osäkert om jag någonsin kommer kunna få ett barn. Varför ska just jag ha nåt märkligt genetiskt fel för? Det är ju så otroligt ovanligt att drabbas av att få två foster med DS, varför händer det mig för?

Karolinska har inte hunnit planera min nästa PGD än. De skulle ringa efter påsk, hoppas jag hinner innan sommaren.

För mig var det också så där med blödningen, man tror den upphört så kommer det lite igen, det är inte riktigt som en vanlig mens. Sen hade jag bruna flytningar ett bra tag. 

Kravmärkt: Bra att du känner att du snart vill försöka igen. Det är klart att du sörjer att det inte blir barn i september! Så kommer det att kännas ett bra tag framöver. Gick det snabbt för er att bli gravida den här gången?

Kramar till er! 

Millan

 

Vi började försöka för ett år sedan och fick ett mf i aug och sedan plussade vi igen i jan och nu är vi här.

Hoppas verkligen ni hinner med ett pgd till innan sommaren. Så otroligt tråkigt att du fått avbryta två gånger, det är helt sjukt när man tänker på det. Livet kan vara riktigt jävla orättvist.

jag orkar inte läsa hela tråden, men jag undrar hur gammal TS är? jag är 26 (snart 27) och väntar första barnet i juli. vi har inte gjort några kub tester eller liknande även fast jag hade tänkt det från början, vill verkligen inte ha ett barn med DS, men nu är det ju lite too late så att säga. hur vanligt är det att yngre mammor frå barn med DS, jag vet ju att riskerna blir större ju äldre man är

Owner: risken stiger väl efter 35 tror jag. Däremot är det vanligare med DS hos yngre mammor just för att det inte kollas.
Ibland syns det ju RUL men inte alltid.
Tror inte du behöver oroa dig. Risken är låg.

Risken ökar med kvinnans ålder

20 år: 0,1-0,2 procents risk

35 år: 0,3 procents risk

40 år: 1 procents risk

Fairytale- tror det är bra att du är på jobbet en stund varje dag. Det är så lätt att hamna i en ond spiral där rädslan för att ta sig för och tröttheten/likgiltigheten tar över. Det är viktigt att känna sig behövd och att behöva och få känslan av att något uträttas, även fast det bara gäller något som tidigare tett sig så simpelt; att ta sig upp ur sängen och föra sig i ordning och gå till jobbet. Ta det i en lugn takt så du inte får panik eller bakslag.

Själv mår jag bra tycker jag. Kan ju tillägga att jag sedan tidigare äter antidepressiva vilket hjälper mig att hålla mig på en normal nivå. Jag faller inte ner djupt längre utan kan få korta dippar som ändå går över efter jag fått gråta ut. Och den "spärren" har nog hjälpt mig mycket. Försöker ha tro på framtiden och att vi kommer lyckas att få ett syskon till sonen, något annat känns (i nuläget) inte som ett alternativ.

Blöder gör jag ännu men har de senaste två dagarna känt av molvärk så jag misstänker att äl kan börja närma sig. Längtar efter min mens så jag kan börja fantisera om vilket datum barnet kommer om vi lyckas äl därpå.