-
Jag tänkte precis säga det, att det säkert beror på stress. Hoppas han blir bättre snart. Känner han sig stressad?zasata skrev 2010-05-18 19:08:00 följande:Mistänker det är stress mest.. Nu mår han ok än.. Men jag är så trött då jag tagit bägge barnen i natt.
-
Jag är orolig. Jag är så yr och känner mig frånvarande. Tror att det beror på näringsbrist, men tycker det är så svårt att veta. Vid 11 åt jag en tallrik fil men banan, kl 15 en kopp kaffe och en brownie med grädde. Klockan 18 åt jag en laxfilé och några ärter. Nu när jag läser vad jag skrivit så är det kanske snarare vätskebrist??
-
Det är bara så svårt att dricka vatten när man mår dåligt av bristen. det tar liksom stopp. Har fått i mig lite dricka och lite mat och en lugnande tablett, hoppas att det blir bättre snart så jag kan dricka och äta lite mer. Jag är extremt dålig på att ta hand om mig själv. Mat, dricka och sömn prioriteras tyvärr inte. Ofta sover jag för mycket vilket inte heller är bra.zasata skrev 2010-05-18 21:52:25 följande:Jag tror vi bägge två är väldigt stressade också just nu.. Drick mycket vatten! Sover du dålogt?
-
Jag är så grymt duktig på att stressa upp mig. Ligger i soffan och förösöker lugna mig själv. Hyperventilerar och försöker hålla borta en panikattack. Har tagit lugnande men det bör ta 10 minuter till innan den hjälper.nicely skrev 2010-05-18 22:03:44 följande:Låter som näringsbrist eller vätskebrist. Ta lite isvatten. Så gott när det är varmt. Måste fråga er, undviker ni att äta? Jag vågar inte äta så mycket, vill känna att jag är tom i magen. Och om jag fick magsjuka så skulle jag inte ha så mycket att kräkas upp. Och jag vet om jag inte äter så får man inte i sig näring och då blir immunförsvaret sämre, vilket kan leda till att jag smittas lättare.
Jag äter som sagt dåligt, men det är inte medvetet. Jag är inte bra på att känna min kropps signaler. Har funderat på att gå en basal kroppskännedomskurs. Kanske det hade fått mig att förstå min kropp. -
Det vill inte släppa. Jag är så jävla rädd att min vätskebrist ska leda till det hemska. Sen är det svårt att dricka när jag har sån här ångest. Det tar emot, har en klump i halsen liksom. Varför, varför, varför måste det bli så här? Jag är så rädd, så rädd.
-
Tack snälla du. Det är så skönt med omtanke. Jag försöker ta små klunkar lite då och då. Jag förösker lägga pussel på nätet. Det brukar funka ganska bra.nicely skrev 2010-05-18 23:09:07 följande:ta det lugnt vännen! Förstår hur ångesten nästan äter upp en. Har du någon bra bok eller film du kan titta på för att komma på andra tankar? Jag måste tvinga mig själv att göra något eller titta på något som tar bort ångesten. Ta små klunkar vatten bara eller en isbit i munnen. Hoppas att du mår bra snart. Skickar en kram
Men när ångesten är stor är även det svårt. Mannen försöker stötta, han vill att jag ska utmana mig själv genom att äta fastän det tar emot. Snäll tanke men han kommer nog aldrig förstå min rädsla. -
Inte jag heller! nån enstaka gång under sommaren kan jag tänka mig köpa, men det är sällan. Köper hellre nappar eller persikogodis som finns i påsarSerendipity skrev 2010-05-19 00:06:59 följande:Jo förresten, jag köper inte lösgodis! Så då undviker jag ju.
-
Stackars dig...Avelyn skrev 2010-05-26 13:33:17 följande:Han erkände att han är magsjuk, men först i morse. Han kräks inte men har diarré. jag skrev om det i min blogg som terapi och nu hatar han mig för att jag berättat för andra att han är sjuk. Han säger att han aldrig mer vill se mig. Jag har varit på stan med barnen hela dagen. Ammar sonen nu och ska ut igen sedan. nu till lekplatsen.. måtte den här dagen ta slut snart!
Men varför blir han så upprörd över att du skrivit det i din blogg? Känner han sig sårbar på något sätt? Att det skulle vara pinsamt att han är sjuk?
Hoppas att han kommer till sans snart.
Kramar till dig -
Min man har kräkts inatt!!!
Jag vaknade inte som tur är och han väckte mig inte heller utan berättade imorse.
Han säger själv att han är stressad. Han har haft sura uppstötningar, magont i flera veckor och sovit oroligt den senaste tiden, och de har massor att göra på jobb. Direkt efter att han kräkts mådde han bra och han har varken feber eller är lös i magen. Ska jag våga tro att det är stress?
-
Tack för stöttningen nicely. Jag tror också att det är stress. Hoppas på det men samtidigt är det trist för hans skull... Stress är inget roligt alls. Jag räknar ändå timmar nu, typiskt mig. Har ingen panikkänsla dock. Och det är skönt, hoppas jag kan hålla mig lugn. Angående din sambo så är det säkerligen tabletternas fel. Se till att han äter fil.