Emetofobernas tråd 5

Jag börjar med att peppa

Dessa månaderna är ju oftast pest och pina för oss emetofober. Men jag tänkte rada upp lite positiva saker.
-November:
Nu är det mörkt ute på kvällen, man kan tända massor med ljus och ta fram alla filtar. Mys med lite godis, ett gott vin och bra hyrfilmer.

-December:
Julmys! Nu ska alla julsaker upp, man dricker mycket glögg och julmust. Köp en massa jultidningar och få inspiration under den mysigaste månaden på året. En hel del lediga dagar också.

-Januari:
Nystart! Nu kan du köpa en ny kalender, sätt upp lite mål. Glöm allt det gamla och tråkiga. Julen är förvisso mysig men det är också väldigt skönt att packa ner sakerna. Köp en ny gardin till köket? Förnya vardagsrummet med en färgglad ny kudde. Dags att förså pelargoner (det är tidig vår det!)

-Februari:
Årets kortaste månad. Det brukar vara mycket snö i februari vilket lyser upp tillvaron. Dagarna blir dessutom ljusare hela tiden. Det går mot rätt håll! Sportlovet är också mysigt för alla som har barn. Dags att plantera diverse grönsaker och blommor.

-Mars:
Håll utkik efter snödroppar, vintergäck och andra vårtecken för nu är det VÅR enligt almanackan. Planera sommarens aktiviteter och semester.

Tack!!

Eftersom förra våren var så seg så borde denna bli bättre Om 4 månader är det VÅR!

Bra gjort!

stackare! Ät mycket fil, det ska vara bra när man äter penicillin. Och saltlakrits brukar funka för mig vid halsbränna av någon konstig anledning.

Åh vilken ångestkväll...
Jag lider ju av panikångest som till viss del grundar sig i min fobi... Jag kom på att jag glömt ta min medicin på några dagar så ikväll har jag haft värsta utsättningssymtomen Har tagit lugnande men ångesten, klumpen i halsen och skakandet vill inte släppa. Är så rädd, så rädd.
Försöker lugna mig själv. Tänkte att jag skulle bryta ångesten genom att faktiskt göra något kreativt. Så jag gick och sminkade mig. En galen sminkning såklart Hjälpte lite men det är fortfarande inte bra. Jag brukar alltid bli bra efter en timme men nu har det gått en timme och det är fortfarande så här...

Någon som vet ett bra sätt att bryta ångest på

Tack för de konkreta förslagen!

Jag tog min medicin för en dryg timme sedan och jag vet sedan tidigare gånger när jag missat att det tar nån timme innan det lägger sig. En timme då jag istället lider av insättningssymtom med ÄNNU mer ångest.
Jag skrev nyss ett inlägg i min privata blogg-dagbok, Lite tänk-värt kanske?

Medicin, kan inte leva med den, kan inte leva utan den.

Jag vill så gärna klara mig utan min medicin. Jag tror det är därför som jag omedvetet glömmer bort att ta den. Den ska intagas dagligen men jag tar den kanske var tredje dag. Efter ca tre dagar utan medicin brukar det komma utsättningssymtom. Dessa symtom är vanligtvis frusenhet, svettningar, yrsel och såklart ökad ångest. När jag börjar svettas och bli yr brukar jag alltid tro att jag är sjuk. Först ett dygn senare kan jag komma på att jag glömt ta min medicin. Resultatet av detta brukar bli att jag istället får insättningsymtom när jag väl tar min medicin igen efter tre-fyra dagars uppehåll. Insättningssymtomen kommer ganska omedelbart och håller i sig nån dryg timme. Den timmen är oftast olidlig. Jag behöver ta en lugnande och ångesten är obeskrivlig.

Så varför kommer jag aldrig ihåg att ta min medicin när jag vet att det annars straffar sig på detta sättet? Tycker jag innerst inne om att plåga mig? Tycker vi ångest-människor kanske om att må dåligt? Tycker vi att vi förtjänar det? Jag vet inte... Men jag vet att jag plågar mig själv på detta sättet, omedvetet eller ej.

Jag såg också nåt i nät-tidningen idag. Skymtade en bild i ögonvrån men scrollade snabbt upp på sidan igen för jag ska INTE läsa det...

Vi får ha nedräkning till dess

Välkommen!!
Här beklagar vi oss över vår oro, men nu på sistone har vi även försökt att få in lite peppande tankar och råd att ge varandra. Det är viktigt att vi alla hjälps åt att lyssna på varandra när det är jobbigt och samtidigt emellanåt komma in med några heja-rop och lyfta humöret.

Jag är 27 år gammal. Bor i Skåne. Har haft fobin sedan barnsben. Jag har inga barn och är fullkomligt livrädd för att skaffa, samtidigt som jag längtar ihjäl mig. Har en man som inte alls är rädd och har lovat att ta all "skit" så att säga ;) I tonåren utvecklade jag panikångest efter att ha varit magsjuk när jag var ensam hemma med min syster. Äter medicin för min ångest men lyckas leva ett normalt liv trots paniken lurandes runt hörnet hela vinterhalvåret :)

Idag är det min tur att noja mig. Var på Ikea och en annan möbelaffär igår. Idag känner jag av ångest, halsbränna och jag har ingen matlust. Det låter som stress men jag är ändå rädd.