Någon som vill ha en liten julsaga (utdrag ur Boken om morfar Prosten av Eva Bexell) (obs! ni som minns henne, tänk er gärna att det är Margaretha Krook som läser!)
Figurer:
Prosten Gustav, pensionär, morfar
Prostinnan Elsa, mormor
Anton, 5 år
Carl, 7 år
Carl och Antons mamma och pappa
Sara Olivia, Carl och Antons lillasyter
Axel, allt-i-allo hjälp hos prosten och prostinnan
//...// plötsligt börjar prosten, som hela morgonen hållit sig för sig själv, att hojta:
-Elsa, mina hängslen! skriker han.
Nör prostinnan kommer in i sovrummet, ligger han på alla fyra med huvudet under byrn.
-Mina hängslen, mina hängslen är borta.
-Jamen, därunder är dom väl i alla fall inte, säger prostinnan. Förresten hur kan de bara försvinna?
-Det är väl Anton förstås, säger prosten förargat och reser sig mödosamt upp från golvet.
Men då ser prostinnan strängt på prosten och säger:
-Gustav, idag är det julafton, och då beskyller vi inte någon för någonting!
Så fort alla fått på sig kläderna, börjar de leta efter prostens hängslen.
Men prosten själv, han sitter mest den här förmiddagen - det är inte så mycket annat man har att välja på, när man är utan hängslen.
//...//
//...//
Och just då knakkar det på ytterdörren
-Vem kan det vara? säger prostinnan och går ut och öppnar.
Det är en tomte!
-God jul, god jul! säger han och stegar in till dem där de sitter.
Genast sprider sog ett leende hos Carl.
Men Anton har rest sig från son plats och står gravallvarlig mitt på golvet och synar tomten. Sen tittar han på pappa. Nej, han är det inte.
Tomten har en säck på ryggen, och ur den tar han två paket, ett till Carl och ett till Anton.
Plötsligt börjar Anton hoppa upp och ner av förtjusning.
-Jag ser på benen vem det är! Jag ser på benen vem det är! skriker han.
Han har känt igen Axels Graninge-kängor.
-Jasså, du Anton, du kände igen mig //...//
//...//
Det är pjäxor och skidor och polotröjor och pyjamas och böcker och spel och jag vet inte alt - Sara Olivia har fått ett snöre av nån från ett paket, och med det berkar hon nöjd
Plötsligt dyker det upp et paket som det inte står någonting på.
Prosten vrider och vänder på det.
-Det var förfärligt så mycket tape, säger han.
-Det är till dig, morfar! skriker Anton.
-Tidningspapper, säger prosten, när han äntligen fått av pappret och lyft locket till en kartong.
Han sticker ner handen och fiskar upp något - och alla brister ut i gapskratt.
Det är hängslena narutligtvis!
-Bara bra saker ger jag! Bara bra saker ger jag! skriker anton och hoppar jämfota av förtjusning.
