TACK här också för i lördags, Milla, Fio och Ela!!!! Fatta vad ni räddade min dag!!! Jag är så tacksam!
Fio, har missat varför du frågar om GBS, men här är en bra tråd om du vill veta mer: www.familjeliv.se/Forum-11-353/m51268085.html
I min förra grav lämnade jag ett urinprov som såg ut som veteöl typ, alldeles grumligt (ursäkta detaljerna), och då skickade min bm in det på odling även för GBS, vilket jag aldrig hört talas om. När jag frågade henne vad det var såg hon bara besvärad och konstig ut och vägrade svara, sa bara att "i Sverige behandlar man det ändå inte, det är inget att bry sig om". När jag kom hem googlade jag såklart ... men det borde jag inte ha gjort. Flera av träffarna var minnessajter som föräldrar hade gjort över sina förlorade barn.
Jag läste mig till att man testar kvinnor rutinmässigt i Europa och USA, men inte i Sverige, och det verkar vara en kostnadsfråga. Jag blev så jädra förbannad, det tog ju ett antal IVF för att få till dottern liksom, och jag gillade inte tanken att "lite svinn får man räkna med", som jag upplevde att sjukvården eller iaf min bm verkade stå för.
Jag gick ändå i samtal för förlossningsskräck hos specialistmödravården, och en överläkare där som jag fick prata med blev heligt förbannad när han hörde om min bm och röt och skrek att han hade skrivit tydligt på intranätet vad som gällde (antibiotikainjektion under förlossningen för alla som testat positivt för GBS), "men somliga gamla tanter *mutter mutter* ska man behöva skicka ut papper till varenda mottaging?!" undrade han. (Fniss, fniss.)
Ja, min gamla bm gick i pension strax därpå och verkade ju måttligt intresserad av sina sista patienter och att ta reda på det senaste ang t ex GBS. Jag var lite lugnad men krävde resten av graviditeten ny antibiotikakur vid minsta tecken på uvi även om inte proverna visade på GBS igen. Jag är verkligen ingen förespråkare av antibiotika i onödan, men här tyckte jag att det var lite väl mycket att förlora liksom.
Jag såg också till att det stod med STORA bokstäver i journalen att jag skulle få antibiotikadropp vid förlossningen, och det funkade så bra så.
Fick senare reda på att min moster som födde min kusin på 90-talet hade haft en dold GBS, och min kusin var svårt medtagen av lunginflammation när han föddes -- har för mig att mostern också var dålig men kommer inte ihåg.
Det läskiga är att GBS:en tydligen kan gå upp i livmodern under gravbiditeten obemärkt, men det påstås att det bara är under förlossningen som barnet kan sväva i fara -- så är dock inte fallet, man kan få missfall innan, och det var det jag läste rmig till på minnessidorna. Så det är lurigt och läskigt, GBS. En gång bärare, alltid bärare, har jag också fått reda på, så man ska se till att få kolla upp det under nästa grav om man haft det en gång.
Mina sammandragningar nu de senaste veckorna kan delvis ha berott på GBS, som jag testade positivt för i mitten av maj.
Oj, vad långt det blev, sorry.