30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Ela - Vi resonerar som er också. Inget konstigt alls i våra ögon.

Uppi - Bedrövligt hur du blir bemött. Kan bara instämma i ovanstående att du borde ha rätt till mer återhämtning än så. Och att du samtidigt tar den tid som behövs.

Hos fiskfamiljen står fortfarande sömn på tapeten men för omväxlings skull i positiv bemärkelse. När är det en ny vana har etablerat sig, efter två gånger? Tre gånger? Stella fick eget rum i helgen och alla nätterna sen dess har varit helt fantastiska. Hon har sovit mest hela tiden. Lite stök på kvällen men heeelt lugnt efter det. Nån natt har jag fått lyfta över henne till stora sängen som står i hennes rum och så har hon och jag sovit vidare där. Jag förstår att det är så här nätterna ska vara men jag kunde aldrig tro att det skulle bli sånt genomslag med en gång. Om jag nu kunde gå och lägga mej i tid också så kanske den här rishögen till mamma kan komma tillbaka i gammal form.

Zenobia - Ha det så bra i Furuvik i morgon! Det ska bli kalasväder här så det blir säkert kanon.

Jossanjo - Vi har iofs en 4,5-åring men med tanke på hans utvecklingsförsening så är han som en 3-åring och det skulle kunna vara vår David du beskriver. Arg, arg och gnällig. Växlar mellan att inte kunna/vilja till att vilja och kunna allt själv. Testar gränser nåt vansinnigt. Eftersom jag ogillar att tjata så sätter jag oftast ner foten direkt och som följd blir rätt arg rätt fort (men det blåser över på en gång). Eller hittar på ett alternativ fort som attan som kan funka som kompromiss för D, vi kompromissar mycket. Minsta motståndets lag liksom.

Samtidigt händer mycket positivt i samma fas men emellanåt så suger han musten ur mej. Vi fick vår lillasyster förra året när D var 3,5 år och så här i efterhand (tänkte på det igår) var det som jag tyckte var jobbigt för ett år sedan ingenting mot det jag tycker är jobbigt nu.

Jag försöker skriva mer senare idag/ikväll. Stella står och trampar på mina fötter för att få uppmärksamhet.    

Jossan - Apropå ton så kan man tro att mitt nya namn numera är "Dummamamma".

Jossanjo - Jag kan bara instämma i allt som redan skrivits till dej. Förstår att limbo är jobbigt och att det snurrar i huvudet av att inte veta. Jag kan aldrig helt sätta mig in i din situation eller dina känslor, men jag vill bara skriva lite hur jag tänkt och känt kring vår David.

Han har inte alls den problematik du beskriver att er bebis kan få men jag känner igen mig i tankarna du beskriver om att inte veta. Under vår utredning var det från början mycket oklart vilken problematik D skulle få framöver eftersom han hade avvikelser på så många områden -  mental utveckling, grov- och finmotorik, balans, språk, litet huvud. Vi visste inte om det rörde sig om något syndrom eller någon annan genetisk avvikelse, om han skulle ha en 2-årings mentala nivå resten av livet, om han skulle kunna springa och klara annan grundläggande motorik, om han skulle kunna prata som vanligt osv. Vi visste nästan ingenting eftersom de inte kunde hitta vad som orsakade avvikelserna.

Jag vill bara skriva att det som fick mej att se ljusare på Davids framtid var precis det som Johlinn skrev tidigare, att det finns mycket hjälp att få och att det finns få begränsningar när det väl kommer till kritan. Personligen tror jag att våra tankar och mycket av vår oro som föräldrar hänger ihop med våra egna (medvetna och omedvetna) förväntningar på och planer för vårt barn framtid. För min egen del hade min och Mr Fs samtal redan under graviditeten gjort att jag/vi inte har/hade några planer för D, för vi visste inte hur barnet som skulle komma var (frisk, sjukt, skadat). Så här i efterhand har det också gjort att jag, utifrån detta med få begränsningar, snabbt fick bukt på min oro genom att tänka att "Ja, han kanske inte kommer kunna prata som vi andra men det finns många människor som inte kan prata men som kan kommunicera ypperligt ändå, han kanske inte springer så som man "ska" springa men han springer - om än på sitt eget vis, han kanske aldrig kommer få femma i gympa men vem behöver det, han kanske kommer ha svårt att hitta ett sammanhang bland kompisar men han kommer alltid ha ett socialt nätverk genom sin familj, han kanske kommer ha svårt att hitta ett jobb som passar honom men då får väl jag starta eget företag och anställa honom och jag/vi kommer göra allt allt allt för att han ska ha ett så rikt liv som det bara går utifrån hans förutsättningar."

Jag ventilerade också det där med rädslan för att mitt barn ska bli mobbad eftersom han är annorlunda med vår barnpsykolog, men hon påstod att annorlundaheten inte hänger ihop med risken för att bli mobbad, därför att barnen som är annorlunda ofta har vuxna nära sig som håller koll på dem (på ett positivt sätt!). Hon sa att det snarare är "de vanliga" barnen som riskerar att råka illa ut därför att vuxna inte är lika vaksamma på dem och deras sammanhang.  

Jag hoppas att jag inte trampar dej på tårna med att skriva så här, jag kände bara att jag ville dela med mig några tankar. Många kramar till dej. 

Hemulen - Suck, vad knepigt med småttingar som skriker på kvällarna. Och inte kan man göra så mycket heller. Stella skrek ganska mycket på kvällarna de första tre, fyra månaderna men vi upptäckte Windi pysventiler från Apoteket som var en stooor hjälp för att lufta hennes pruttiga mage. Så om bebisarna är stinna i magen och behöver luftas så kan jag verkligen rekommendera den enkla lösningen. Stella skrek iofs även efter det men mycket mindre. Annars - håll ut! Det vänder till slut. 

Gabi - På Pampers hemsida står att det ska finnas Baby Dry upp till stl 6, så det borde inte vara en omöjlighet att hitta.

Liberos vanliga blöja finns upp till stl 7 vilket motsvarar 15-30 kg. Vi har den till D som väger drygt 16 kg och den funkar bara fint, dag som natt.

kaz - Ja det är magnesium. Jag tog piller. Har för mej att jag tog på kvällen för bäst effekt. Annars tror jag det är banan och pumpakärnor som innehåller magnesium men jag är osäker på hur mycket man behöver äta för att det ska hjälpa.