Firren: Skönt att det gick bra 
Sarahkka: E föddes 30 maj och 2008 var det värmebölja så gångerna vi hade mössa på henne var lätträknade. Fast självklart om man är ute på kvällarna så kan det ju dra lite. Har för mig att hon låg i blöja mest hela tiden. Men det var väldigt varmt det året och det kan man ju inte riktigt räkna med.
Varit borta länge nu känner jag. Kurser och kalasfix har tagit tid och kraft..
Barba: Stork grattis till bebis och välkommen hem! 
Kasperina: Härligt med lyckat ul och en kanske-tjej 
Har UL inbokat på fredag och längtar efter att få det översökat och förhoppningsvis se att allt är bra. Har ju moderkakan i framvägg och det verkar dessutom som om bebis har lagt sig långt in/ner för jag ser varken gravid ut eller känner några rörelser direkt. Kan fortfarande sova på mage om jag vill, är det normalt i v19? Hade större mage för två månader sen men det var nog mer svullnad antar jag.
Är egentligen inte orolig för jag tycker ibland att det känns som om någon kittlar mig innefrån nere i bäckenet men det ska ändå bli skönt att få det bekräftat på fredag.
UL avklarat i dag med en pigg liten bebis som gömmer sig väl långt ner, långt in. Lägg moderkaka i framvägg på det så förklarar det varför jag varken ser gravid ut eller känner mig särskillt gravid .
Anspänningen var nog lite större än jag trodde för så fort jag kom ut därifrån slog migränen från ******** in och jag har varit liggande tills nu.
Blir bara lite ego nu, dags att rusa till förskolan och hämta småttisar.
Kasperina: Sprang visst om dig i dag i dag efter UL förresten. Måste erkänna att det var skönt att få ta ett skutt in i v 20 .
Tittade som en galning mellan benen på bebis. Jag är nämligen väldigt nyfiken men min man vill inte veta alls så jag kunde inte fråga. Såg ingenting så det får väl förbli ett mysterium. 
Snuppis: inget jag känner igen så där direkt. När det gäller ljumskarna har jag nog haft det mer till och från under hela graviditeten. Som att det hugger till i bland men ingen direkt värk.
Men det är säkert normalt 
Vi fick definitivt en tvåbarns chock. E var en drömbebis som i princip åt och sov och skrattade. Ammade en gång per natt och kunde ta sovmorgon till både nio och tio. Sen kom M med kolik, avskydde att åka vagn och som log första gången när han var ett halvår. Tack och lov gick det aldrig ut över förhållandet men jag satt rätt ofta och grät i soffan medans jag ammade och undrade hur jag skulle orka.
Är nog lite mer beredd nu inför trean. Även om det skulle bli en ny M så vet jag att det går över. Däremot hoppas jag att stackarn slipper kolik för det känns som om både jag och M blev snuvade på det första mysiga halvåret.
Stort grattis till lilla Clara, syster norr!
Firren: Hoppas du slipper ditt samtal och att bebis kommer ut helt frivilligt nu under veckan.
Snuppis: Jag har skickat ett "mass"-sms till de närmaste när vi kommit i ordning på BB båda gångerna. Då har jag inkluderat en arbetskamrat och sen har hon fått föra det vidare till intresserade. Man orkar ju inte komma i håg alla som vill veta så resten får snällt vänta tills vi är hemma i lugn och ro och kommit på ett namn till barnet. Då först skickar vi ut lite mer allmänt tillkänagivande.
Är i v 21 nu och fogarna gör definitivt så jag känner att jag lever. Vet att det är lite dumt men har bestämt mig för att försöka stå ut några veckor till utan sjukskrivning. Sen är det semester och då kanske man får chans att återhämta sig lite (med en 2-åring och en 4-åring *s*).
Efter semestern känns det som det kanske blir ett läkarbesök med hopp om lite kortare arbetstid. Det jobbiga är att man inte ritkigt får en chans att sköta sig som man ska om hemlivet ska kunna flyta på samtidigt. Es avdelning ligger dessutom en trappa ner utan hiss och den känner man ju av. Maken jobbar en timme längre än mig så det är alltid jag som hämtar. Blir jag sjukskriven kommer jag se till att få hämta en halvtimme senare för då har de stora barnen gått upp till småbarn så då kan jag hämta båda på samma ställa och slipper gå ner och upp för trappan.
Bebis känner jag bara som ett litet bubblande någon gång i bland men nu känner jag iallafall något så det är jag nöjd och glad över .