30+ som väntar/har fått syskon, del 8
kaz - Ja, pillren hjälpte. Jag köpte nog mina på hälsokosten (Life) och hon i butiken sa att man kunde ta dubbel dos, så jag körde på det. Just att jag tog dem en viss tid på dygnet fick större effekt och benen blev stilla, men nu minns jag inte när på dygnet det var, tror kvällen.
Sen måste jag hålla med om det Mosing säger, jag har inte heller känt mig otillräcklig sen Stella kom. Frustrerad, men inte otillräcklig. Jag har ju gjort mitt bästa utifrån de förutsättningar som fanns (när S var ny), vad mer kan jag göra liksom? Jag ältar inte, utan försöker jobba med att vara good enough och acceptera läget. Att stora barnet känner sig bortglömt får man hantera på det sätt som känns bäst, vare sig man är ensam eller har partnern hemma, mer kan man inte göra. Jag vägrade (vägrar fortfarande) att gå omkring och ha skuldkänslor för Davids skull, han fick helt enkelt vänja sig vid att inte ha ensamrätt på mig, så är livet. Men det är klart det känts jobbigt vissa dagar, men så är det. För varje dag som gått blir S lite äldre och det är så skööönt. Och nä, jag har inte njutit av spädbarnstiden speciellt mycket. I perioder under dagarna visst, men den där förbannad sömnbristen har varit förlamande och det har inte varit muntert direkt. Å andra sidan har jag skrattat mer det här året än någonsin tidigare.