Utredning efter upprepade missfall osv... Del14

Har inte hängt här SÅ mycket, men kvar är jag i alla fall och tittar in när det är något nytt här!

En till som är här också - visserligen med ett svagt plus idag, men tja, ni vet hur det är - varför skulle det gå den här gången? Fjärde gången för vår del och varken mannen eller jag hoppade av lycka när vi såg strecket "vi får se hur det går med den här"... (Vi ser det inte som att vi kommer att bli föräldrar utan vi får se hur långt den här gången går - vill inte ha några grattis, men gärna ett lycka till i så fall...)
Det som är positivt är att jag ska till Helsingborgs lasarett imorgon, för möte angående missfallen (vågar inte tro på att det blir en utredning förrän jag ser att hon tar prover...) och nästa vecka ska vi till RMC. Jag ska be henne ta ett blod-hcg så vi får koll på det och om vi har tur kan jag vara med i Mathiesens studie direkt. Det som också är positivt är att det bara tog tre månader sedan förra gången.
Skillnaden den här gången är att jag ätit d-vitamin hela cykeln och tänker fortsätta med det. Ni som är inne på immunologiska orsaker - d-vitamin har en god effekt på både under- och överaktivt immunförsvar!

Ninnin - jag skulle tro att kalcium säkert har sina goda effekter också - om de påverkar fertiliteten vet jag inte, men det är säkert en helt ok kombo!

Mimmi - tack!!

Tack för alla lycka till - tyvärr höll det inte ens länge nog att bli fyra fulla veckor (3+6 igår när vi fick pluset) - idag har jag börjat blöda och när jag var på Hbg lasarett testade jag negativt (även om jag inte tror att hon tittade tillräckligt noga - jag fick nämligen ett starkare plus imorse än igår, även om det var svaaaagt) - inte ens jag kan räkna det som en graviditet, men vet inte vad jag ska kalla det annat än missfall (känns lite krystat och gå runt och säga att jag haft två missfall och två kemiska graviditeter - eller tja, alla är väl kemiska graviditeter...eller äh, nu bara flummar jag...).
I alla fall - jag fick ett bra bemötande från gynekologen jag träffade, en rätt ung tjej, så hon frågade naturligtvis hur mycket jag läst på... Sa att jag var nyfiken på Leifs forskning kring immunologiska orsaker och att jag inte tror på "oförklarlig" barnlöshet. Jag frågade om deras inställning till kortison och hon sa att de inte föreskriver det då det också visar på fosterskador när man använt det i sådana här sammanhang.
Jag är ju mentalt långt fram - vi kommer att vara de där som inte går att förklara och jag känner mig redan frustrerad över att det inte finns en lösning på det - utan att ens veta vad proverna visar.... Hon fick backa mig lite och sa att vi tar en sak i taget - nu har vi kollat livmodern efter myom, sammanväxningar, skiljeväggar etc. och det ser bra ut, höger äggstock såg bra ut och vänster kunde inte se pga en full blåsa, men hon menade på att sannolikheten att något var knas på den var så liten att hon nöjde sig (jag tycker det känns ok - uppenbarligen levererar i alla fall en av mina äggstockar och högra såg bra ut så jag nöjer mig med det för nu). Vi ska lämna prover för kromosomanalys, de vanliga TSH och sånt där och så får jag göra en koagulationsrubbningsutredning, vilket inte ingått i barnlöshetsutredningen så positivt där!
Vi ska även till RMC och få svar på proverna från barnlöshetsutredningen på måndag, så det händer lite grejer i alla fall...
Har funderat också - tänk om ni koagulationsutredningen visar att jag har en rubbning. Tänk om vi nöjt oss med att bli nekade missfallsutredning på RMC och de föreslagit IVF - vad är det som säger att vi hade fått behålla dem, om jag nu lidit av en rubbning som ingen testat för? Hur många som får missfall av sina IVF har den här problematiken? Tänk om detta ingick i en barnlöshetsutredning också och att det finns personer som inte behövt få några IVF-missfall heller? Blir enormt frustrerad över att vissa ställen nekar utredning när andra uppenbarligen tycker det är lönt! Uttryckte också min frustration över RMC inför gynekologen, så hon förstod att vi var glada över att andra tycker det har betydelse!

Just det, nämnde också att jag käkat barnalbyl, 1/4 tablett om dagen, och hon frågade "på grund av att du har läst...?" Jepp, tjejerna nuförtiden är pålästa...

Tack tjejer!
Antar att man blir härdad även i de här sammanhangen och den här gången hann det ju bara gå en dag - jag har pratat en lång stund med en vän idag om allting (utredningar, orsaker, orättvisa osv) utan att faktiskt bryta ihop och gråta...
Är det någon annan än jag som också har fått så tidiga misslyckade graviditeter....? Eller går de flesta i alla fall till vecka 6-8 innan det går fel...?

Lite hjälp från er som också har varit med om det här tidigare!
De tre första gångerna har jag fått positiva test, hållit koll på att de ökat lite, sen har jag sett att de minskat och till sist har jag börjat blöda. Samma dag eller dagen efter har testet varit negativt eller så svagt att det nästan inte gått att se.
Den här gången - testar positivt i söndags. Testar igen måndag morgon - något starkare, börjar blöda vid lunch och blöder rikligt - som en mens. Fortsätter tempa - gör en ny cykel på Fertility friend och noterar att vänta nu, tempen har dippat lite, men den är upp i efter-äl-temperatur igen. Torsdag - testar - får ett positivt test som är aaaaningens starkare än det i måndags morse, dvs hcg verkar inte ha sjunkit alls, tvärtom. Tog ett nytt igår - lika starkt som i torsdags.
Vad är det som händer...? Det här har inte hänt i någon av de andra tre! Det finns inte ens chans att det är något som stannat kvar efter de blödningarna jag har haft, minst lika mycket som en vanlig mens. Men vad är det då som gör att tempen ligger kvar och det fortfarande är positivt? Utomkvedes...?
Vi ska till RMC på måndag och jag tror att de kommer att göra VUL då, men det är väl frågan om de skulle kunna se något så tidigt - v 5+0 skulle det vara på måndag i så fall - men sitter det ett litet, litet ägg i äggledaren så syns väl knappt det...?

Hej alla - en liten avrapportering även här.
Testen har blivit svagare och tempen har gått ner - det var alltså ett missfall och det ser inte ut att vara något utomkvedes.
Vi var på besök på RMC för svar på barnlöshetsutredningen - alla prover etc var utan anmärkning. Makens spermiekvalitet var utomordentligt bra (ca 230 milj spermier /ml, Total motilitet 88%, DNA utan anmärkning), mina hormonvärden bra, livmoder och äggstockar bra. Hon frågade om vi varit i kontakt med Lund/Malmö för missfallsutredning och jag sa att vi blivit nekade - men att vi var igång i Hbg. Hon sa då att om vi inte haft en på gång redan så hade de satt igång en här, för att bli gravida var inte vårt problem - men att hon tyckte det var bättre att vi fortsatte hos LM eftersom detta är hans specialintresse och ett område som de är duktigare på där än på RMC.
Hon berättade också ett par intressanta saker - det verkar som att man gått från att ge Trombyl i alla lägen, till att gå direkt på Innohep för att råda bot på upprepade missfall, positivt tycker jag! Det som var intressant i det hela där var nämligen också att det tydligen finns ett otal olika sorters koagulationsrubbningar - man kan inte testa för alla, utan Innohep sätter man in ändå och i många fall så är det rubbningar, bara det att det inte råkar vara den specifika man testat för.

En sak som jag blev lite konfunderad över, men som hon sa var ok var TSH. Jag har testat det en gång tidigare, i december -11 tror jag, då hade jag 1,66 och nu i januari hade jag 1,9. Hon menade att det inte var någon fara då referensvärdet är 4(!) och att jag kunde kolla det med deras endokrinolog.
Eftersom jag tog ytterligare ett TSH nu i och med mf-utredningen så låter jag det bero där, men jag ska nog hålla koll lite på vad resultatet blir för mars-testet...
Jag fick inte utskrivet alla tester, men LH - 4,3, FSH 5,8 och så då TSH 1,9. LH och FSH var väl bra, tolkar jag det som.

Är de förresten någon som vet hur lång tid det brukar ta att dels få svar på koagulationsrubbningsproverna, dels på kromosomanalysen...?
Nu vill man ju bara komma till skott här liksom...