• Victoria70

    Downs syndrom - Vi gjorde abort

    Idag är det 11 dagar sedan aborten. Tårarna rinner fortfarande på mig varje dag och jag känner en sån stor sorg och förlust. Visst har det blivit bättre, man jag vill så gärna ha ett till barn, men tiden rinner iväg. Har tidigare haft ett missfall och det har tagit tid att bli gravid igen och så slutar det i en abort.

     Hur lång tid tar det innan mensen är tilbaka igen och vågar jag försöka igen?

    Gjorde aborten efter 17 veckor och det var inte roligt. Orkar jag gå igenom samma sak igen, jag jag tror det, men då vill jag göra moderkaksprov istället för fostervattenprov då man kan göra det betydligt tidigare. Är det någon som har varit i samma situation som jag?

    Sorgsen

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-02-09 11:43
    I början av februari för 1 år sedan var det tänkt att vårt barn skulle ha kommit. Känner att jag vill uppdatera tråden med hur jag mår nu när det har gått en tid för er alla som behöver stöd i ert beslut. Livet går vidare och jag mår bättre.

    Klart att jag tänker på det barn som jag inte fick, men för mig var det ett val som var rätt för mig. Vi som är här och har varit i den här tråden har funnit ett stort stöd genom att känna att man inte är ensam. Här kan man älta, vara ledsen, glad, frusterad, arg eller bara läsa.

    Det finns många som gärna vill påpeka att det val vi gjort inte är rätt. Du som besöker den här tråden och tycker att vi fel som gjort abort pga. DS har rätt att tycka så och jag är medveten om att man kan tycka så, men skriv det inte här.

    Låt tråden vara ett stöd för alla som tagit detta svåra beslut att avstå från ett barn.

    Kramar till er alla superkvinnor!

  • Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort
  • Quincey
    Anonym (Sorgsen) skrev 2024-08-14 20:36:41 följande:

     


    Tack själv för att du delar med dig. Förstår precis vad du menar, man kan lätt känna sig så ensam i det här. Det är ju tyvärr få som gått igenom det här som vågar öppna sig. Även om jag önskar att ingen ska behöva gå igenom det här så är det ju tyvärr ändå många som gör det. Känns skönt att få prata med andra som är i samma situation. Ingen annan kan ju riktigt förstå vad det är man går igenom.

    Hur har det gått för dig idag? 

    Kramar och all styrka till dig med ❤️


    Hej! Jag såg att du också gjort IVF, har du pratat med din klinik om när man kan göra nästa försök? Jag har telefontid om 2 veckor, vill gärna bli gravid så fort som möjligt igen.
  • Anonym (Sorgsen)
    Quincey skrev 2024-08-15 13:11:25 följande:
    Hej! Jag såg att du också gjort IVF, har du pratat med din klinik om när man kan göra nästa försök? Jag har telefontid om 2 veckor, vill gärna bli gravid så fort som möjligt igen.

    Hej!

    Jag har inte pratat med IVF-kliniken än. Men läkaren som tog fostervattenprovet och fixade allt kring avbrytandet av graviditeten skulle skriva till IVF-kliniken. Den läkaren trodde att man skulle vänta en mens emellan. Förstod att man brukar rekommendera att vänta en mens emellan innan man blir gravid på naturlig väg. Jag fick en kemisk graviditet efter en av mina återföringar och då var jag tvungen att vänta en mens emellan innan jag fick göra ny återföring.

    Känns som att tiden går så långsamt fram när man gör IVF 😔 


    Har du kvar embryon eller behöver du göra nytt äggplock? 

  • Quincey
    Anonym (Sorgsen) skrev 2024-08-16 01:17:27 följande:

    Hej!

    Jag har inte pratat med IVF-kliniken än. Men läkaren som tog fostervattenprovet och fixade allt kring avbrytandet av graviditeten skulle skriva till IVF-kliniken. Den läkaren trodde att man skulle vänta en mens emellan. Förstod att man brukar rekommendera att vänta en mens emellan innan man blir gravid på naturlig väg. Jag fick en kemisk graviditet efter en av mina återföringar och då var jag tvungen att vänta en mens emellan innan jag fick göra ny återföring.

    Känns som att tiden går så långsamt fram när man gör IVF 😔 


    Har du kvar embryon eller behöver du göra nytt äggplock? 


    Håller med om att tiden går otroligt långsamt med IVF 😩

    Vi har embryon kvar men kan också göra nytt plock eftersom vi går privat. Våra tre landstingsfinansierade försök gick jättedåligt och vi fick ingen blastocyst och hela året var i princip bortslösat. Har tänkt att det är bra att plocka så många ägg jag kan när jag är så ung som möjligt, för att få bättre kvalitet, men sen fick vårt barn ändå DS så kanske inte spelar nån roll.

    Ska ni göra plock eller återföring? Väntar ni också svar på långa analysen?
  • Kabeln
    Anonym (Sorgsen) skrev 2024-08-14 20:36:41 följande:

     


    Tack själv för att du delar med dig. Förstår precis vad du menar, man kan lätt känna sig så ensam i det här. Det är ju tyvärr få som gått igenom det här som vågar öppna sig. Även om jag önskar att ingen ska behöva gå igenom det här så är det ju tyvärr ändå många som gör det. Känns skönt att få prata med andra som är i samma situation. Ingen annan kan ju riktigt förstå vad det är man går igenom.

    Hur har det gått för dig idag? 

    Kramar och all styrka till dig med ❤️


    Blev lite senare svar men här kommer det. Det har gått bra, jag mår nu helt ok. 


    För dem som vill veta mer i detalj (vad jag själv ville ha från dem som det gått bra för, så kommer det här):
    Kom in och fick smärtstillande och cytotec direkt efter att dem gjort kontroll som bla koll av ev feber och blodtryck. Dröjde ca en timme sen började värkarna komma. Värkarna gjorde ont. Jag fick feber och kräktes som biverkning, vanlig reaktion. Värkarna kom rätt tätt nästan direkt och var det jobbigaste. Fick morfin insprutat i magen som hjälpte. En tablett till för illamåendet. Hann gå tre timmar sen fick jag två till cytotec, jag hade då börjat blöda nån klump. Inget illamående mer. Då tyckte jag att det var skönare att sitta på toaletten än att ligga i sängen/försöka gå runt. Rätt snabbt då kunde jag känna hur en klump kom ut. Jag var i v14+7. Det gjorde inte ont. Efter det var det som att det klarnade för mig och jag mådde mycket bättre. Värkarna var värst. Satt kvar på toaletten i ca 15 min sen kom moderkakan. Jag kollade inte alls på fostret och tog hjälp av dem underbara sköterskorna direkt jag kände av fostret och sedan moderkakan. Fostret kändes som en större klump och moderkakan som en slime. Båda som att dem mest gled ut, behövde inte krysta. Så skönt. det var ca 4,5-5h sen jag kom. Fick vara kvar på observation och fick två cystotec till för att dem ville vara säker att jag fått ut allt. Det hade jag. Jag grät inget, kollade inte på något utan vill mest se det för vad det var - ett foster som var sjukt. Sen kunde jag åka hem efter dusch och borstat tänderna. Så tacksam att det gick bra  För mig var det tabletten jag tog dagarna före själva aborten som ändrade min mentala status helt. Med hormonerna ur kroppen kunde jag hantera allt på ett liknande sätt jag gjort i kriser tidigare i mitt liv: samlad. Det är jag så glad för!

    Stor kram till alla er som går igenom detta. Nu hoppas jag att en framtida graviditet leder till ett litet mirakel. Tack för allt stöd i denna grupp!❤️

  • Anonym (Sorgsen)
    Quincey skrev 2024-08-16 13:31:37 följande:
    Håller med om att tiden går otroligt långsamt med IVF 😩

    Vi har embryon kvar men kan också göra nytt plock eftersom vi går privat. Våra tre landstingsfinansierade försök gick jättedåligt och vi fick ingen blastocyst och hela året var i princip bortslösat. Har tänkt att det är bra att plocka så många ägg jag kan när jag är så ung som möjligt, för att få bättre kvalitet, men sen fick vårt barn ändå DS så kanske inte spelar nån roll.

    Ska ni göra plock eller återföring? Väntar ni också svar på långa analysen?

    Fy vilken tuff resa. Är ledsen för din skull att det inte gick på de landstingsfinansierade försöken 😔❤️ 


    Förhoppningsvis var det bara ren otur att ditt barn fick DS. Kan ju även hända fast man är ung. Jag är 35 nu, så det ökar ju risken tyvärr. 


    Vi ska göra återföring. Har gjort 2 plock, varav 5 embryon per plock. Men även om vi fått många embryon behöver ju inte det betyda att det är bra kvalitet. Det här var 6e återföringen. 


    Jag såg att läkaren skrivit i min journal igår att svaret kommit och att det inte var en ärftlig variant, så det känns skönt! Men blev förvånad att svaret kom så fort. Läkaren ska att det kunde ta runt 3 månader 🤔

  • Anonym (Sorgsen)
    Kabeln skrev 2024-08-16 18:56:44 följande:

    Blev lite senare svar men här kommer det. Det har gått bra, jag mår nu helt ok. 


    För dem som vill veta mer i detalj (vad jag själv ville ha från dem som det gått bra för, så kommer det här):
    Kom in och fick smärtstillande och cytotec direkt efter att dem gjort kontroll som bla koll av ev feber och blodtryck. Dröjde ca en timme sen började värkarna komma. Värkarna gjorde ont. Jag fick feber och kräktes som biverkning, vanlig reaktion. Värkarna kom rätt tätt nästan direkt och var det jobbigaste. Fick morfin insprutat i magen som hjälpte. En tablett till för illamåendet. Hann gå tre timmar sen fick jag två till cytotec, jag hade då börjat blöda nån klump. Inget illamående mer. Då tyckte jag att det var skönare att sitta på toaletten än att ligga i sängen/försöka gå runt. Rätt snabbt då kunde jag känna hur en klump kom ut. Jag var i v14+7. Det gjorde inte ont. Efter det var det som att det klarnade för mig och jag mådde mycket bättre. Värkarna var värst. Satt kvar på toaletten i ca 15 min sen kom moderkakan. Jag kollade inte alls på fostret och tog hjälp av dem underbara sköterskorna direkt jag kände av fostret och sedan moderkakan. Fostret kändes som en större klump och moderkakan som en slime. Båda som att dem mest gled ut, behövde inte krysta. Så skönt. det var ca 4,5-5h sen jag kom. Fick vara kvar på observation och fick två cystotec till för att dem ville vara säker att jag fått ut allt. Det hade jag. Jag grät inget, kollade inte på något utan vill mest se det för vad det var - ett foster som var sjukt. Sen kunde jag åka hem efter dusch och borstat tänderna. Så tacksam att det gick bra  För mig var det tabletten jag tog dagarna före själva aborten som ändrade min mentala status helt. Med hormonerna ur kroppen kunde jag hantera allt på ett liknande sätt jag gjort i kriser tidigare i mitt liv: samlad. Det är jag så glad för!

    Stor kram till alla er som går igenom detta. Nu hoppas jag att en framtida graviditet leder till ett litet mirakel. Tack för allt stöd i denna grupp!❤️


    Vad skönt att det gick bra! ❤️

    Och vad skönt att smärtlindringen hjälpte. Jag var tyvärr lite sen med att be om smärtlindring (gillar inte känslan av för mycket morfin), så hjälpte inte så bra på mig tyvärr. Fick frossa under värkarna. Men smärtan släppte så fort fostret var ute. 

    Stor kram till dig med! Håller tummarna för att allt ska gå bra med nästa graviditet ❤️
  • Quincey
    Kabeln skrev 2024-08-16 18:56:44 följande:

    Blev lite senare svar men här kommer det. Det har gått bra, jag mår nu helt ok. 


    För dem som vill veta mer i detalj (vad jag själv ville ha från dem som det gått bra för, så kommer det här):
    Kom in och fick smärtstillande och cytotec direkt efter att dem gjort kontroll som bla koll av ev feber och blodtryck. Dröjde ca en timme sen började värkarna komma. Värkarna gjorde ont. Jag fick feber och kräktes som biverkning, vanlig reaktion. Värkarna kom rätt tätt nästan direkt och var det jobbigaste. Fick morfin insprutat i magen som hjälpte. En tablett till för illamåendet. Hann gå tre timmar sen fick jag två till cytotec, jag hade då börjat blöda nån klump. Inget illamående mer. Då tyckte jag att det var skönare att sitta på toaletten än att ligga i sängen/försöka gå runt. Rätt snabbt då kunde jag känna hur en klump kom ut. Jag var i v14+7. Det gjorde inte ont. Efter det var det som att det klarnade för mig och jag mådde mycket bättre. Värkarna var värst. Satt kvar på toaletten i ca 15 min sen kom moderkakan. Jag kollade inte alls på fostret och tog hjälp av dem underbara sköterskorna direkt jag kände av fostret och sedan moderkakan. Fostret kändes som en större klump och moderkakan som en slime. Båda som att dem mest gled ut, behövde inte krysta. Så skönt. det var ca 4,5-5h sen jag kom. Fick vara kvar på observation och fick två cystotec till för att dem ville vara säker att jag fått ut allt. Det hade jag. Jag grät inget, kollade inte på något utan vill mest se det för vad det var - ett foster som var sjukt. Sen kunde jag åka hem efter dusch och borstat tänderna. Så tacksam att det gick bra  För mig var det tabletten jag tog dagarna före själva aborten som ändrade min mentala status helt. Med hormonerna ur kroppen kunde jag hantera allt på ett liknande sätt jag gjort i kriser tidigare i mitt liv: samlad. Det är jag så glad för!

    Stor kram till alla er som går igenom detta. Nu hoppas jag att en framtida graviditet leder till ett litet mirakel. Tack för allt stöd i denna grupp!❤️


    Vad skönt att det gick som planerat, 5 timmar låter toppen! Håller tummarna att nästa graviditet går bra.
  • Quincey
    Anonym (Sorgsen) skrev 2024-08-16 21:58:42 följande:

    Fy vilken tuff resa. Är ledsen för din skull att det inte gick på de landstingsfinansierade försöken 😔❤️ 


    Förhoppningsvis var det bara ren otur att ditt barn fick DS. Kan ju även hända fast man är ung. Jag är 35 nu, så det ökar ju risken tyvärr. 


    Vi ska göra återföring. Har gjort 2 plock, varav 5 embryon per plock. Men även om vi fått många embryon behöver ju inte det betyda att det är bra kvalitet. Det här var 6e återföringen. 


    Jag såg att läkaren skrivit i min journal igår att svaret kommit och att det inte var en ärftlig variant, så det känns skönt! Men blev förvånad att svaret kom så fort. Läkaren ska att det kunde ta runt 3 månader 🤔


    Ja det har varit en jobbig resa men på något sätt orkar man gå vidare, dock rätt knäckt vid det här laget.

    Förhoppningsvis otur som du säger men man undrar hur mycket otur man kan ha egentligen. Känns ändå lite hoppfullt att man kom såhär långt i denna graviditet. Fyller också 35 i år och man får ju konstant höra att det är nu det blir svårare. 5 embryon per plock är riktigt bra! Men förstår att det är tufft när man gör flera återföringar. Man kan verkligen inte ta något för givet. Hoppas det går på nästa försök! 


    Skönt att ni fått svar på det! Vår läkare har bokat telefonmötet om en vecka, hon sa att det skulle ta ca en månad att få svaret. Kanske menade er läkare att det tar 3 månader om man följer upp ett dåligt resultat med blodprov också?

  • Anonym (Sorgsen)
    Quincey skrev 2024-08-16 23:45:38 följande:

    Ja det har varit en jobbig resa men på något sätt orkar man gå vidare, dock rätt knäckt vid det här laget.

    Förhoppningsvis otur som du säger men man undrar hur mycket otur man kan ha egentligen. Känns ändå lite hoppfullt att man kom såhär långt i denna graviditet. Fyller också 35 i år och man får ju konstant höra att det är nu det blir svårare. 5 embryon per plock är riktigt bra! Men förstår att det är tufft när man gör flera återföringar. Man kan verkligen inte ta något för givet. Hoppas det går på nästa försök! 


    Skönt att ni fått svar på det! Vår läkare har bokat telefonmötet om en vecka, hon sa att det skulle ta ca en månad att få svaret. Kanske menade er läkare att det tar 3 månader om man följer upp ett dåligt resultat med blodprov också?


     


    Förstår det. Det är jobbigt när man lever med ofrivillig barnlöshet. Och än värre när processen går så långsamt och inte går som man önskar. Finns ju tyvärr inga garantier. Ja, man vill ju inte ge upp, så då är alternativet att bara se till att orka fortsätta. 


    Der är sant. Livet är så orättvist ibland 😔

    Förstår va du menar. Jag var innan orolig att jag inte skulle kunna bli gravid, att det kanske var något fel på min livmoder. Det lilla ljuset i det här mörkret för mig är att det ändå är ett bevis på att jag kan bli gravid och behålla en graviditet.

    Ja tyvärr ökar ju riskerna vid 35+. Men samtidigt har jag förstått att det inte ses så gammalt i IVF-sammanhang. Det finns ju flera års tid kvar. Även om jag känner mig stressad ibland. 


    Jag är verkligen tacksam över att vi fick så många embryon. Men är rädd att det aldrig kommer bli något friskt embryo. Som jag fått till mig så är det ofta något kromosomfel när embryot inte fäster. Att livmodern stöter bort det. 
    Hoppas självklart att det går för dig på nästa försök också! 


    Ja det känns skönt. Känns skönt att veta innan vi gör återföring. Om det skulle visa ärftlighet så kan man ju testa embryona innan återföring. 
    Kan ha varit så som du säger att vi fick svar snabbare för att de inte behövde ta något mer prov. Eller så kanske de hade mindre att göra nu och då kunde analysera mitt prov snabbare. 

    Hur går det för dig nu efter avbrytandet? ❤️

  • Quincey
    Anonym (Sorgsen) skrev 2024-08-17 13:47:43 följande:

     


    Förstår det. Det är jobbigt när man lever med ofrivillig barnlöshet. Och än värre när processen går så långsamt och inte går som man önskar. Finns ju tyvärr inga garantier. Ja, man vill ju inte ge upp, så då är alternativet att bara se till att orka fortsätta. 


    Der är sant. Livet är så orättvist ibland 😔

    Förstår va du menar. Jag var innan orolig att jag inte skulle kunna bli gravid, att det kanske var något fel på min livmoder. Det lilla ljuset i det här mörkret för mig är att det ändå är ett bevis på att jag kan bli gravid och behålla en graviditet.

    Ja tyvärr ökar ju riskerna vid 35+. Men samtidigt har jag förstått att det inte ses så gammalt i IVF-sammanhang. Det finns ju flera års tid kvar. Även om jag känner mig stressad ibland. 


    Jag är verkligen tacksam över att vi fick så många embryon. Men är rädd att det aldrig kommer bli något friskt embryo. Som jag fått till mig så är det ofta något kromosomfel när embryot inte fäster. Att livmodern stöter bort det. 
    Hoppas självklart att det går för dig på nästa försök också! 


    Ja det känns skönt. Känns skönt att veta innan vi gör återföring. Om det skulle visa ärftlighet så kan man ju testa embryona innan återföring. 
    Kan ha varit så som du säger att vi fick svar snabbare för att de inte behövde ta något mer prov. Eller så kanske de hade mindre att göra nu och då kunde analysera mitt prov snabbare. 

    Hur går det för dig nu efter avbrytandet? ❤️


    Jag håller med, det är en stor tröst att komma såhär långt även om det inte slutade bra. Gjorde ni något annorlunda inför denna insättning eller som tidigare? Ju mer man läser desto mer inser man hur många olika problem man kan ha och hur varje liten del ska klaffa. Att det inte fäster kan bero på så mycket, kromosomfel, inte optimal miljö i livmoder, överaktivt immunförsvar osv.

    Vet du om man kan testa frysta blastocyster också? Om det visar sig vara genetiskt. Jag mår rätt bra ändå, har hållit mig distraherad under min sjukskrivning men ändå gråtit varje dag över hur det blev. Allt såg bra ut på återbesöket, är ändå livrädd för ärrbildning och att nåt kommer försvåra nästa försök. Hur mår du? Har du börjat tracka äl igen? ❤️
Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort