God morgon! idag känns det som en god sån och det känns så skönt, senaste dygnet har kännts ok, jag försöker vila så gott det går, har inte ammat alls senaste nätterna, har knappt ammat på dagarna heller, jag behöver komma ikapp mig själv och få andas! dock fick jag frossa och jätteont i brösten igår natt, de blev knöliga och fick en febertopp, så jag tror nog det var nån mjölkstockning, det var ju så kallt och regnigt här på dagen innan så jag blev nog kall den lilla stund jag var ute... 
men tack och lov så känns det inget nu.
Förlossningen då, Kommer bli en hel novell, men håll till godo, och att den blir lite snurrig...
Det började 28 april, med att vattnet började gå 9.20 på morgonen, jag hade sovit dåligt på natten, men fick två timmars sömn där på morgonen och klev upp vid 9 och sa till sambon att förlossningen kan väl få börja nu då, så man har dagen på sig.. mycket riktigt så gick vattnet en kvart senare! haha! jag kände nog på mig det... jag kände mig vrålhungrig dessutom så jag svepte i mig en tallrik filmjölk och flingor, INNNAN vattnet gick, tur det, annars hade jag nog inte kunnat ätit nåt.. 
ringde fl på en gång, skulle ju få antibiotikadropp mot gbs, de sa att jag skulle komma in för koll, novas farmor kom, nova hade ju inte heller ätit, som att det var s ånoga med det, men hon åt, och fick hjälp av farmor med morgonbestyren... det var ju inte jättestressigt, men ändå så ville vi iväg...
kom in till förlossningen runt en timme senare, ctg och allt det där, nu var blodtrycket högt och +1 på äggvita, men ändå inte så att det var havandeskapsförgiftning... fick nu stanna kvar för man ville kolla blodtrycket så det inte steg.
började känna värkar, men det var inte alla som märktes av på ctg och det var frustrerande, men bm sa att alla värkar inte alltid syndes. vattnet gick under hela dagen... nu hade jag kommit in på bb på ett rum för att få vila, vilket inte var lätt, jag hade så ont! fick en jätterolig bm som pladdrade på, så hon fick mig att skratta, hon visade hur sambon kunde hjälpa mig att andas, lärde ut taktil beröring och det hjälpte faktiskt en del, vi hjälptes åt att andas tillsammans,
de ville inte kolla hur öppen jag var pga infektionsrisken, men om jag ville så kunde de göra det... hm.. lätt val eller? vid 19 så kollade bm tappen och hon kunde inte ens nå den, detta gjorde vansinningt ont!!! på morgonen efter skulle jag bli igångsatt om det inte hänt nåt innan... vid 22 kom nattpersonalen och skulle ge mig en sovdos för att jag skulle få sova, hade inte sovit många timmar natten innan. Hon skulle bara kolla tappen och nu var jag öppen 2 cm! jippie eller nåt! 
tyckte ju att jag hade förbaskat ont för att det inte skulle hänt nåt, så jag blev överflyttad till förlossningen
Kom över till fl och vilken känsla att få veta att här skulle vår bebis födas!
började nästan direkt med lustgas, garvade mig igenom ibörjan... 
började fatta hur man gjorde så att det inte skulle göra så ont efter ett tag.. men nu blev jag så borta, jag såg mig själv ståendes på sidan och tittade på mig själv, det var riktigt otäckt! jag öppnades ungefär 1cm i timmen, vid 22 fick jag eda som togs för högt eller lågt, minns inte, fick en till vid 5tiden, minns inte hur den hjälpte heller, var så borta, hade sååå ont! lustgasen var verkligen min vän och min stackars sambo såklart.. när värken var över trodde jag så sa jag att han kunde sätta sig, men så fort han satt sig så kom nästa värk! haha! så nån vila blev det knappt emellanåt för nån av oss.
under förlossningen fick jag feber, de skulle sätta elektroder på bebisens huvud för hjärtljud men det tog ett tag för den hade så mkt hår och bara skruvade på sig hela tiden, sen togs laktat vid flera tillfällen som var normala, vid halv sju var jag öppen 10 cm och jag började känna ett förfärligt tryck nedåt och började krysta, nu började jag tröttna rejält, värkarna var inte så effektiva, jag vill krysta hela tiden, men hade inga värkar fast jag kände att jag hade det, skrek bara till läkaren ""uuuuut, ta uuuut bebisen nu!!!, söv ner mig!! jag hade sån panik, hade ju ingen kraft kvar! Läkaren sa då bara kallt, " det har vi inga skäl till" på nån fånig dialekt så jag blev helförbannad och hade kunnat kicka honom i huvudet.. 
denna läkare var ju samma som jag hade innan nova och som bråkade om att inte ge mig igångsättning för det fanns inga skäl, foglossning var ju inga medicinska skäl. Men sen togs ett till laktat och nu var det skyhögt , hjärtljuden gick ner på och det sattes direkt sugklockabebisen och jag hör bara ordet asfyxi som viskas, och jag visste ju vad det betyder(syrebrist) så nu blir jag jätterädd, efter två krystvärkar är bebisen ute, vilken känsla, all smärta borta!! ala säger ju att man glömmer direkt efteråt, jag visst, men tror inte det blir fler barn med vaginal fl, så fruktansvärd panik har jag aldrig kännt....
men nåt som lugnade mig var att att bebisen skrek på en gång! hon var knappt blå! efteråt låg vi och myste, hon började amma, satt som en igel efter bara en stund!!!
tog ett tag att få brickan med mackor, jag var så hungrig, sambon satt och sov i stolen mellan tuggorna! karlar! sen skulle hon mätas och vägas och bm blev helförvånad att hon vägde så pass mycket, hon hade trott på nåt under 4 kilo... så var vi tvungna att vara kvar på bb i 3 dygn för att kolla våra tempar, blodtryck, bebisens blodsocker och för att jag hade så lång vattenavgång. Det som var kul var att bm som vi hade, gick ju av sitt skift kl 7 och bebisen föddes 7.02.. så det kändes lyckat att det inte blev nåt skiftbyte mitt i allt i hop. hon sa det med, att det var kul att få vara med hela vägen. Dock hade jag skrivit på förlossnigsbrevet att jag inte ville att de pratade bebisprat med mig under fl så hon var lite tyst.. vet inte om det berödde på det, hade henne inne på bb sen under några nätter med, hon var nog lika tyst, lite underligt att ha samma bm som under fl men det kändes väldigt fint med! som att allt knöts samman.
tack för att ni finns tjejjer! bara att jag skrivit ner allt detta tyder på att jag mår bra mkt bättre, har försökt skrivit flera dagar nu, men det har varit omöjligt
måste ha varit i måndags morse?... hm... förvirrade jag...
hade hoppats på att kunna hunnit detta innan bebisen kom, men nu hinner vi ju inte, de sa 3 månaders väntan och det är ju nu, men det blev helt plötsligt 4 månader??!
Nova fick en lillasyster! 
vattnet gick i to morse, 22 tim senare var hon född, 4580 g och 53 cm lång, tung för tiden som det heter så hon har fått tilläggsmatats och blodocker kollats regelbundet, en del andra komplikationer, men har flyttat till vårdhotellet i dag och vi åker hem i morgon. vi mår ialla fall bra nu! kram till er alla!