30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Hanya, åååh, vilka kval vi hade när det gällde adoptionen! Jag tror att vi som inte bara blir gravida så där hux flux (jaja ...) utan har tid att verkligen _tänka efter_ får mer ångest än de som bara liksom producerar barn på löpande band.

Vi som hade det SÅ bra med vår fina lilla tjej som var två år gammal och äntligen lite mer självständig, så klok och rolig -- tänk om hon skulle få ett syskon som var elakt mot henne, knuffade henne och sa dumma saker?! Jag drömde mardrömmar om att hon skulle få en stor lillebror som knuffade henne utför en brant trappa!   Det har han än så länge inte gjort ..... även om hon fick en lillebror som är i hennes egen viktklass ...

Barnen avgudar i alla fall varann och har jätteroligt ihop även om de såklart bråkar massor också. Dock inget allvarligt, mest att just den leksaken som den andre har ser väääldigt intressant ut just nu, så den tar jag!

När de skrattar ihop eller ligger i en hög och kramas, då finns inga tvivel kvar, då vet man med hundraprocentig säkerhet att man har gjort rätt, för vi adopterade faktiskt brorsan mest för Amandas skull.

Milla, vill du inte köra överraskningsmetoden à la Knase   så är det nog klokt att göra som de andra tjejerna föreslår, att bara försiktigt så ett frö ... Kanske nån försiktig hint nån gång också ... Så får du se vart det bär. du får börja "samla" på lyckliga trebarnsfamiljer!

Tack Johanna, usch, jag är så uuurdålig på sånt här ... Men om jag hade mens i slutet av oktober men inte i november, borde det inte skilja fyra veckor på hur långt jag är gången då??? Eller är det omöjligt eftersom embryot bara är ett visst antal cm?

Tack alla för svar! Får se vad bm säger om alla funderingar idag.

Jag ska göra cellprovsundersökning hos min inskrivnings-bm i eftermiddag för att det var så himla länge sen, hon vet ju att jag är gravid!   Jag frågade om flera gånger för säkerhets skull men hon ville göra det, så då litar jag på att det är ok. Och på senaste kallelsen jag fick för ett par månader sen stod det att "är du gravid så prata med din barnmorska", så de borde ju veta.

Urk, vad jobbigt att man kan må så illa så tidigt!! Förra gången kom det i vecka 7 + 0, det kommer jag ihåg eftersom det var samma dag som mitt första gravid-vul. Och då hade jag ju proppat i mig mängder av ivf-hormoner i över ett år så jag trodde att jag mådde extra illa för att levern hade så jädra mycket att bryta ner. Hoppas att det går över snabbt, för detta klarar jag inte mycket längre, jag vill gärna vara åtminstone en skaplig mamma och fru också ...

På A svarar jag nej då, på B inte så ofta!   Nej vars, på B är svaret NEEEEJ! Klart att man inte ångrar ett barn!

Å, Fiji, vad underbart!!!!!! Vad har vi lyckats med, alldeles av oss själva?! Det är ju helt fantastiskt, vilka mirakel! Dumma fula gyntant dock, bort med henne bara! Kram!

Tack, tusen tack för all input om mina förvirrande tankar igår kväll. Min bm skrattade inte ut mig utan konstaterade att om det är som jag tror (trodde) så skulle jag varit i typ åttonde veckan redan när jag inte hade mens i slutet av november -- och SÅ bra på att förtränga är jag nog inte ändå!   Sen vet jag ju faktiskt inte vare sig om jag borde haft mens då eller om jag har varit jätteregelbunden sen jag fick Amanda 2007, men jag tror det. Och den har nog aldrig hoppat över heller. Men vem vet. Jag konstaterade iaf torrt att det ju är bättre på att ställa in sig på bf i slutet av augusti, så blir allt tidigare en glad överraskning, tvärtom blir ju skitjobbigt. (Så jag ska genast sluta tro på en födelsedagspresent åt min pappa den 17 augusti, så som min mamma fick en 23 maj 2007!)

Nä, jag har väl bara hoppats på att slippa vara gravid (läs illamående) så jävla länge liksom, men man ska ju faktiskt vara försiktig med vad man önskar sig för det första och för det andra så ska jag försöka fästa mig vid hoppet om att ett tidigt illamående också kan gå över tidigare.

Jag testade en Lergigan Comp igår på fm, blev så sömnig att jag dåsade ifrån de två barnen som just nu är min livsuppgift att ta hand om ... Hupps. Och koffeinet kickade inte in förrän det var dags att nanna för natten. Suck. Jag är så överkänslig mot koffein!! Nån som vet hur mycket 50 g är egentligen, hur många kaffekoppar motsvarar det? Jag kan bara dricka en kopp (mugg) kaffe på morgonen, senast 9--10, sen är det kört att sova om jag dricker mer. Så nu skulle min bm kontakta läkare i Lund för att be om Primperan, som hon aldrig hade hört talas om men som mina dyra FL-vänner tipsat om!   Hoppas verkligen att det hjälper, annars dööööööör jag. Typ.

Bla bla bla, ungarna är däckade (!), mannen är bortrest till torsdag natt och jag lär också däcka snart. Knaprar polkagrisar, kvällens räddning.

Åh, gott!!! Mina syrliga karameller, presenter till min man från nåt företag, är slut till min stora sorg, men polkagrisar duger bra.

Glömde ju bort detta igår! KUB om en vecka då? Har du problem med sköldkörteln eller vadå thyoideaprover? Blir man frusen då? Jag har själv varit extremt frusen sen typ när jag plussade, är det något man borde kolla upp ...?

Lycklig: Weeeeeeeeeee!!!! GRATTIS! Häftigt! Vi är synkisar på dagen! 8 + 4, det var jag också i igår (påstås det, själv håller jag inte reda på nåt, men grundat på tidigt vul).

juni, verkligen konstigt att du inte blivit upplyst om det förut. Jag blev uppmanad att amma dottern under PKU-testet redan (och eftersom jag slukade allt om amning -- kontrollmänniska, jag?! ) så visste jag ju att bröstmjölken är smärtstillande och sövande m m. Very praktiskt att bara langa upp tutten när ungen har slagit sig eller blivit stucken av en geting eller ...

Ahaaa. Nä, men det är nog inget jag har problem med. Tack ändå! Och tack för gratulationerna!

Pucha, hej! Vi har väl hälsat som hastigast tidigare. Kul med en till i Skåne här i tråden! Själv bor jag en bit söderut från dig, tror jag -- om du nu bor nära Hbg.

Fyyyyyyyyyyyyy, vad det är vidrigt att må så här illa. Jag hade satt allt mitt hopp till Primperan, men fy farao vad dåligt jag mådde av den jag testade igår. Låg och frossade under duntäcke och fleeceöverkast med två tröjor plus fleecetröja på mig efter att bara ha kunnat behålla en supp i en timme. Aldrig mer, säger jag bara. Så då återstår ... att härda ut.   Kände iaf nyss att frisk luft gör underverk, mådde sämre än nåsin hela förmiddagen men tog en ensam rask promenad i den klara luften och solen -- och illamåendet försvann! För första gången dagtid i upprätt ställning mådde jag inte längre illa sen före jul. Hoppas det håller i sig några timmar nu.

Instämmer i lovorden till Ergo! Vi hade aaaldrig klarat oss utan vår, den används fortfarande ibland, såväl till 1 1/2-åringen som 3 1/2-åringen. (Maken dammsög t ex igår med sonen på magen.) Och den var oumbärlig under Colombiaresan. Då lånade vi även en Manduca (ser likadan ut), och så hade vi på flygplatserna var sitt barn på magen medan sulkyn var fullastad med väskor (handbagage) och jackor etc, perfekt.

Till bebisar finns ett tillbehör, en dyna eller vad man ska kalla det, en vadderad lite tjockare grej som man kör ner så att bebisen sitter stadigare med huvudet.

Sen är ju bärsjal suveränt till pyttebebisar också såklart.