Sra: Och ett konkret svar: Amanda var 2 år och 10 månader när vi fick Alexander. Inte bra, va? (Hade inte Skatteverket klantat sig SEX GÅNGER när jag bad om rätt papper från dem så hade vi kommit iväg mycket tidigare, men så får man ju inte tänka ...................)
Men jag fattar nada av nollad SGI, varför gör man så? Det låter ju inte bra. Gör okunniga som jag det av misstag eller vadå?
Läser och läser så ögona blöder och kan bara bli förtvivlad och skrika:
JAG VILL INTE BLI VUXEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Varför ska allting vara så förbannat krångligt?????!!!!!! Kan alla sånt här?????!!!!!!!
Plötsligt blev jag världens mest obegåvade människa. Och lataste -- eftersom jag alltid har hållit mig utanför allt sånt här. Herregud!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Vad säger egentligen FK om man ringer dem och ber dem om hjälp att "skatteplanera", är de på min sida eller statens????
Tack, Fio, ska visa min man ... Men jag kan inte se Saras svar, det du citerar i ditt svar, i denna tråd!!!!!!
Sara, har du tagit bort svaret? Jag kan inte hitta det! Är det hela ditt svar som Fio citerar ovan eller bara ett utdrag?
Fio, du förklarar bra. Vad tråkigt att vi inte trodde att vi skulle få flera barn än Amanda (eller att det skulle gå så skitfort att få adoptera), det var pga det som jag gick ner till 50 %, trodde inte att jag skulle få anledning att skydda nån SGI eller FP -- eller ens att man kunde det, det var ju ointressant att ens ta reda på.
Jag har kvar min halvtidstjänst men ska vara hemma med (adopterade) sonen hela den här terminen också, så nej, jag planerar inte att jobba alls innan hösten (däremot hade jag såååååå mycket sett fram emot att äntligen få börja jobba då!!!!!). Alltså kommer jag att fortsätta få lida länge för att jag gick ner så mycket i tid, grrr ...
Och ja, det är tiden fram till tredje barnets födelse som blir oväntat kärv nu, får se hur vi ska resonera kring vårdnadsbidraget och så ... om det går att skydda sin SGI genom att ta vårdnadsbidrag nu så fort som möjligt och sen återgå till FP i sommar???
Ursäkta allt tjat om detta ... urtråkigt ...
OK, Sara, stort tack igen för hjälpen! Jag hittade ditt inlägg nu, det jag efterfrågade ovan. Och det jag tackade Fio för var det långa, informativa nr 4662. Så, nu har jag snurrat klart, sorry!
Hmmmmmm, Amanda föddes 070523, och vi fick Alexander i vår vård 100413 -- så tyvärr, 2,5-årsregeln funkar inte. 
Men det kvittar väl iofs, jag hade ju ändå hunnit jobba i drygt ett år på mina femtio procent?
Nu ska jag sluta trakassera er med detta -- vi får som sagt mycket att diskutera under spahelgen! 
Trevlig helg allihop!
Cissi, stooort lycka till nu!
Fy fan, jag EXPLODERAR här!!!!!!!!!!!! Jag fattar inte hur jag ska orka detta ... Inget tålamod har jag med ungarna och de är såklart tusen gånger värre än vanligt. 
Vi har öht svårt att komma in i bra rutiner här i höst -- barnen slåss mest och ska ha samma leksaker och gör varann illa, det är skitjobbigt. Och just nu är stor-A instängd (!!) på toa, nerkissad (!!), vrålande. Hon har nämligen slutat gå på toa och pottan, påstår att hon inte behöver, att hon inte är kissnödig, och så får jag kräla på golvet och torka kissjöar femtioelva gånger om dagen. Den här gången blåvägrar jag, jag varnade henne flera gånger och sa att om hom kissade nu skulle hon få torka upp det själv och torka av sig, jag tänkte inte göra det. Då stirrar hon på mig och liksom trotskissar, mängder. Dessförinnan hade hon kastat sina bestick och vrålat en massa, slagit mig och försökt slita sönder mina kläder, för att jag ville att hon skulle äta lite potatis och ärter och inte bara falafel. Hon hade jätteont i magen och jag sa att det är för att hon måste bajsa för att hon har vägrat göra det sen i lördags -- alltså får hon äta lite mer så att hon kan bajsa. Det var då hon blev vansinnig. Det är tredje jätteutbrottet idag, jag orkar inte mer.
Då hade jag strax innan bråkat med sonen som har en jättejobbig vana att SKRIIIIIKA rakt ut i tid och otid, bara för att låta liksom, särskilt vid matbordet, och så slängde han som vanligt mat omkring sig, spottade ut och kastade och höll på. Fy fan, jag orkar inte mer, jag vet inte vart jag ska ta vägen. Hur i h-e ska man orka med en TILL dessutom??????????????? Jag har sån ångest, jag vet inte vad vi har gett oss in på och fattar inte hur länge jag ska hålla ihop.
Vi har öht svårt att komma in i bra rutiner här i höst -- barnen slåss mest och ska ha samma leksaker och gör varann illa, det är skitjobbigt.
Minsta lilla pyttedetalj ska man bråka om, allt jag säger och gör är fel och tråkigt och upphov till värsta krigen. Hur fan ska man orka????
Tack för all omtanke... Vi har väl rett ut det nu, dottern och jag, men det känns så värdelöst när det känns som om man måste gå emot precis alla sina principer som har gällt förut med att stänga in henne etc -- men hon vrålar ju så man får tinnitus och kissa måste man ju göra inne på toa ... :-/ Hon har iaf kramat mig och t o m sagt "Förlåt mamma, det var mitt fel, det var jag som bråkade med dig, jag lovar att inte kissa på mig mer". 
Och det är inte jag som har fått henne att köra med såna haranger!! Tycker ni (som jag) att jag lät sträng med det här kissandet så har jag/vi nog snarare varit för "slappa" med det tidigare -- aldrig en min mer än "skratt, hoppsan, så det kan bli! Nu får vi torka, sen måste vi duscha benen och snippan", men nu får det vara nog, nu vet jag ju att hon minsann känner när hon är kissnödig, hon bara struntar i det. Hoppas nu hon minns detta ...
Och detta är inte ens en speciellt hemsk dag, långt därifrån tyvärr, så här är det alltid här, minst. Det hjälper heller inte att bjuda hem folk/kompisar, tyvärr -- när dottern får sina bryt skiter hon totalt i vilka som ser och hör. I fredags illvrålade hon större delen av eftermiddagen när en av hennes kompisar + mamma + lillebror var här, så då var hon tyvärr också tvungen att "vila" lite ensam i ett rum -- hon går liksom inte att ha bland folk och de andra barnen blev ju jätteoroliga.
Pysslig, vi var just borta, min man och jag, på spa i helgen! Men visst skulle jag behöva komma iväg helt ensam nån gång. Retreat skulle vara drömmen, tänk tyssssssssstnad ... 
Ska dock antagligen be min pappa att komma över på torsdag när jag är ensam med ungarna hela kvällen och natten.
Tänkte just ge lite feedback också och inte bara klampa in och vara ego, men nu är det jag som ska ta över nattningen.
Återkommer .......................
Har nu slutligen insett att jag har trillat ner i en depression igen pga illamåendet. Har ringt en del samtal och hoppas få hjälp snart. Jag kan ju inte ha det så här, och framför allt kan inte barnen ha en ickefungerande mor. Jag har så j-a dåligt samvete för dem att jag bryter ihop bara jag tänker på det. Behöver professionella tips om hur jag ska handskas med detta, och med barnen. Så nu väntar jag bara på att nån ska höra av sig ......
Men TACK alla underbaringar för allt stöd, alla råd och allt pepp, och jag som inte ens hann in igen för att ge er minsta respons ... :-/
Vill iaf säga GRATTIS till Cissi!
Och har också undrat nyfiket ett tag var på jorden Johanna bor?!
Allt annat har försvunnit i illamåendedimmor, men idag var en bättre dag än igår. Jag fick avlastning genom att Amanda hämtades av en dagiskompis mamma och de sen var hemma hos dem. Jag fick en skön solskenspromenad (!!) och hämtade Amanda halv fem där. Då var pappa hos oss sen ett par timmar och tog hand om Alexander. Pappa stannade till läggning! Jag hann tack vare det dammsuga och fixa en massa i köket -- soc kommer imorgon och ska göra en av uppföljningsrapporterna till Alexanders barnhem.
Nu ikväll mår jag dock gruvligt illa och har kräkts flera gånger. Jobbigt eftersom Amanda sover oroligt och jag måste in dit då och då också -- Patrick kommer hem inatt nån gång.
En psykolog ringde mig idag iaf och tyckte att jag behöver hjälp på två fronter. Hon erbjuder mig och Alexander att gå hos henne för att kolla anknytning, ge tips för rutiner och hur man ska uppträdda mot varann helt enkelt, och så väntar jag på att en kurator ska ringa också, som ska hjälpa mig med mig själv -- hoppas få komma till henne i början av nästa vecka.
Sorry ego igen ....... ville bara uppdatera er lite eftersom ni var gulliga och undrade. Nu hör jag ett flygplan, kan det vara Patricks ......