• Victoria70

    Downs syndrom - Vi gjorde abort

    Idag är det 11 dagar sedan aborten. Tårarna rinner fortfarande på mig varje dag och jag känner en sån stor sorg och förlust. Visst har det blivit bättre, man jag vill så gärna ha ett till barn, men tiden rinner iväg. Har tidigare haft ett missfall och det har tagit tid att bli gravid igen och så slutar det i en abort.

     Hur lång tid tar det innan mensen är tilbaka igen och vågar jag försöka igen?

    Gjorde aborten efter 17 veckor och det var inte roligt. Orkar jag gå igenom samma sak igen, jag jag tror det, men då vill jag göra moderkaksprov istället för fostervattenprov då man kan göra det betydligt tidigare. Är det någon som har varit i samma situation som jag?

    Sorgsen

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-09 11:43
    I början av februari för 1 år sedan var det tänkt att vårt barn skulle ha kommit. Känner att jag vill uppdatera tråden med hur jag mår nu när det har gått en tid för er alla som behöver stöd i ert beslut. Livet går vidare och jag mår bättre.

    Klart att jag tänker på det barn som jag inte fick, men för mig var det ett val som var rätt för mig. Vi som är här och har varit i den här tråden har funnit ett stort stöd genom att känna att man inte är ensam. Här kan man älta, vara ledsen, glad, frusterad, arg eller bara läsa.

    Det finns många som gärna vill påpeka att det val vi gjort inte är rätt. Du som besöker den här tråden och tycker att vi fel som gjort abort pga. DS har rätt att tycka så och jag är medveten om att man kan tycka så, men skriv det inte här.

    Låt tråden vara ett stöd för alla som tagit detta svåra beslut att avstå från ett barn.

    Kramar till er alla superkvinnor!

  • Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort
  • Kabeln
    Anonym (Sorgsen) skrev 2025-01-13 21:55:00 följande:

    Tack ❤️ Har plussat 2 gånger sammanlagt. Första gången jag plussade var det kemisk graviditet. Så fick mensen någon vecka senare bara. Jag nämnde min oro för läkaren som gjorde återföringen. Hon svarade väl inte direkt på det, men hon pratade lite om att embryon ju kan testas men att det inte görs i Sverige tyvärr. Jag är skriven på en klinik i min hemstad, men får åka till en annan stad för äggplock/återföring. Så kan känna att det är lite svårt att veta vart jag ska vända mig med vissa frågor. 

    Jag tror det är bra till viss gräns att hålla sig sysselsatt. Men jag kan känna ibland att jag trycker undan mina känslor istället för att ta tag i dem. Det tycker jag du gör rätt i! 🤗 Vi fick en tid till henne direkt när vi fått svaret på fostervattenprovet. 


    Åh vad fint att ni fick återförenas en stund. Och skönt att du vet vart han är nu. Hoppas det kan hjälpa dig i sorgen ❤️

    Verkligen jättetråkigt att höra 😔 Och så hemskt när man får upp hoppet och sen blir nedslagen igen 🥺 


    Hur går ni vidare nu? Planerar ni nytt äggplock eller har ni kvar något embryo från tidigare äggplock? Måste verkligen vara jobbigt att behöva gå igenom så många äggplock med så lite utbyte 🥺

    Jag har tagit en liten paus med återföring för att kunna leva lite den här månaden. Tror det blir återföring nästa cykel. Men börjar tappa hoppet. Tiden går så fort känns det som.


    Åh blir så ledsen men ändå tacksam att kunna återkomma till denna tråd som ännu skrivs av er. Att få skriva med andra som genomgår samma läker mig❤️


    Jag var på inbokad NIPT idag. Inga hjärtljud. Startat med första tablett idag och fortsätter imorgon. Fostret var i v7 men jag skulle vara i v12. Övertygade om att få göra abort hemma nu då det var möjligt fast dem helst ville ha mig på patienthotell. Världen brister igen och jag inser det var ytterligare ett sjukt foster. Blandade känslor, glad att slippa samma som sist men trodde också att det verkligen skulle gå nu. Naturligt gravid och så mycket symptom denna gång? så får se hur det går nu hemma imorgon. Sjukskriven igen. Fy fan. Sänder massvis av styrka till er båda. 

  • Quincey
    Anonym (Sorgsen) skrev 2025-01-13 21:55:00 följande:

    Tack ❤️ Har plussat 2 gånger sammanlagt. Första gången jag plussade var det kemisk graviditet. Så fick mensen någon vecka senare bara. Jag nämnde min oro för läkaren som gjorde återföringen. Hon svarade väl inte direkt på det, men hon pratade lite om att embryon ju kan testas men att det inte görs i Sverige tyvärr. Jag är skriven på en klinik i min hemstad, men får åka till en annan stad för äggplock/återföring. Så kan känna att det är lite svårt att veta vart jag ska vända mig med vissa frågor. 

    Jag tror det är bra till viss gräns att hålla sig sysselsatt. Men jag kan känna ibland att jag trycker undan mina känslor istället för att ta tag i dem. Det tycker jag du gör rätt i! 🤗 Vi fick en tid till henne direkt när vi fått svaret på fostervattenprovet. 


    Åh vad fint att ni fick återförenas en stund. Och skönt att du vet vart han är nu. Hoppas det kan hjälpa dig i sorgen ❤️

    Verkligen jättetråkigt att höra 😔 Och så hemskt när man får upp hoppet och sen blir nedslagen igen 🥺 


    Hur går ni vidare nu? Planerar ni nytt äggplock eller har ni kvar något embryo från tidigare äggplock? Måste verkligen vara jobbigt att behöva gå igenom så många äggplock med så lite utbyte 🥺

    Jag har tagit en liten paus med återföring för att kunna leva lite den här månaden. Tror det blir återföring nästa cykel. Men börjar tappa hoppet. Tiden går så fort känns det som.


    Tog också upp det med min klinik och fick inte heller något direkt svar, bara att jag ser ut att inte ha så bra äggkvalitet. Jag vet inte om det stämmer, kan vara många olika saker som man inte utreder. Vad säger er klinik, kan man göra någon utredning för att förbättra chanserna att det fäster?

    Förstår, kanske kommer känslorna ikapp en senare. Ska höra av mig där jag gjorde fvp och se om jag kan få en annan kurator bara.

    Vi har använt upp alla äp i vårt paket nu så får sätta in de vi har i frysen från tidigare omgångar. Måste vänta ca två månader. Ja tiden går så fort och det ger så mycket ångest tycker jag. Hur gammal är du förresten?
  • Quincey
    Kabeln skrev 2025-01-13 22:11:08 följande:

    Åh blir så ledsen men ändå tacksam att kunna återkomma till denna tråd som ännu skrivs av er. Att få skriva med andra som genomgår samma läker mig❤️


    Jag var på inbokad NIPT idag. Inga hjärtljud. Startat med första tablett idag och fortsätter imorgon. Fostret var i v7 men jag skulle vara i v12. Övertygade om att få göra abort hemma nu då det var möjligt fast dem helst ville ha mig på patienthotell. Världen brister igen och jag inser det var ytterligare ett sjukt foster. Blandade känslor, glad att slippa samma som sist men trodde också att det verkligen skulle gå nu. Naturligt gravid och så mycket symptom denna gång? så får se hur det går nu hemma imorgon. Sjukskriven igen. Fy fan. Sänder massvis av styrka till er båda. 


    Fy fan beklagar verkligen 💔 Vilken chock. Livet kan verkligen vara vidrigt och orättvist. Hur har det gått för dig? ❤️

    Jag tog cytotec i måndags, blödde mycket i 8h och sen inget mer. Alla jag hör av mig till tycker det låter normalt och att jag ska avvakta. Samtidigt har man ju läst att det kan finnas rester kvar då. Tog ett gravtest imorse med två starka streck 😩 Totalt mörker sedan vårt ultraljud. Hade också massa gravidsymptom fram till ultraljudet.
  • Meddelande borttaget
  • Kabeln
    Quincey skrev 2025-01-20 10:16:11 följande:
    Fy fan beklagar verkligen 💔 Vilken chock. Livet kan verkligen vara vidrigt och orättvist. Hur har det gått för dig? ❤️

    Jag tog cytotec i måndags, blödde mycket i 8h och sen inget mer. Alla jag hör av mig till tycker det låter normalt och att jag ska avvakta. Samtidigt har man ju läst att det kan finnas rester kvar då. Tog ett gravtest imorse med två starka streck 😩 Totalt mörker sedan vårt ultraljud. Hade också massa gravidsymptom fram till ultraljudet.

    Tack det betyder mycket att få skriva med dig❤️

    Det har gått okej. Tror jag är samma som du i känslorna, vet inte om det skjuts undan men kurator har vi inte sett behov av att gå till. 


    Första aborten i v15 blödde jag i typ 6 veckor konstant. Mycket. Nu denna abort har jag blött konstant men mycket mindre och mindre smärta i ca 2 veckor. Första aborten hade jag första testet med positivt för att sedan vänta nån vecka till och få ett negativt resultst. Så prova igen om ett tag är mitt råd. Ta hand om dig!

  • Anonym (Sorgsen)
    Kabeln skrev 2025-01-13 22:11:08 följande:

    Åh blir så ledsen men ändå tacksam att kunna återkomma till denna tråd som ännu skrivs av er. Att få skriva med andra som genomgår samma läker mig❤️


    Jag var på inbokad NIPT idag. Inga hjärtljud. Startat med första tablett idag och fortsätter imorgon. Fostret var i v7 men jag skulle vara i v12. Övertygade om att få göra abort hemma nu då det var möjligt fast dem helst ville ha mig på patienthotell. Världen brister igen och jag inser det var ytterligare ett sjukt foster. Blandade känslor, glad att slippa samma som sist men trodde också att det verkligen skulle gå nu. Naturligt gravid och så mycket symptom denna gång? så får se hur det går nu hemma imorgon. Sjukskriven igen. Fy fan. Sänder massvis av styrka till er båda. 


    Åh nej, är verkligen ledsen för din skull 😔 💔


    Vad fint att du känner att du kan komma tillbaka till den här tråden och att hjälper dig att skriva här. Jag är verkligen så tacksam för att jag hittade hit. Det blir lätt så ensamt annars då jag inte känner någon som gått igenom samma. 


    Massa styrka till dig med!

  • Anonym (Sorgsen)
    Quincey skrev 2025-01-20 10:10:45 följande:
    Tog också upp det med min klinik och fick inte heller något direkt svar, bara att jag ser ut att inte ha så bra äggkvalitet. Jag vet inte om det stämmer, kan vara många olika saker som man inte utreder. Vad säger er klinik, kan man göra någon utredning för att förbättra chanserna att det fäster?

    Förstår, kanske kommer känslorna ikapp en senare. Ska höra av mig där jag gjorde fvp och se om jag kan få en annan kurator bara.

    Vi har använt upp alla äp i vårt paket nu så får sätta in de vi har i frysen från tidigare omgångar. Måste vänta ca två månader. Ja tiden går så fort och det ger så mycket ångest tycker jag. Hur gammal är du förresten?

    Man tycker ju att de borde kunna göra fler utredningar. Speciellt på oss som är med om så mycket motgångar i det här. De har inte sagt något alls om det. Nu efter jag faktiskt blev gravid så mena de på att då verkar det i alla fall inte vara något med min livmoder. Får kanske prata med kliniken igen. 


    Hur många återföringar har du gjort? Och hur många plus? 


    Gör det om du känner att det kan vara bra för dig ❤️

    Okej 😕 Hur många har ni i frysen? 


    Ja det ger verkligen mycket ångest. Börjar tänka att det kanske aldrig blir något barn för oss. Och om det blir så har jag lagt all den här tiden och energin på ingenting. Jag fyller snart 36. Det är väl kanske ingen ålder när man gör IVF, men tiden går som sagt fort. Hur gammal är du? 

    Hur har det gått för dig efter missfallet? ❤️?????

  • Quincey
    Kabeln skrev 2025-01-27 20:48:08 följande:

    Tack det betyder mycket att få skriva med dig❤️

    Det har gått okej. Tror jag är samma som du i känslorna, vet inte om det skjuts undan men kurator har vi inte sett behov av att gå till. 


    Första aborten i v15 blödde jag i typ 6 veckor konstant. Mycket. Nu denna abort har jag blött konstant men mycket mindre och mindre smärta i ca 2 veckor. Första aborten hade jag första testet med positivt för att sedan vänta nån vecka till och få ett negativt resultst. Så prova igen om ett tag är mitt råd. Ta hand om dig!


    Håller med, betyder mycket att fortsätta skriva i den här tråden med er två ❤️ Man känner sig så annorlunda som fick bebis med trisomi 21, ingen i min närhet som fått det. Skulle känt mig fruktansvärt ensam utan den här tråden,  speciellt när jag fått bebis med DS efter en massa IVF och nu MA efter DS.. 😒 Man tänker att man är den enda som drabbas av denna otur.

    Åh 6 veckor låter så mycket. För mig var det som jag misstänkte. Även om alla sa att det lät normalt så visade det sig vara mycket rester kvar på återbesöket. Fick en ny dos Cytotec och har nu blött lite konstant sedan dess, i 1,5 vecka. Gravtestet har blivit svagare så är på väg åt rätt håll. Har fortfarande rester kvar, ca 11 mm men det anser det ändå vara fullbordat vid 15 mm eller mindre så nu är det bara att vänta på att hcg sjunker helt. Vilket det borde göra om ca 1,5 vecka om det stämmer att det halveras var 48h.

    Hur mår du nu? ❤️
  • Quincey
    Anonym (Sorgsen) skrev 2025-01-30 00:44:10 följande:

    Man tycker ju att de borde kunna göra fler utredningar. Speciellt på oss som är med om så mycket motgångar i det här. De har inte sagt något alls om det. Nu efter jag faktiskt blev gravid så mena de på att då verkar det i alla fall inte vara något med min livmoder. Får kanske prata med kliniken igen. 


    Hur många återföringar har du gjort? Och hur många plus? 


    Gör det om du känner att det kan vara bra för dig ❤️

    Okej 😕 Hur många har ni i frysen? 


    Ja det ger verkligen mycket ångest. Börjar tänka att det kanske aldrig blir något barn för oss. Och om det blir så har jag lagt all den här tiden och energin på ingenting. Jag fyller snart 36. Det är väl kanske ingen ålder när man gör IVF, men tiden går som sagt fort. Hur gammal är du? 

    Hur har det gått för dig efter missfallet? ❤️?????


    Ja verkligen, blir förkrossad när jag tänker på att jag kanske bara slösar tid och att det hade gått att hitta ett fel om man bara letade lite. Min klinik sa något om att man kanske kommer kunna testa blastocyster i Sverige i framtiden, men blir om minst 2 år. Det är en lättnad ändå och tröst man kom längre än de där 12 första veckorna, även om det slutade som det gjorde.

    Vi gjorde totalt 2 återföringar med våra landstingsförsök. Båda var av 3-dagars embryon, vi fick inga blastocyster. Testade negativt båda gångerna. Började sen på privat klinik och då fick vi vår första blastocyst ❤️ Fått plus på 3 av 3 återföringar på nya kliniken. Är otroligt tacksam för det, var ett totalt mörker när jag trodde att vi aldrig skulle få en blastocyst och första kliniken började prata om äggdonation. 


    Vi har 5 i frysen från omgång 4 och 5, bara en är blastocyst från dag 5. Samma här fyller 36 i år och känt många gånger att det kanske inte är menat. Men man vill göra allt man kan, tror inte man kommer ångra tiden och energin. Tiden går dock fruktansvärt fort, vi började försöka för snart 4 år sedan 😔

    Var på återföring i veckan och behövde inte skrapas tyckte de så får vara glad för det. Dock känns det som att det kommer bli utdraget med blödning och hcg som ska sjunka, sen vänta en cykel..,

    Hur går det för dig? ❤️

  • Anonym (Sorgsen)
    Quincey skrev 2025-01-30 18:52:43 följande:

    Ja verkligen, blir förkrossad när jag tänker på att jag kanske bara slösar tid och att det hade gått att hitta ett fel om man bara letade lite. Min klinik sa något om att man kanske kommer kunna testa blastocyster i Sverige i framtiden, men blir om minst 2 år. Det är en lättnad ändå och tröst man kom längre än de där 12 första veckorna, även om det slutade som det gjorde.

    Vi gjorde totalt 2 återföringar med våra landstingsförsök. Båda var av 3-dagars embryon, vi fick inga blastocyster. Testade negativt båda gångerna. Började sen på privat klinik och då fick vi vår första blastocyst ❤️ Fått plus på 3 av 3 återföringar på nya kliniken. Är otroligt tacksam för det, var ett totalt mörker när jag trodde att vi aldrig skulle få en blastocyst och första kliniken började prata om äggdonation. 


    Vi har 5 i frysen från omgång 4 och 5, bara en är blastocyst från dag 5. Samma här fyller 36 i år och känt många gånger att det kanske inte är menat. Men man vill göra allt man kan, tror inte man kommer ångra tiden och energin. Tiden går dock fruktansvärt fort, vi började försöka för snart 4 år sedan 😔

    Var på återföring i veckan och behövde inte skrapas tyckte de så får vara glad för det. Dock känns det som att det kommer bli utdraget med blödning och hcg som ska sjunka, sen vänta en cykel..,

    Hur går det för dig? ❤️


    Ja det känns fruktansvärt. Är såklart bra att det går framåt, men samtidigt blir jag sorgsen att det inte gjorts tidigare. Nu kanske en själv ?missar det tåget?. Ja på ett sätt känns det bra att det i alla fall inte verkar vara något fel på livmodern när man ändå kunde hålla en graviditet så länge. 


    Jag förstår att det måste varit fruktansvärt när det gick så dåligt på landstingsförsöken. Skönt att det gått mycket bättre sen ni börjar på privat klinik. Verkar som att vissa kliniker ger bättre resultat 🤔

    Okej, bra ändå att ni har kvar i frysen ❤️ 


    Då är vi i lite samma situation - snart 36 år och har försökt runt 4 år (vi började försöka i slutet på 2020). Jo man vill ju försöka allt man kan. Kanske istället ångrar sig om man inte gjort allt. Men jag har börjat tänka att vi nog kommer behöva sätta en gräns på hur länge vi ska försöka. Det är inte aktuellt än att sluta försöka, men försöker i alla fall ställa in mig på att vi så småningom kanske behöver sätta en gräns. 


    Skönt att du slapp skrapning. Men förstår att det är jobbigt ändå såklart 😔❤️

    Vi tänkte göra återföring den här cykeln (blir om några veckor). Men jag har inga förhoppningar alls just nu tyvärr. Känner bara att jag vill sätta in alla embryon för att ha det gjort. För att ha provat så jag inte behöver undra. Usch vad bitter jag känner mig 🙈

  • Kabeln
    Quincey skrev 2025-01-30 18:40:06 följande:
    Håller med, betyder mycket att fortsätta skriva i den här tråden med er två ❤️ Man känner sig så annorlunda som fick bebis med trisomi 21, ingen i min närhet som fått det. Skulle känt mig fruktansvärt ensam utan den här tråden,  speciellt när jag fått bebis med DS efter en massa IVF och nu MA efter DS.. 😒 Man tänker att man är den enda som drabbas av denna otur.

    Åh 6 veckor låter så mycket. För mig var det som jag misstänkte. Även om alla sa att det lät normalt så visade det sig vara mycket rester kvar på återbesöket. Fick en ny dos Cytotec och har nu blött lite konstant sedan dess, i 1,5 vecka. Gravtestet har blivit svagare så är på väg åt rätt håll. Har fortfarande rester kvar, ca 11 mm men det anser det ändå vara fullbordat vid 15 mm eller mindre så nu är det bara att vänta på att hcg sjunker helt. Vilket det borde göra om ca 1,5 vecka om det stämmer att det halveras var 48h.

    Hur mår du nu? ❤️

    Ja visst känner man sig annorlunda. Känns som alla runt omkring en bara har härliga upplevelser av graviditet. Att allt går så enkelt.


    Nu har jag slutat blöda, fått negativt på gravtest och positivt på ägglossningstest så vi väljer att försöka direkt igen. Inte invänta mensen. Är på så många vis tacksam att för oss har alla gånger gått naturligt att bli gravid, första graviditeten med hjälp av letrozol men då gick det direkt. Den verkar som efter det att min kropp kickat igång sig själv. Men känner en tomhet att försöka nu igen. Första steget att bli gravid. Andra att invänta tiden helt enkelt tills jag vet om det är ett foster, besked om ett friskt barn osv. Jag är som bara tom och kanske lite ledsen över att den där spännande förväntansfulla delen är vi helt snuvade på. Med DS och MA så känns det som att vi inte kommer få uppleva det glada i det hela över huvudtaget. Svårt att veta om andra som inte själva gått igenom det förstår. Försöker motionera och boka in roliga resor nu i närtid för att inte gräva ner mig för mycket. 

Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort