Barnlösheten knäcker mig..

Det hörs i ts att du verkligen har det riktigt jobbigt!
Jag hoppas innerligt att du blir gravid, att du får barn och att ni blir lyckliga.
Positivt är ju att du är 27 år! Kämpa på!
Stor kram till dig!

Shit vad mycket svar jag får! Och att alla är så sjyssta dessutom. Ångrar INTE att jag postade den här tråden - Vilket jag trodde att jag skulle få göra.

Kan nog inte skicka svar till alla.

Men nej, ni har rätt. Jag (eller vi) har inte gjort allt jag kunnat. Man ska inte ropa hej innan man kommit över bäcken, eller vad säger man? Men jag har nog gett upp innan jag ens sett bäcken..

Jag vet inte exakt vilket BMI jag har eller vad jag väger för den delen, men jag är ungefär såhär "fet"
www.judgmentofparis.com/ae/aeinterview02.jpg

Adoption är absolut ett alternativ. Och det är ingen jag mår dåligt över, om det skulle bli så att vi adopterar alltså. Men vägen dit känns så hopplöst lång?!
Skönt att höra att det där med att leva som kristen inte direkt innebär att man måste vara religiös, för då skulle det skita sig direkt!
Stå vid spisen och laga mat kan jag absolut göra dock! Haha...

Vi planerar att gifta oss, för min del är det till 90% pga att få adoptera om/när det blir aktuellt att försöka med det. Men det kanske är NU?!
Ang adoption, IFV ÄD och allt vad det är så känner jag inte att just adoption skulle vara "sista" utvägen. Jag vill ha barn med min kille sen om det inte föddes i sverige av mig är faktiskt INTE hela världen.. Saknar egentligen betydelse..

Jag har visat min kille den här tråden men han sa inget, och när jag till slut frågade varför han igonrerade den så sa han bara "jag vet inte vad jag ska säga" Nehepp, så var det med det..
Men någon frågade om han vill VILL ha barn.. Och ja, det vill han. Han var nog först med att ta upp det dessutom..

Visst har jag fortfarande åldern på min sida, men shit jag är ju endå nästan 30, trettio...

Hoppas ni har en härlig lördagkväll alla snälla!!

Jo men det skulle ju kunna gå - om hon har en bror och donerade sin sperma till dig.

Bara i vissa länder .... och i Sverige om läkaren anser att man är sjukligt fet.

Usch det måste va knivigt då.. Men ni har väl bättre odds än ett par med två killar?
Jag vet inte hur det funkar men det kan ju inte vara så svårt att få tag i sperma?
Kanske har du eller din tjej en nära kompis, eller brorsa eller nåt.. ??
För det finns väl inte typ spermabanker i sverige? Känner mig väldigt oinsatt  i ämnet..

De menar att det inte är möjligt för dem att få ett barn som får gener från båda två då båda är kvinnor.

Hoppas det löser sig för dig och din kille i alla fall. Det gör det säkert, på ett eller annat sätt.

Jo men syskon har ganska identiska genuppsättningar faktist om de är helsyskon. Så har den ena tjejen en bror som vill ställa upp som donator, kan de ändå få ett barn som liknar båda och som har drag från båda kvinnorna. Jag menade såklart inte att han ska donera åt sin syster, för det blir ju galet det går ju inte, men åt systerns flickvän.

Min brors dotter tex är en kopia utav mig till exempel..

En utredning privat kan ni säkert göra trots din övervikt. Sen sätter alla privata IVF-kliniker egna gränser på vad man får väga och dessutom vägs andra parametrar med när de bestämmer vem som får och inte får göra IVF. Har man t.e.x bra FSH,men har BMI 32 kan man ändå få göra IVF medans de kanske säger nej till en med dåligt FSH som har BMI 30. Ring en privat gynklinik eller IVF-klinik och fråga om utredning. När ni fått resultatet av utredningen kan ni sen gå vidare med den hjälp som erbjuds,men samtidigt inte lägga adoption på framtiden utan göra det parallelt. Det tar 4-6 år att få hem ett barn från godkännande och allt. Börja i nån ände,ta ett steg i taget,men gör nånting redan nu i sommar.

Detta med BMI är olika i olika landsting också för IVF. Här i Göteborg får man ha ett BMI på max 35 för IVF medan i andra län är det 30 som gäller. Men först och främs måste ni göra en utredning och för den finns ingen viktgräns.
 Jag lider själv av sekundär barnlöshet och vi blir beviljade IVF när jag gått ner de kilona som krävs.
 Du är ju ung ännu så ge inte upp, jag blir snart 35 och har ingen tanke på att ge upp förrän jag provat allt!

Lycka till! Kram

Hon har ingen bror, och haha, jag tänker inte ta sperma från hennes far!

jag är 33 år och har oxå gått upp mkt i vikt...för mkt för att få hjälp med ivf.

men min gyn skrev iaf ut pergotime åt mig, har ätit enkel å dubbelkurer, men utan resultat.

jag väger 108 kg å är 168 cm lång.

jag har ett 10-årigt barn sedan tidigare, som jag var tvungen kämåa för att bli gravid med, ficjk äta en massa hormoner osv. och på den tiden så var jag smal.

så det hänger nog inte bara på vikten som gyn säger, samt folk runt omkring oss säger att det nog sitter i huvet.

jag kan väl inte tänka på barn så mkt att jag inte får någon äl, jag blir så ledsen på folk som inte fattar.

har iaf ställt mig i kö för att göra en gastric bypass, så det är några år bort innan jag kan få hjälp med ivf. om jag nu inte blir gravid under tiden jag väntar, skam den som ger sig.

glömde säga att vi försökt bli gravida i 3,5 år.

men sök hjälp och bli uppkollade, det är en bra början.

Lycka till!

förresten jag läste om det här i en tidning och ska pröva det.

kan ju vara värt:)

www.agglossning.net

Hittade den här gamla tråden. Ligger sömnlös och hjälplös och håller på att gå under pga sorgen av vår barnlöshet. Vi är utredda och under behandlingar som misslyckas. Hur har det gått för dig trådskaparen, såhär fem år efter ditt inlägg? Skriv gärna och berätta.

Jag vet hur det känns att behöva se alla omkring en gravida och lyckliga eller lever livet man vill ha med småbarn. Jag förlorade mitt första barn i Intrauterin fosterdöd för 3 månader sen och det tog lång tid för mig att bli gravid. Sorgen tar död på mig och livet känns meningslöst. Alla jag känner är gravida/har nyligen fått barn och nu känns det som om jag aldrig kan träffa dem igen.