30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Gabi: spännande!

Grattis gabi! Just 24:e är ju laddat för oss svenskar, men i England är det väl inte riktigt samma eftersom de firar stora dagen den 25:e. Eller? Lustigt att båda barnen kom samma datum Vill minnas att jag en gång läste i Guinness rekordbok om en familj där inte mindre än fem barn var födda samma dag. Jag har ofta funderat på hur det lan bli så för såvitt jag minns var de inte födda samma år nåt av barnen. De som fått sexlingar o åttlingar o allt vad det är, där är det ju inte lika märkligt.

Inte lika märkligt att de är födda samma dag alltså (för sexlingar o åttlingar i sig är ju förstås märkvärdigt)

Torsk? Är det slang för svamp alltså? Eller är det olika saker?

Vi5: På bb hade de en pärm med text och bilder om spädisar för att visa hur det kan se ut och olika "fenomen" och hormonförändringar som kan visa sig på olika sätt och jag minns att det fanns bilder på just flickbebisar med rätt rejäla flytningar. L har dock inte haft några som jag kan minnas direkt. Kolla med bvc nästa gång du är där så att det säkert inte är svamp.

Mosing: ojdå, skönt han mår bättre iaf och hoppas ni får vara friska!

Snow: Lurigt när symptomen ändras sådär, även om du vet att det är helt normalt och inte behöver betyda något dåligt. Nojar gör man ju ändå. Hoppas så att det är ett friskt litet pyre som stannar tiden ut nu! Kram

Tack Stramalj!

Snow: Skönt att du fick vara lite illamående

Grattis Aigee!

Snowgirl: Vi har också långa långa nattningar sedan några månader. Våra båda triggar dessutom gärna varandra och far runt i sängen. Vi har nu testat att istället för att släcka efter två tre sagor så läser vi lite längre och då har det gått bättre. De har somnat eller nästan somnat (gäller V som då till slut är så trött att han inte protesterar mot att släcka) under läsningen. Så nu har vi kommit fram till att om det ändå ska ta tid så kan man ju lika väl läsa som att bara ligga i mörkret och försöka få dem att ligga stilla och blunda. Fast igår blev det kaos och de började plötsligt skrika (inte av ledsenhet utan mer hojtade) och höll på så att de inte kom till ro. Då fick jag till slut nog och gick iväg (behövde kissa). När jag kom tillbaka hade maken gått in och då hade de lugnat sig och sedan låg vi båda vuxna tills V hade somnat (vilket plötsligt gick jättesnabbt) och sen låg jag kvar med L som strax somnade. Men man blir galen ibland. Jag försöker att bara ta det lugnt och intalar mig att snart är de stora och då kommer man inte få ligga och mysa med dem längre så det gäller att passa på  Fast visst skulle man vilja få lite mer tid över på kvällen. Samtidigt så kommer jag ofta hem sent och då är det nattningen som blir tiden tillsammans med barnen och den tiden behöver ju både de och jag tillsammans

chiqita: V sov ca 2 timmar varje dag när han var i den åldern. Han sover/vilar fortfarande de dagar han är på förskolan men hemma har han slutat helt sen ett halvår eller nåt med att sova på dagen. Fast det händer att han somnar i bilen om man åker bil på eftermiddagen.
L blir 1,5 nu och sover ca 2 timmar men ibland kan det bli kortare (25 minuter har hänt) och ibland längre. Har hänt ett par gånger att vi inte lyckats få henne att sova på dagen men då har hon varit ett vrak på kvällen. Vi låter henne sova så länge hon behöver, väcker henne aldrig från dagsömnen. Vi tänker att hon sover så länge hon behöver. Sover hon 2,5-3 timmar så är hon väl extra trött och behöver den extra stunden resonerar vi. På förskolan sover hon kl 11 men hemma händer det att hon somnar först på eftermiddagen. Igår gick det inte att få henne att sova på dagen när vi träffade kusinerna, men sen när vi skulle gå hem så stöp hon i vagnen efter 100 meter, då var klockan lite efter 16... 

Mosing: Stackars T och stackars mamman. Inte lätt att vara varken 3 eller 36 Jag läste en så bra text häromdagen. Ngt i stil med "Kära mamma/pappa. Jag har varit duktig hela dagen. Lekt och ätit och gjort som fröken sagt. Nu är jag trött och måste få visa det. Jag både vill och vill inte gå hem" Minns inte exakt men jag tänker att det är så det är helt enkelt .
Vår L är oerhört bestämd hon med, blir helt tokig om det inte blir som hon vill eller tänkt sig. Det är jobbigt men underbart

Vi5: Det började redan i höstas. Inte för att vi någonsin haft supersnabba nattningar (ibland slocknar de dock på några minuter) men det blev liksom värre under hösten upplever jag. Jag tänker också att det kan vara så som du säger, men det är inte så lätt att ändra på. Nu har jag ju längre restid från jobbet också... Så som jag skrev försöker jag att inte bli frustrerad utan ge dem tiden de behöver. Är ju mysigt för mig också att ligga och läsa för dem. Maken och jag försöker att ta läsning och nattning varannan kväll så gott det går.

Mosing: Det är som det ska vara

Elsis: Har ni värmen åter?

Asap

Aigee: Vi har inte gjort mer än rul med något av barnen. Jag har inte ställts inför frågan om kub men jag tror att det är först när man är över 35 som man får frågan av bm? Iaf så tycker vi som Snow att det inte ger säkra svar utan bara sannolikheten och tänker även som johlinn var inne på att det är så mycket som testen inte kan visa som kan vara mycket värre. Så ungefär går tankarna utan att ha gjort någon djupanalys

Jossan: Kul att se dig! Undrar också hur det går med din lilla men nu rätt stora bebis!

chiqita: Lycka till!