• kajsaliten

    ammar min tvååring, är jag konstig?!

    rubriken är lite ironisk; jag känner mig inte alls konstig men ganska ensam. vår underbara tjej är två år och ammas fortfarande. inte nattetid, hon nattas av sin pappa i vår stora säng o sover sedan som en stock hela natten:) - men dagtid snuttar hon så fort hon kommer åt! hon njuter verkligen av närheten det ger henne, det är "hennes" tuttar (hon kallar dom den "stora" och den "lilla" hihi!) och vi trivs båda två med detta för det mesta. ibland kan jag känna att jag är ett enda stort bröst dock för henne...speciellt de senaste 2 v , hon har börjat på dagis 20 tim i v - älskar det! - men hon har regrederat lite o vill gärna snutta lite mer än vanligt. det är inga problem för mej , jag förstår att hon nu vill ha lite extra trygghet, men jag vill gärna hålla det på nivån att "tutte får du hemma i soffan" , något jag får kämpa med just nu.
    jag undrar nu om det inte finns andra som ammar så mycket som jag gör är barnet är såhär stort? och hur gör man när man väl ska sluta? jag kommer vara tvungen att sluta amma i december pga en massa orsaker, hoppas vi är redo då hela familjen!
    jag är tacksam för tankar råd o funderingar!

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-11-21 09:03
    sedan en månad har jag inte ammat mer. avslutet blev perfekt, jag o min man satt oss ner med henne o sa att "nu är tutten slut, den måste vila. du får säga hejdå till tutten nu". vår dotter funderade ett tag, o sa att hon ville pussa tutten hejdå:) det fick hon förstås. efter det har hon frågat ibland, men på skoj. hon var helt enkelt redo, vi också! jag är glad att jag ammat så länge, det känns helt rätt. det känns också rätt att ha slutat nu! vill bara tacka alla som skrivit här, både negativa men framför allt alla positiva tankar. vi gör alla det vi tror är bäst för våra barn, dom är alla olika med olika behov. min dotter har mått bra av amningen, hon mår bra nu också!

  • Svar på tråden ammar min tvååring, är jag konstig?!
  • idiblon yes
    MalinEddie skrev 2010-09-01 13:46:53 följande:
    Varför? Pappan och andra kan väl ge tröst och närhet på ett annat sätt? Amning är ju bara ett sätt av alla.
    Inte för mamman.
    FL är guld.
  • k girl
    idiblon yes skrev 2010-09-01 13:44:38 följande:
    Hon blir ju "oumbärlig" och är den "enda" som kan ge den "fullkomliga" tryggheten och trösten.
    Fast det där är ju något du själv läser in i amningen.
    Min son ammar fortfarande som niomånaders. Inte långtidsammande än, men ändå gränsar det till den svenska normen. Jag ammar honom till sömns och han vill oftast amma när han tankar trygghet hos mig. Min man vaggar honom till sömns, eller sitter bara med honom. Kramar och håller nära när han tröstar eller ger trygghet. Han har sitt sätt och jag har mitt, sonen föredrar inte entydigt varken det ena eller det andra om det inte är väldigt speciella situationer. Och jag känner mig långt ifrån som den "enda" som kan ge den "fullkomliga" tryggheten och trösten.
  • MalinEddie
    idiblon yes skrev 2010-09-01 13:54:09 följande:
    Inte för mamman.
    Hur menar du nu? Bara för att man ammar kan väl ge tröst på annat sätt också. Jag kunde det i alla fall när jag ammade mina.
  • idiblon yes
    k girl skrev 2010-09-01 13:55:51 följande:
    Fast det där är ju något du själv läser in i amningen.
    Min son ammar fortfarande som niomånaders. Inte långtidsammande än, men ändå gränsar det till den svenska normen. Jag ammar honom till sömns och han vill oftast amma när han tankar trygghet hos mig. Min man vaggar honom till sömns, eller sitter bara med honom. Kramar och håller nära när han tröstar eller ger trygghet. Han har sitt sätt och jag har mitt, sonen föredrar inte entydigt varken det ena eller det andra om det inte är väldigt speciella situationer. Och jag känner mig långt ifrån som den "enda" som kan ge den "fullkomliga" tryggheten och trösten.
    Fast nio månader är nio månader och inte flera år gamla. Och inte alla har den sortens relation, vissa mödrar roffar åt sig bekräftelse och gör sig själva till "the one and only".
    MalinEddie skrev 2010-09-01 13:56:44 följande:
    Hur menar du nu? Bara för att man ammar kan väl ge tröst på annat sätt också. Jag kunde det i alla fall när jag ammade mina.
    Och då blir det snabbt överflödigt och mer för sin egen skull.
    FL är guld.
  • k girl
    idiblon yes skrev 2010-09-01 13:58:50 följande:
    Fast nio månader är nio månader och inte flera år gamla. Och inte alla har den sortens relation, vissa mödrar roffar åt sig bekräftelse och gör sig själva till "the one and only".
    MalinEddie skrev 2010-09-01 13:56:44 följande:
    Hur menar du nu? Bara för att man ammar kan väl ge tröst på annat sätt också. Jag kunde det i alla fall när jag ammade mina.
    Och då blir det snabbt överflödigt och mer för sin egen skull.
    Det är kanske sant, men de skulle sannolikt vara likadana även utan amningen. Jag tror att det handlar mer om attityd än om amningen i sig. Man kan inte tvinga ett barn att amma.
  • idiblon yes
    k girl skrev 2010-09-01 14:03:37 följande:
    Det är kanske sant, men de skulle sannolikt vara likadana även utan amningen. Jag tror att det handlar mer om attityd än om amningen i sig. Man kan inte tvinga ett barn att amma.
    Nej, men man kan undvika att avbryta att det gör det. Precis som man kan låta godis stå tillgängligt framme i en skål hela tiden.
    FL är guld.
  • Sara 84

    Jag ammade min första tills han var 13 månader, och egentligen ville väl ingen av oss sluta med amningen då heller men så blev det i alla fall. Nu har jag två tvillingpojkar som jag kämpade hårt med i två månader för att amma, men mjölken kom aldrig igång ordentligt (de är prematurer) och mina pojkar trivdes inte med det. Kan säga att det går inte en dag utan att jag sörjer amningen.

    I framtiden om och när det blir dags för en nummer fyra så hoppas jag verkligen att amningen kommer att fungera och då kommer jag amma länge!
    ts - jag tycker att det är toppen att du ammar din dotter fortfarande när ni nu båda trivs med det!

  • idiblon yes
    Sara 84 skrev 2010-09-01 14:19:07 följande:
    Jag ammade min första tills han var 13 månader, och egentligen ville väl ingen av oss sluta med amningen då heller men så blev det i alla fall. Nu har jag två tvillingpojkar som jag kämpade hårt med i två månader för att amma, men mjölken kom aldrig igång ordentligt (de är prematurer) och mina pojkar trivdes inte med det. Kan säga att det går inte en dag utan att jag sörjer amningen.

    I framtiden om och när det blir dags för en nummer fyra så hoppas jag verkligen att amningen kommer att fungera och då kommer jag amma länge!
    Så ts - jag tycker att det är toppen att du ammar din dotter fortfarande när ni nu båda trivs med det!
    Du kommer att amma länge? Det beror alltså inte på ditt barns behov och preferenser utan dina?

    Ett bra exempel.
    FL är guld.
  • Sara 84
    idiblon yes skrev 2010-09-01 14:20:07 följande:
    Du kommer att amma länge? Det beror alltså inte på ditt barns behov och preferenser utan dina?

    Ett bra exempel.
    Jag skrev att jag HOPPAS att amningen kommer att fungera och OM den gör det kommer jag amma länge. Mina tvillingpojkar är 4 månader och dom ammar jag ju inte eftersom de inte trivdes med det, utan blev nöjdare och trivdes bättre med ersättningen. Så på vilket sätt ser jag till mina behov istället för mina barns?
Svar på tråden ammar min tvååring, är jag konstig?!