30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Jag och mina småbröder slogs väl också en del -- tills de växte om mig, då var det liksom inte lika kul längre .....

Stor-A har lärt sig av sin bror att slåss, tror jag. Hennes sätt att hävda sig mot honom förra året när vi fick honom var att konstant ta ifrån honom det han höll i och så VRÅLA, den damen har sanslösa röstresurser. De är ju typ lika stora och lika starka, tror jag. Han både bits, rivs och hänger sig i hennes hår, men hon smockar å andra sidan gärna till honom rakt i ansiktet med knytnävarna ("så gör Pippi!" -- hrrm). Och de är ALLTID bara intresserade av (lek)sakerna som den andre just har. Gah. Vore så skönt om de kunde leka tillsammans snart.

Visst är det konstigt? :-P

Avslag! Det hade jag helt förträngt! Isch ... Har vagt för mig mitt höll på i flera veckor men nä, minns inte, sorry.

Tittar in med först lite ren och skär lycka:

Jag är nämligen riktigt peppad nu efter repetitionsmöte i förrgår med underbar specialistmödravårdsbarnmorska tillsammans med min man. Vi gick igenom andnings- och massageteknikerna sen sist (fyra år sen jag födde ju, tillräckligt nära i tid för att jag ska kunna ta fram de positiva minnena men tillräckligt längesen för att jag skulle noja en del för att ha glömt allt kring hur man skulle göra). Vi gjorde även ett studiebesök på förlossningen med samma ljuvliga spec-bm, och som bonus fick vi just innan vi gick därifrån den enorma lyckan att genom en dörr höra ett litet skrik från en alldeles nyfödd som just kommit ut ............  U n d e r b a r t !    Tårar i ögonen, hjärtklappning, och en sån stor lycka över att mina hormoner funkar, att de flödar över när de ska!

Så gapskrattar jag här åt era fl-berättelser!   Utom katastrofsnitt förstås, fy faen ... :-/   Jag fick aldrig tiden att skriva ner min fl-berättelse förra gången tyvärr, jag som t o m hade det lagom osjälviska syftet att peppa andra fl-rädda i och med att min förlossning blev en så otroligt fantastisk upplevelse (och att jag betedde mig minst sagt extremt utlevande, kan inte låta bli att undra hur de hade klippt om de hade filmat den för tv, hehe).

Nå, efter alla besök på sjukhuset/förlossningen/specialistmödravården på senaste tiden kommer minnena tillbaka portionsvis, och det känns helt fantastiskt. Jag fick ju faktiskt i flera år förtränga allt det underbara jag varit med om där inne för att jag var så ledsen över att aldrig mer få uppleva en förlossning (GALET att från början livrädda jag kan få skriva sånt här!!!!!!!).

Även om jag också hade en supersnabb förlossning (vi hann vara på fl i en och en halv timme innan bebis for ut) så kände jag mig, i motsats till er som skriver ovan, totalt beroende av min man (och en del andra i rummet som jag kommenderade att göra än si, än så) för massage och pepp. "JAG ÄR JU SKITDUKTIG FÖR HELVETE!!!!" minns jag att den galna föderskan (jag?!!) vrålade, och vid ivriga instämmanden från dem runomkring fortsatte hon: "MEN SÄG DET DÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!"  Så en massa pepp, uppmuntran, ryggmassage och saft krävdes. Den läkarstuderande med armarna i kors i hörnet fann jag sanslöst provocerande och skrek "Du där! Kom hit och massera min rygg!" åt. Den stackars lilla uska som prasslade med något bakom mig fick utstå ett ilsket "OCH VAAAAD GÖR DU DÄR BAKOM MIN RYGG???!!!" Hon pep "Jag gör i ordning saft till dig!"  Jag hade fått för mig att de skulle sätta ryggbedövning på mig utan att jag ville eller var beredd ... Hehe. Men inget sånt behövdes/hanns med, för allt gick så fort. Och fast jag hade bestämt mig innan för att kissa och allt sånt, och att jag visste hur viktigt det var, vägrade jag lämna britsen. När de tvingade mig blev jag så arg att jag protestkissade hela vägen in TILL toaletten och med stor tillfredsställelse noterade hur de svabbade bakom mig ...

Just när jag kom tillbaka från toaletten gick vattnet och de vräkte ner mig på sidan på britsen, jag agerade brunstiga älgkon som brööööööööÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖHhhhhlar allt hon kan, och sen for den lilla sladdriga sälen ut på två krystvärkar.

Den här gången måste jag vara mer observant, för trots allt hade jag ett värkarbete på sex timmar hemma ensam först, utan att jag ens fattade att det var värkar. (Trög?!!) Det kändes mer som när man har suttit för länge vid datorn, ont i svanken. Det där när man öppnar sig i alla ändar och kissar, bajsar och spyr samtidigt klarade jag av hemma, med benägen hjälp av mamma och darling, som blixtsnabbt hämtade två hinkar åt mig när jag vrålade om vad som var på g. Sen tvingade mamma mig att byta om (hon skyllde på vad grannarna skulle säga annars, för jag hade fläckiga kläder pga en marmeladmacka som hamnade uppochner på mig mitt i en värk -- hon var nog i en viss chock! ) och sen for vi, darling och jag. Han felparkerade utanför förlossningen och hann aldrig flytta bilen, och de få meterna in på min fl-sal hann jag få tre fyra värkar, varav en mitt mellan dubbeldörrarna i ingången, och varje gång kastade jag mig ner på golvet med stort drama. Det var så GÖTT när personalen som hade skyndat till insåg att det inte var nån idé att ta in mig på nåt undersökningsrum och sätta CTG utan in på ett fl-rum direkt "för hon föder ju nu"!

Oj, det blev visst en liten förlossningsberättelse ändå ... Får väl kopiera och klistra in den i min FL-blogg så jag kan peppa mig lite med den när det är dags. Kan återkomma med fler galna detaljer nån annan gång, det var faktiskt rätt skojigt att vara så totalt ohämmad ...

Halloj!!!

Hinner inte läsa tbax just nu, men ber ödmjukast om feedback på mitt senaste blogginlägg. (Kan du inte läsa så säg till så lägger jag till dig!) Det handlar om min förlossningsplan.

Nu så!

Tack Fiji och Milla för feedback på bloggen!

Är vaken sen ett par timmar, väcktes av festande grannar (sonen där är hemma och passar huset, hade FF inatt ...........). Stod och glodde på dem genom fönstret när en droppe sakta kom nerrinnande för benet. Såg vitt ut, var antagligen färgat av Pevaryl (har haft konstant svamp sen i december).Gick och kissade, såg ingen speciell färg eller så. Googlade lite på vad man gör om vattnet går, kissade sen lite mer, fick gul flytning/slem på papperet (sorry detaljer) men inget mer som runnit av sig självt så där. Brukar kunna hålla tätt utom om jag spyr, hostar eller nyser, så jag vet inte vad det var. Darling var också uppe och irrade (sover i gästrummet med dottern) så vi pratade lite och var överens om att vänta till imorgon bitti med att ev ringa fl-avd för bedömning -- det verkar ju inte vara akut i vilket fall och vem drar frivilligt upp två småbarn kl 3 på natten och kör i värsta åskovädret till sjukhuset??

Sitter i sängen med datorn och känner av ryggont -- så började mina värlar förra gången, kändes precis som när man suttit för länge vid datorn. Vi får se om det händer nåt nu, lite spännande är det allt, för jag tror ju inte att de har räknat ut rätt BF utan hoppas och tror att jag är ett par veckor längre gången än de 37--38 nånting som de påstår och som räknades ut efter UL ... Men vad vet man när man inte håller reda på dagar eller nåt.

Ska försöka sova lite nu iaf, behöver väl mina krafter i vilket fall som helst.

Evasha, jag ska lägga till dig också, så kan du läsa min blogg, där fl-brevet finns!

Jag tycker att det låter typiskt som kattloppor, kommer inte ihåg om ni har djur? Som sover med er i sängen ...?

Jo, ni har ju hund? De kanske också kan bära på loppor, så som katter får? Eller har ni jobbat i trädgården? För då kan det vara jordloppor, det har jag också haft .. Just så på rad biter loppor.

  Va?! Fanns du inte i min adressbok?! Skumt. Fixar genast!

Milla, vad härligt för G att få flyga!!!!!!!!

Evasha, skönt att det fixar sig med barnvakt! Jag ska väl börja titta på väska till barnen här också, även om det inte blir så länge de ev kommer att behöva vara borta, antagligen. Jag vill mest ha barnen + au-pairen ur vägen när jag rusar runt här med värkar och svär, skriker, spyr, bajsar och kissar vilt omkring mig. Au-pairen har fått öva på vägen hem till min pappa, så när värkarna börjar ska hon köra med barnen dit och så får de stanna där åtminstone tills vi har åkt in till förlossningen.

Jo, Persefone, du fanns redan i min adressbok så du ska ha åtkomst till min blogg! Kolla den som heter Trean i magen, kan du inte se den?

Det är alltid lika härligt när det visar sig att det är _andra_ som vimsar!!!!!

Ang au-pairen så jodå, personligheterna stämmer nog överens, hon är gullig och mysig och vi skrattar mycket ihop, och barnen älskar henne, men vi har fortfarande en inkörs- och lärakännavarandraperiod, och rutinerna inför hösten sitter ju inte där än eftersom barnen inte har börjat dagis och bebisen inte har kommit och hennes studier inte har börjat (inte mina heller) -- men det ordnar sig, allt kommer att falla på plats allteftersom.

Några underbara saker är att hon har fått darling och mig att komma varandra närmare igen eftersom vi sitter mycket och ser film tillsammans med henne på kvällarna (istället för att uggla vid var sin dator eller nåt annat lika asocialt). Dessutom har vi haft den enorma lyxen att kunna cykla ner för ett kvällsdopp bara arling och jag när barnen sover och hon är kvar hemma. Och vi har tid för såna saker som att baka och sånt ... (Ja, dvs darling gör det med barnen, eller au-pairen med barnen. Icke jag.) Sanslöst lyxigt!

Dock tar det än så länge rätt mycket tid att sätta ihop detaljerade scheman för varje dag och varje vecka, men som sagt, bara rutinerna kommer så ordnar det ju sig. Vi är lite oroliga att hon ska bli lappsjuk här på vischan bara, och vi känner själva inte en enda tonåring. Har sett att det i Sthlm finns speciella au pair-kaféer och språkkurser för au-pairer, men inget sånt i Skåne tyvärr. Och inte är svenskar såna att det är riktigt ok att bara gå fram till nån på gatan/bussen/stranden och prata och bli kompisar liksom ... Hoppas att hon lär känna trevligt folk när hon ska börja SFI.

Nästa gång ska vi söka mer aktivt efter nån med tidigare au-pair-erfarenhet, och vi ska trycka mer på det här med friluftsliv och att vi måste kunna gå ut i alla väder, det funkar inte med högklackat och att inte ha med sig gummistövlar liksom ..........