Inlägg från: Quincey |Visa alla inlägg
  • Quincey

    Downs syndrom - Vi gjorde abort

    Hej,
    Har nyligen gått igenom ett avbrytande eftersom vårt barn hade trisomi 21. Allt var helt underbart fram till kub, vi var överlyckliga eftersom vi varit ofrivilligt barnlösa i 3 år och gjort 5 IVF/hormonstimuleringar innan. Har dessutom haft två tidiga missfall senaste året. Det skulle ha blivit första barnet. 


    Efter ett jättebra ultraljud, där jag var så lättad över att barnet fortfarande levde, kom chocken att vi hade förhöjd risk för trisomi 13 och 18, 1:163. Det var blodprovet som drog ner resultatet. För trisomi 21 fick vi 1:247, så jag var inte speciellt orolig för just det. Fick göra nipt direkt pga de andra två trisomierna och när resultatet kom visade det sig vara förhöjd risk för trisomi 21 istället. Blev inbokad för mkp men gick inte att utföra provet, fick vänta nästan två veckor på fvp som bekräftade trisomi 21. Exakt 3 veckor tog det mellan kub och svar på fvp. Började avbryta när jag var i vecka 15+6.

    Aborten gick bra till en början men slutade med att moderkakan inte kom ut och jag förlorade mycket blod så blev inlagd över natten. Fick skrapas dagen efter och är nu livrädd att det ska ha bildats ärrvävnad i livmodern. Jag valde att se bebisen efteråt, min sambo klarade inte det, men jag är väldigt glad att jag gjorde det. Det var helt otroligt att se mitt barn för första gången. Kanske låter konstigt men kände ro och glädje över att få se mitt älskade barn. Hade ordentligt ont innan barnet kom ut men smärtan försvann snabbt och minnet av den fysiska smärtan var kortvarig. Nu har det gått snart en vecka sedan vi avbröt och jag känner så mycket sorg över att inte få se min bebis igen.

  • Quincey
    Kabeln skrev 2024-08-13 10:07:18 följande:

    Hej,
    jag är ny i tråden och fick svar på nipt och mkp om att fostret har ds. Enorm förtvivlan för mig och min man som verkligen vill ha barn. Men vi tog det beslutet om abort redan före jag lämnade mitt blodprov för nipt.

    Jag vill tacka susodus för ditt inlägg om ansvar och att känna sorg men inte ånger. Tack för det inlägget. Det hjälpte oerhört mycket för mig. Ska spara det och läsa om och om igen. Min familj, vänner och min man har varit ett oerhört stöd. Min svärmor har varit fruktansvärd och försökt få oss att få dåligt samvete och prata oss ur aborten. Min man sa ifrån på skarpen. Jag är i vecka 14 nu. Vill skicka min största kram till er som går igenom det här. Blev en tröst att finna denna tråd och få läsa om andra i samma situation. Hade gärna velat höra hur det gått för er andra efter aborten. Hur mådde ni, blödde ni länge, var ni sjukskriven, har ni blivit starkare som par? Jag startar aborten imorgon och hoppas verkligen allt går så bra det kan. Ångesten är rejäl och jag är sjukskriven. 


    Blir ledsen att höra om din svärmors reaktion, tycker det är opassande att folk har en åsikt om detta som de dessutom väljer att dela med sig av, när det inte rör dem själva.

    Jag håller tummarna att det går bra för dig imorgon!
  • Quincey
    Kabeln skrev 2024-08-13 18:25:19 följande:

    Tack för ditt svar. Hur mycket blöder du? Hur har det varit med smärta efteråt? Finner få som beskriver tiden efteråt, något jag självklart funderar på just nu när det snart är dags. Vet inte om jag kommer kunna se, får avgöra där och då.  Är du åter på jobbet eller hemma Nu veckan efter?

    Min största kram till dig. Jag är så tacksam för ditt svar. 


    Blödde i två dagar som vid mens, nu knappt alls men blev skrapad så kanske blöder extra lite pga det. Ska på återbesök om en vecka för att se att det ser ok ut. Har lite ont, knappt något jag känner av och har inte behövt smärtstillande. Överlag känner jag mig nästan helt återställd fysiskt, trots att förloppet inte gick perfekt. Är sjukskriven den här veckan vilket känns så skönt, hade inte orkat vara bland folk. Hur länge ska du vara sjukskriven? Du får känna efter om du vill se barnet, tror inte du kommer ångra dig om du gör det.


    Nej helt rätt att inte dela mer med henne. Herregud man tycker ju folk borde ha vett nog att inte kommentera något sådant. Förstår besvikelsen. Inte samma sak men kan relatera lite. Sist jag träffade min svärmor mådde jag fruktansvärt dåligt, väntade svar från nipt, helt beredd på att mitt efterlängtade barn kanske har en avvikelse och inte kommer bli kvar. Vid detta tillfälle säger min svärmor att hon hoppas hennes dotter blir gravid snart så hon kan få bli mormor, eftersom hon anser att en mormor är närmre barnbarnen än en farmor. Ville bara skrika att hon borde vara tacksam om hon ens får bli farmor.


    Jag finns här om du behöver någon att prata med ❤️

  • Quincey
    Kabeln skrev 2024-08-13 19:35:38 följande:

    Åh vad skönt att höra rent fysiskt hur det var för dig. Hoppas jag också har så. Jag kommer vara borta från jobbet nästa vecka troligtvis också. Sen vill jag dit men är osäker i vad jag ska säga, är osäker om jag vill dela med mig nu när jag fått en sådan reaktion som tog så hårt på mig. Är ju ?bara? kollegor så kan också bara komma med någon vit lögn om detta. Jag vet inte än. 


    Åh fy fan vilken svärmor. Lider med dig och känner igen mig i känslan av att vilja skrika på personen. Jag pratade med min familj och fick ur mig allt. Skönt att få bekräftelse att det inte är ok att prata så. Det är nog ingen idé ens att ge mig in i en diskussion, hon har nog inga gränser ändå. 

    Tack för svar ❤️❤️


    Jag har bara berättat för min chef och närmsta kollega. Det har visat sig att min närmsta kollega är gravid med bf samma månad som jag hade. Kommer bli en tung höst med en ständig påminnelse om vad man förlorat. Känns så galet att någon skulle ha en åsikt men förstår att du oroar dig med tanke på tidigare reaktion.


    Tänker på dig!

  • Quincey
    Anonym (Sorgsen) skrev 2024-08-14 20:36:41 följande:

     


    Tack själv för att du delar med dig. Förstår precis vad du menar, man kan lätt känna sig så ensam i det här. Det är ju tyvärr få som gått igenom det här som vågar öppna sig. Även om jag önskar att ingen ska behöva gå igenom det här så är det ju tyvärr ändå många som gör det. Känns skönt att få prata med andra som är i samma situation. Ingen annan kan ju riktigt förstå vad det är man går igenom.

    Hur har det gått för dig idag? 

    Kramar och all styrka till dig med ❤️


    Hej! Jag såg att du också gjort IVF, har du pratat med din klinik om när man kan göra nästa försök? Jag har telefontid om 2 veckor, vill gärna bli gravid så fort som möjligt igen.
  • Quincey
    Anonym (Sorgsen) skrev 2024-08-16 01:17:27 följande:

    Hej!

    Jag har inte pratat med IVF-kliniken än. Men läkaren som tog fostervattenprovet och fixade allt kring avbrytandet av graviditeten skulle skriva till IVF-kliniken. Den läkaren trodde att man skulle vänta en mens emellan. Förstod att man brukar rekommendera att vänta en mens emellan innan man blir gravid på naturlig väg. Jag fick en kemisk graviditet efter en av mina återföringar och då var jag tvungen att vänta en mens emellan innan jag fick göra ny återföring.

    Känns som att tiden går så långsamt fram när man gör IVF 😔 


    Har du kvar embryon eller behöver du göra nytt äggplock? 


    Håller med om att tiden går otroligt långsamt med IVF 😩

    Vi har embryon kvar men kan också göra nytt plock eftersom vi går privat. Våra tre landstingsfinansierade försök gick jättedåligt och vi fick ingen blastocyst och hela året var i princip bortslösat. Har tänkt att det är bra att plocka så många ägg jag kan när jag är så ung som möjligt, för att få bättre kvalitet, men sen fick vårt barn ändå DS så kanske inte spelar nån roll.

    Ska ni göra plock eller återföring? Väntar ni också svar på långa analysen?
  • Quincey
    Kabeln skrev 2024-08-16 18:56:44 följande:

    Blev lite senare svar men här kommer det. Det har gått bra, jag mår nu helt ok. 


    För dem som vill veta mer i detalj (vad jag själv ville ha från dem som det gått bra för, så kommer det här):
    Kom in och fick smärtstillande och cytotec direkt efter att dem gjort kontroll som bla koll av ev feber och blodtryck. Dröjde ca en timme sen började värkarna komma. Värkarna gjorde ont. Jag fick feber och kräktes som biverkning, vanlig reaktion. Värkarna kom rätt tätt nästan direkt och var det jobbigaste. Fick morfin insprutat i magen som hjälpte. En tablett till för illamåendet. Hann gå tre timmar sen fick jag två till cytotec, jag hade då börjat blöda nån klump. Inget illamående mer. Då tyckte jag att det var skönare att sitta på toaletten än att ligga i sängen/försöka gå runt. Rätt snabbt då kunde jag känna hur en klump kom ut. Jag var i v14+7. Det gjorde inte ont. Efter det var det som att det klarnade för mig och jag mådde mycket bättre. Värkarna var värst. Satt kvar på toaletten i ca 15 min sen kom moderkakan. Jag kollade inte alls på fostret och tog hjälp av dem underbara sköterskorna direkt jag kände av fostret och sedan moderkakan. Fostret kändes som en större klump och moderkakan som en slime. Båda som att dem mest gled ut, behövde inte krysta. Så skönt. det var ca 4,5-5h sen jag kom. Fick vara kvar på observation och fick två cystotec till för att dem ville vara säker att jag fått ut allt. Det hade jag. Jag grät inget, kollade inte på något utan vill mest se det för vad det var - ett foster som var sjukt. Sen kunde jag åka hem efter dusch och borstat tänderna. Så tacksam att det gick bra  För mig var det tabletten jag tog dagarna före själva aborten som ändrade min mentala status helt. Med hormonerna ur kroppen kunde jag hantera allt på ett liknande sätt jag gjort i kriser tidigare i mitt liv: samlad. Det är jag så glad för!

    Stor kram till alla er som går igenom detta. Nu hoppas jag att en framtida graviditet leder till ett litet mirakel. Tack för allt stöd i denna grupp!❤️


    Vad skönt att det gick som planerat, 5 timmar låter toppen! Håller tummarna att nästa graviditet går bra.
  • Quincey
    Anonym (Sorgsen) skrev 2024-08-16 21:58:42 följande:

    Fy vilken tuff resa. Är ledsen för din skull att det inte gick på de landstingsfinansierade försöken 😔❤️ 


    Förhoppningsvis var det bara ren otur att ditt barn fick DS. Kan ju även hända fast man är ung. Jag är 35 nu, så det ökar ju risken tyvärr. 


    Vi ska göra återföring. Har gjort 2 plock, varav 5 embryon per plock. Men även om vi fått många embryon behöver ju inte det betyda att det är bra kvalitet. Det här var 6e återföringen. 


    Jag såg att läkaren skrivit i min journal igår att svaret kommit och att det inte var en ärftlig variant, så det känns skönt! Men blev förvånad att svaret kom så fort. Läkaren ska att det kunde ta runt 3 månader 🤔


    Ja det har varit en jobbig resa men på något sätt orkar man gå vidare, dock rätt knäckt vid det här laget.

    Förhoppningsvis otur som du säger men man undrar hur mycket otur man kan ha egentligen. Känns ändå lite hoppfullt att man kom såhär långt i denna graviditet. Fyller också 35 i år och man får ju konstant höra att det är nu det blir svårare. 5 embryon per plock är riktigt bra! Men förstår att det är tufft när man gör flera återföringar. Man kan verkligen inte ta något för givet. Hoppas det går på nästa försök! 


    Skönt att ni fått svar på det! Vår läkare har bokat telefonmötet om en vecka, hon sa att det skulle ta ca en månad att få svaret. Kanske menade er läkare att det tar 3 månader om man följer upp ett dåligt resultat med blodprov också?

  • Quincey
    Anonym (Sorgsen) skrev 2024-08-17 13:47:43 följande:

     


    Förstår det. Det är jobbigt när man lever med ofrivillig barnlöshet. Och än värre när processen går så långsamt och inte går som man önskar. Finns ju tyvärr inga garantier. Ja, man vill ju inte ge upp, så då är alternativet att bara se till att orka fortsätta. 


    Der är sant. Livet är så orättvist ibland 😔

    Förstår va du menar. Jag var innan orolig att jag inte skulle kunna bli gravid, att det kanske var något fel på min livmoder. Det lilla ljuset i det här mörkret för mig är att det ändå är ett bevis på att jag kan bli gravid och behålla en graviditet.

    Ja tyvärr ökar ju riskerna vid 35+. Men samtidigt har jag förstått att det inte ses så gammalt i IVF-sammanhang. Det finns ju flera års tid kvar. Även om jag känner mig stressad ibland. 


    Jag är verkligen tacksam över att vi fick så många embryon. Men är rädd att det aldrig kommer bli något friskt embryo. Som jag fått till mig så är det ofta något kromosomfel när embryot inte fäster. Att livmodern stöter bort det. 
    Hoppas självklart att det går för dig på nästa försök också! 


    Ja det känns skönt. Känns skönt att veta innan vi gör återföring. Om det skulle visa ärftlighet så kan man ju testa embryona innan återföring. 
    Kan ha varit så som du säger att vi fick svar snabbare för att de inte behövde ta något mer prov. Eller så kanske de hade mindre att göra nu och då kunde analysera mitt prov snabbare. 

    Hur går det för dig nu efter avbrytandet? ❤️


    Jag håller med, det är en stor tröst att komma såhär långt även om det inte slutade bra. Gjorde ni något annorlunda inför denna insättning eller som tidigare? Ju mer man läser desto mer inser man hur många olika problem man kan ha och hur varje liten del ska klaffa. Att det inte fäster kan bero på så mycket, kromosomfel, inte optimal miljö i livmoder, överaktivt immunförsvar osv.

    Vet du om man kan testa frysta blastocyster också? Om det visar sig vara genetiskt. Jag mår rätt bra ändå, har hållit mig distraherad under min sjukskrivning men ändå gråtit varje dag över hur det blev. Allt såg bra ut på återbesöket, är ändå livrädd för ärrbildning och att nåt kommer försvåra nästa försök. Hur mår du? Har du börjat tracka äl igen? ❤️
  • Quincey
    Anonym (Sorgsen) skrev 2024-08-20 01:08:43 följande:

    Nej vi gjorde inget annorlunda alls faktiskt. Gjorde ni? Ja, det finns verkligen så mycket som man inte testar för här i Sverige. På oss hittade de inget fel. Men känner att det borde vara något som inte stämmer. 


    Ingen aning faktiskt. Läste bara om en i den här tråden som hade blivit gravid två gånger med foster med down syndrom. PGD heter det testet tydligen.

    Vad skönt att du ändå mår okej ❤️ Jag mår bättre. Gråter inte så mycket längre, men känner mig nedstämd. Har börjat skriva om allt i som en dagbok (fast i efterhand). Har nog hjälpt mig att inte tänka på det konstant. Har också tänkt göra en minneslåda som jag kan ta fram när jag behöver. 


    Skönt att det såg bra ut! Jag förstår din oro. Men som jag har förstått är det väl mycket ovanligt att en skrapning orsakar problem för fertiliteten? Jag behövde inte göra någon skrapning. Men jag vet inte än om jag slipper det. Kan ju upptäckas flera veckor senare att det finns rester. Blöder fortfarande.

    Jag har inte börjat tracka äl. Funderade på det, men har liksom ingen aning om när jag ska börja testa isåfall 🙈 Har du börjat? Jag har i alla fall fått en tid till IVF-kliniken om en månad. Hoppas de kollar då så allt ser bra ut inför framtida återföring.  


    Gjorde inget annorlunda denna gång jämfört med förra, har haft tur och blivit gravid på båda försöken på vår nya klinik. Ja känns som att något borde vara fel och det utreds inte speciellt noggrant utan man hänvisas till att göra IVF istället. Hade varit så skönt att ha lika stor chans när man försöker själv.

    Vad bra att du mår bättre ❤️ Jag har också börjat skriva dagbok faktiskt. Känns surrealistiskt vad man varit med om nu när lite tid har gått och jag vill ändå minnas allt som hänt.

    Har också läst att det är ovanligt med komplikationer efter skrapning men orkar inte med mer som går fel så kan inte släppa det haha. Hur länge har de sagt att det är normalt att du blöder?

    Skönt med en tid bokad hos kliniken, de kan säkert se om det är rester kvar på ul. Hoppas det ser bra ut. Ska börja testa äl nu två veckor efter aborten men misstänker att den kommer vara ordentligt sen. Tror vi gör nästa försök oktober/november såå långt kvar 😒
  • Quincey
    Anonym (Sorgsen) skrev 2024-08-21 21:55:09 följande:
    Okej, låter ändå hoppfullt att du blivit gravid båda gångerna där. Hur många återföringar har du gjort innan?
    Ja verkligen! Tycker att något borde det ju vara om man försökt på naturlig väg i 2 år?

    ❤️ Håller verkligen med om att det känns surrealistiskt. Kan knappt inte förstå nu att det hänt. Jag vill också minnas allt som hänt. Har varit så rädd för att glömma. Känns verkligen skönt att ha det nedskrivet då, så man ökande gå tillbaka och läsa och minnas om man vill.

    Jag förstår att det är svårt att släppa ❤️ Det blir ju så mycket motgångar när man går igenom den här resan med IVF som inte lyckas och sen avbrytande av graviditet. Jag var väldigt orolig hela min graviditet att något skulle gå fel. Och det blev det ju tyvärr 😔

    Ja det känns ändå skönt.

    Jag kanske borde testat äl också. Vore skönt att ha lite koll. Men risken finns ju att jag missat den nu när det gått 3 veckor sen avbrytandet 🙈 Men som du säger så kanske den kan bli försenad. Fick du till dig av kliniken att kolla äl?
    Det blir nog någonstans oktober/november för oss också. Om allt går som det ska. Tiden kommer gå sååå långsamt 😩
    Det är verkligen en enorm lättnad, både att ha fått blastocyster och att de fäste. Gjorde två återföringar på våra 3 landstingsförsök, innan vi bytte klinik, båda av 3-dagars embryon som inte fäste. Vår utredning visade manlig faktor men nu har vi inte det längre och ändå går det inte naturligt, så visst undrar man vad det beror på.

    Ja, så glad för att jag skrivit ner och alla bilder man har. Väntar på att höra när gravsättningen ägt rum så vi kan besöka minneslunden Hjärta

    Samma här så orolig för att få missfall att tanken på att KUB skulle visa något avvikande inte ens slog mig, helt galet, och nåt man definitivt kommer tänka mycket på om man blir gravid igen.

    Har haft telefonmöte med min klinik nu, de tyckte först att vi bara kunde vänta in nästa mens och börja med sprutorna. De föreslog sen att jag kunde göra hydrosonografi i nästa cykel eftersom jag är så orolig för ärrbildning. Ska ringa dem när jag får positivt på äl-test. Började testa det imorse, två veckor efter avbrytandet, och det var positivt?? Känner mig helt förbryllad. Kan min kropp verkligen ha återhämtat sig redan efter att ha avbrutit i vecka 17? Efter senaste tidiga mf var äl 11 dagar sen... eller är det några hormoner som sitter kvar och spökar..? Har för dålig koll på hur de här testerna funkar.

    Lång tid att vänta men kul ändå om ni kör nästa försök ungefär samtidigt Hjärta
  • Quincey
    Anonym (Sorgsen) skrev 2024-08-25 00:59:04 följande:
    Ja, det är ju ändå positivt att de båda fäste! 

    Vi ska också besöka minneslunden när vi vet att han finns där ❤️ Har du framkallat bilderna som du tog?

    Ja, känns ju tyvärr som att det blir ännu en sak att vara orolig för om man blir gravid igen 😔

    Åh va härligt att ni får börja redan den kommande mensen! Och att du redan verkar fått äl! 😃 Jag vet tyvärr inte heller om det kan visa fel på äl-testerna efter avbrytandet. Men har i alla fall inte hört något om det. Som jag har förstått så kan man ändå få äl rätt fort efter.

    Ja, kul om vi blir ruvare samtidigt❤️
    Har inte framkallat bilder än, har du? Min sambo har inte sett barnet eller bilderna, tror han ska se innan vi går till minneslunden i alla fall. Vet du hur lång tid det tar innan gravsättningen?

    Har läst lite om äl-test och verkar som att de kan ge utslag om man har äl, om man är gravid och om man snart ska få mens.. så undrar nu om det var min riktiga äl eller bara hcg som fanns kvar i kroppen. Svagt svagt streck på gravtest den eftermiddagen. Dagen efter var äl-test negativt och gravtest negativt. Antar att jag får vänta och se. Förhoppningsvis blir det hydrosonografi i september och sen nytt IVF-försök i oktober. Fick veta igår att trisomin var slumpmässig så inget genetiskt, otrolig lättnad!! Kanske vågar slappna av i nästa graviditet trots allt, iaf vad gäller kromosomavvikelser.

    Hur mår du? Har din blödning slutat? ❤️ 
  • Quincey
    Kabeln skrev 2024-08-27 22:57:04 följande:

    Hur länge blödde du? Jag har nu blött i snart 2 veckor och vill bara att det ska vara över. 


    Hur lång tid tog det för dig om svar med prov om trisomin var slumpmässig? Jag inväntar det svaret nu och är inne på 1177 hela tiden för att se om det kommit svar där. 
    Ringer dem? Eller kommer det brev? 


    Jag blödde i nästan två veckor, men sista 4-5 dagarna var det knappt något blod. Tror dock det kan vara för att de skrapade och då fick ut 300 ml blod, annars hade det nog pågått mycket längre. 


    Det tog 3,5 vecka från att jag gjorde fvp. Läkaren som utförde fvp bokade in telefontiden i samband med att hon bekräftade trisomi 21. Det verkar vara olika hur de gör, du kan ringa och kolla hur de kommer meddela? Jag fick också en kommentar på 1177 efter men skulle inte få hem papper dock läst om andra som fått.

    Hoppas du mår bra!

  • Quincey
    Anonym (Sorgsen) skrev 2024-08-28 18:41:41 följande:

    Jag har inte heller framkallat bilderna än. Tänkte gå till någon sån automat, så jag inte behöver lämna/skicka in för framkallning. Okej, har han inte velat se bilderna? Har läst att det kan ta rätt lång tid, men vet inte hur långt tyvärr. 

    Aha, det visste jag inte! Kan det finnas hcg kvar i kroppen så långt efter? Ja denna eviga väntan 😕 Hur kommer det sig att man ska göra hydrosonografi? 


    Åh va skönt att höra att det inte var något genetiskt! ❤️ Ja, det underlättat ju att veta att det inte är genetiskt i alla fall. Men tror jag kommer vara allmänt mer orolig inför ultraljud. Men borde ju vara väldigt liten risk att det är kromosomavvikelse 2 gånger i rad om det inte är genetiskt i alla fall.

    Jag började jobba igår igen. Kändes ändå bra. Var så nervös innan, speciellt för att träffa kollegorna. Vill inte berätta för dem (kanske till vissa senare, men känner mig inte riktigt redo än) och var rädd att få en massa frågor. Folk har frågat, men jag har bara sagt att det hänt en sak men inte vad. 


    Jag blöder fortfarande. Har blött ända sen avbrytandet, men i måndags vaknade jag av att jag blött ganska mycket. Gick upp på toa och det kom en väldigt stor koagel och sen fortsatte det rinna. På kvällen sen så blev det något liknande, det som det bara släppte och forsade ut. Blödde ner hela byxorna. Ringde abortmottagningen och BM trodde det var mensen som kommit och att det kanske var lite rester kroppen rensade ut. 


    Hur mår du? ❤️


    Det låter smart, hade inte velat skicka in bilderna för framkallning, ska kolla upp det! Nej min sambo har inte velat se bilderna, har inte velat tvinga honom till något men önskar han hade sett bebisen tillsammans med mig. Nu har jag ingen att dela det minnet med. Hade velat visa honom och säga här är vårt barn kolla vad han är lik dig, men han tror inte att han hade klarat av att se. Ah ok hoppas det går snabbt ändå, ibland mår jag dåligt av att inte veta var barnet är fysiskt nu.

    Jag pratade med en barnmorska där jag avbröt och hon sa att hcg kan vara kvar i kroppen upp till fyra veckor! Dock var mitt test gravnegativt för en vecka sedan men frågan är om jag testade äl för tidigt. Ska göra hydrosonografi för att se att inte livmoderväggarna vuxit ihop har jag förstått det som, efter skrapningen.

    Otrolig lättnad! Ja liten chans att det blir kromosomfel igen antar jag men kommer vara så orolig för missfall eller att något annat oväntat ska hända.

    Vad skönt att det känns ok att börja jobba igen och gå tillbaka till vardagen. Det är så svårt att prata med kollegor just nu tycker jag, alla frågar om jag haft en bra och avslappnande semester.. orkar inte förklara varje gång att jag varit sjukskriven. 


    Åh det låter som mycket blod, de tyckte det var normalt att blöda så mycket om det är mens? Har det minskat nu? Hoppas allt kommit ut nu om det var rester kvar.

    Jag mår rätt ok, mycket humörsvängningar på sistone och lite frustrerad över att inte veta var i cykeln jag är. Nu är det bara att vänta.. skulle ni göra återföring i detta cykel eller vänta till nästa?

  • Quincey
    Kabeln skrev 2024-08-29 14:25:19 följande:

    Nu ringde dem och dem hade inte kunnat göra den odlingen på moderkaksprovet, tyvärr. Vi erbjöds att lämna blodprov om vi vill göra en sån utredning vilket vi troligtvis kommer att göra. 


    En fråga, om en har anlag till ds hur stor sannolikhet att få barn med ds? Glömde fråga läkaren det. 


     


    Åh vad frustrerande att de inte kunnat odla på provet. Ja ni borde definitivt lämna blodprov! Tror det är nästa steg annars, om man visar sig ha något genetiskt, och säkert mer detaljerat. Kollar de bara anlag för DS då eller annat också?


    Ja undrar vad sannolikheten är, det kanske ni kan fråga när ni lämnar blodprov. Har läst någonstans att om man har genetisk risk så kan det fortfarande vara så att barnet föds friskt, bär på DS anlag men inte har DS eller har DS. Verkar ju väldigt ovanligt att det är genetiskt och är det det så kan man få hjälp tack och lov.

  • Quincey
    Kabeln skrev 2024-08-29 22:04:42 följande:
    Ja, ska ringa dem imorgon och se om vi kan lämna blodprov asap. Hur ser hjälpen ut för om vi skulle ha det genetiskt, vad gör dem då? Jag är livrädd att behöva genomgå en abort igen så det skulle vara betryggande att göra den utredningen även om det såklart är hur mycket annat som också kan gå fel? 
    Som jag förstått det så får man göra IVF med PGT om man har det genetiskt. Då sugs celler ut från embryot och testas för att se om embryot bär på sjukdomen. I många länder görs alltid PGT i samband med IVF men tyvärr inte i Sverige. Förstår, man vill verkligen inte gå igenom det här igen. Alla läkare har sagt att det är väldigt liten chans att det händer igen och ännu mindre chans att man har den genetiska varianten, skönt att göra blodprov för att utesluta det dock!
  • Quincey
    Anonym (Sorgsen) skrev 2024-08-30 16:47:03 följande:

     


    Jo, det är ju upp till honom såklart, men förstår att det kan bli ensamt för dig.
    Jag känner också att det är jobbigt att inte veta vart barnet är. Vill kunna gå till minneslunden och veta att han är där.

    Oj, jag visste inte att hcg kunde vara kvar så länge. Ja, det kan ju ha varit för tidigt. Okej, vad bra att de följer upp ordentligt ändå.

    Men fy va jobbigt att behöva förklara gång på gång att du varit sjukskriven. Kan tänka mig att de blir förvånade och undrar varför. Antagligen många av mina kollegor som undrar, men har som tur är inte varit många som frågat.

    Tydligen så kan första mensen bli väldigt kraftig. Men barnmorskan kan ju inte veta hundra att det var mensen. Hon gissade väl på det eftersom det gått 4 veckor från avbrytandet och det var tid för mens. Men just de där ?skjutsarna? med en massa blod kan ju va för lite rester som jag förstod det. Får väl avvakta och se. Blöder fortfarande som vid mens.

    Förstår att det är jobbigt att inte veta vart i cykeln du är. Så mycket tid och energi man lägger på att hålla koll på vart man är i cykeln under IVF. Och nu efter det här så är allt så osäkert när kroppen kommer in i en normal cykel igen. Jag hoppas verkligen att det är mens nu, men vet ju tyvärr inte.

    Vi måste hoppa över den här cykeln. Så om kroppen hunnit återhämta sig så blir det förhoppningsvis nästa cykel. Då blir det någon gång i oktober som tidigast.


    Ja ska försöka jobba hemifrån nu så jag slipper frågor. Skönt att det inte är så många som frågar på ditt jobb!

    Hur går det för dig? Om det var mens så borde blödningen vara slut rätt snart? Har också läst att det kan vara rester när det kommer så mycket blod plötsligt. När skulle du till kliniken igen?

    Har fortsatt testa äl varje dag och igår fick jag positivt igen! 11 dagar efter avbrytandet, exakt lika lång tid som efter mitt förra missfall 🤯 Idag negativt. Så tror detta var den riktiga äl och förra var pga förhöjt hcg.

    Tror det är bra att hitta på saker nu och hålla sig sysselsatt så tiden går snabbt till oktober! Tror vi börjar med sprutor mitten/slutet av oktober 😅
  • Quincey
    Anonym (Sorgsen) skrev 2024-09-02 20:35:50 följande:

    Vad skönt att du har möjlighet att jobba hemifrån 🙂 Känner du dig redo än att börja jobba? 


    Jag började blöda mer igen i lördags. Ringde abortmottagningen idag och fick komma till gyn. Gravtest var positivt (har nästan gått 5 veckor sen avbrytandet) och de såg rester. Ska ta Cytotec imorgon så får vi hoppas på att alla rester kommer ut. Annars blir det väl skrapning. Hoppas verkligen inte det blir lika kraftiga värkar som vid avbrytandet..

    Har tid på fertilitetskliniken om 3 veckor, så känns bra. Har du fått tid för hydrosonografi? 

    Då är var säkert ägglossning nu. Härligt att kroppen kan återhämta sig så fort ändå 🤗 

    Ja, man får nog försöka göra det 😅 
    Okej, förstår om det känns långt dit. Nu får tiden gå fort tycker jag 😁


    Känns lite jobbigt att jobba igen, har svårt att koncentrera mig och känner mig inte taggad på att göra något. Vill mest att dagarna ska gå bara.

    Oj ok vad bra att du åkte in! Tycker de borde boka in återbesök för alla som avbryter så man vet att allt är ute, med tanke på att man riskerar infektion så länge det blöder. Jag tog Cytotec i två omgångar efter att barnet kom ut. I hopp om att få ut moderkakan och sen i hopp om att få ut rester. Gjorde inte alls lika ont, hoppas det inte gör det för dig heller! Dock hjälpte det inte i mitt fall. Kan säga att skrapningen kände jag inte alls av, om du skulle behöva göra det. Däremot är det jobbigt med oron för ärr, liten chans men ändå.

    Hoppas du har slutat blöda och att kroppen återhämtat sig när du ska till kliniken. Jag ska boka hydrosonografi när jag får mens så borde vara om ca 2 veckor. Ja sån lättnad att kroppen verkar återhämta sig, men känns så märkligt att det går så snabbt.

    Håller med, ska försöka ta semester nu så tiden går fortare, blev ingen i somras. Bara vänta ut september sen är man förhoppningsvis igång igen!
  • Quincey
    Anonym (Sorgsen) skrev 2024-09-05 06:43:30 följande:
    Förstår det 😔❤️
    Har du börjat jobba nu? Du kanske behöver längre sjukskrivning?

    Jo det är sant, men tror de tänker att kroppen och kan rensa ut små rester själv ibland. Jag tog cytotec i tisdags, men vände inte så mycket vad jag kunde märka. Var beredd på smärta, men hade som lite mensvärk bara. Ska på återbesök idag så får vi se om det är rester kvar. Var du vaken vid skrapningen? Är rädd att jag ska behöva vänta ännu längre på återföring nu. Och såklart rädd för komplikationer om jag behöver göra skrapning.

    Okej, skönt att det ändå blir rätt snart. Verkligen, man tror ju att kroppen behöver längre tid på sig. 

    Det gör du helt rätt i! Unna dig att hitta på något kul.
    Har börjat jobba men nu ska jag ta 2 veckor semester, hoppas må bättre när jag kommer tillbaka till jobbet igen. Sen är det inte jättelångt till oktober 😅

    Hur har det gått för dig? Kom resterna ut som de skulle? Jag var sövd under skrapning så märkte och kände inget. Det kan nog ta längre tid om hcg inte gått ner än, så bra att det upptäcktes att du inte fått ut alla rester. Hoppas kroppen kommer igång sen snabbt och att blödningen slutar!
Svar på tråden Downs syndrom - Vi gjorde abort