Vi som längtar efter plus efter missfall del 3
WOOHOO för Puttekulans pluss!!!!!
*kramisar*
WOOHOO för Puttekulans pluss!!!!!
*kramisar*
Och käraste Happiness!
Jag blir så glad varje gång jag ser dig!
hur mår du vännen? Börjar det sjunka in lite?
(vet du, jag tog faktiskt en magbild i går kväll, trots att jag sa att jag skule vänta med det. Men jag känner min livmoder halvvägs till naveln nu och det gjorde jag inte sist jag fick gå såhär långt så jag vågade ta en bild )
*kramelikram till världens bästaste Happiness*
Vad kul med er plussare! Man blir så himla glad för andra när man vet hur drygt det är efer ett missfall.
Nu ska jag snart hem från jobbet och äntligen få göra dagens gravtest och ÄL-test.
Lika spännande varje gång!
JAg vet inte hur stor dos dem brukar behandla med då jag inte fått det utskrivet, men det finns en tråd här på FL som heter "utredning efter upprepade mf osv..." och jag tror vi är uppe i tråd 14 eller så...vänta ska jag se om jag hittar direkt länken. Där kan du fråga för dem tjejjerna har stenkoll på allt det här (det var där jag fick lära mig att Trombyl finns)
www.familjeliv.se/Forum-11-261/m51510686.html
fråga där vet jag!
*kram*
Happiness,
Jag kom på en mening med att gå igenom mf och så...men det är en mening man först inser när man sitter där med en bebis i famnen.
Jag tänker såhär att om inte vi hade fått 2 mf innan vi fick vår lilleman, då hade vi aldrig fått den underabar ungen vi nu har. Så jag tänker att dem som inte stannar, det var bara inte rätt barn. Klen tröst, men jag skulle inte för nått i världen vilja ändra att vi fick just lilleman.
Så jag tänker likadant nu, att om det går vägen med den här så kommer jag känna likadant. Visst är det en enorm sorg att veta att jag om 11 dagar hade haft bf med "minibullen"...men får vi behålla "mini" nu så hade vi ju inte fått "mini" om "minibullen" hade fått stanna. Hänger du med i mitt svammel?
Men det är klart....bäst hade ju varit om man kunde få rätt barn med det samma och att mf och ma inte skulle existera...det säger jag absolut inget emot. Men att tänka såhär hjälper i alla fall mig att hantera eländet liten bättre...
*kram*