Septemberbarn 2009 DEL 3

Tack så mkt alla! Hon är en mkt omständig liten dam som inte vill ligga själv alls och bara sova korta stunder i famnen. Puh! Jag är inte van!! Någon med erfarenhet?

Precis så var Filip... Jättetufft:S har tyvärr inga tips. Bara hoppas det blir bättre när hon blir lite större:) Usch stackare:(

Så har alla våra barn varit (men sönerna har nog varit mest krävande när det gäller sömnen). Hmm... Jag har kånkat runt på dem, men det blir ju rätt jobbigt i längden... Har ni testat bärsjal?

Är nog inte den soom ska ge tips angående sömn, då jag alltid varit oerhört fjantig när det gällt detta och velat ha dem nära mig så att jag kunnat ha koll. I kväll hände dock något stort; jag lämnade lillskrutten (nåväl, han är 22 mån...) ensam efter en halvtimmes misslyckad sövning, och han somnade helt av sig själv när mamma gick och kissade. Det ni!  Fy tusan, nu måste jag skärpa mig. Maken har önskemål om att flytta Arvid till hans eget rum nattetid. Det kanske är dags nu...

lupin: Håller med; oj, vad lik Tim är sin storebror! Och söt som socker såklart! 

Tim är så snäll... så de går jätte bra här hemma. Han är glad och nöjd...

så fina bebisar! Grattis till er :)

här är det trots till tusen verkligen, nu har vi återigen varit inlagda en vecka pga RS (mitt i sommaren!) så då har ju alla rutiner vänts upp o ner och n-j har blivit bortskämd av sköterskor, men samtidigt blivit frustrerad eftersom vi låg på isoleringen, alltså ett litet rum, men vi fick vara utomhus som tur var. vi hade hunnit åka upp till fjälls så det blev en dramatisk natt i väntan på helikopter, då n-j knappt kunde andas :/ men nu e vi hemma iaf! 
man märker att han är stor, han kan som sagt inte prata så mkt pga, sin lkg-spalt men han har ett bra kropps/teckenspråk som jag förstår och han förstår allt man ber om o frågar, så det var mkt "prat" om helikoptern nu efter dramatiken, viktigt att ta deras oro o funderingar på allvar.
vad gäller eget rum, ens egen säng så har vi inte kommit långt, n-j sover några timmar i egen säng men kommer sen upp till oss, men hans pappa vill ha honom i våran säng, han tycker det är hemskt att n-j ska behöva sova ensam, men jag tror alla sover bättre om han sover i egen säng iaf :)  på dagen sover n-j fortfarande, uppåt tre timmar, sen sover han i regel 12 h per natt, men det går ju inte att jämföra hans ork med friska barns, fast den tid han är vaken e han ett yrväder o sitter inte still länge, precis som sina jämnåriga! :) 

hej finns denna tråden kvar?? vad kul...var med i mitten av graviditeten och lite efter....sedan fanns det itne tid för dator för min del haha....Hur mår allas småttingar...eller nja dom är ju stora nu=)....

HAr ni trotts,nattningsproblem hos er med??...Samtidigt är det helt underbart hur dom är nu när dom närmar sig två år.=)

Trotts och nattningsproblem här med.

Men efter 1 månad så bara vände det och så somnade hon rätt tid igen, kändes väldigt märkligt. Men tror det var pga jag är flerbarnsmamma och direkt sa till på förskolan om först 1,5 timmes lunchvila och sedan efter 2 veckor trappa ner till bara 1 timmes lunchvila.
Och numera så  vaknar hon självmant efter ca 1 timme. Samt somnar rätt tid på kvällen igen. Men 12-13 timmars sömn är nog egentligen lite för mycket eller vad säger ni andra ?
=)

12-13 timmars sömn per dygn är mkt och sover man så mkt så är det kanske något som inte står rätt till, min son sover mkt men så är han inte frisk heller, han behöver sova dom timmarna för att orka med.

Jag kan ju inte hålla med om att 12-13 timmars sömn är mycket för en två-åring.
Alex sover ca 20- 9 om han inte sover middag på dan. Om han sover middag (ca 1,5-2 timmar) brukar han vakna vid halv åtta. ibland sover han ju mindre med men totalt sover han nog 12 timmar per dygn i snitt... Är nog olika oavsett om de är sjuka eller inte, endel är tröttare än andra. Jag och min man behöverf ju också olika mycket sömn...

Emil sover landar nog oxå i snitt på ca 12 timmar per dygn Han är en riktig sovgris
Nattningsproblem har vi aldrig haft med Emil. Han har somnat själv i sin säng i stort sett sen han var nyfödd... lucky me Värre med storebror där inget verkar funka... hopplöst!

Men envis o trots är något det finns mycket av hos lilla Emil. Och han klättrar på allt... blir galen snart  Livsfarligt!!! Man är på helspänn hela tiden när han är vaken. Det finns inget han inte klarar att klättra upp för...
Så numera kallas han för Apan

Hoppas ni mår bra allihopa