Emetofobernas tråd 5

Jag klarar inte av det alls. Jag är mer rädd nu än jag varit på länge. Direkt efter en ms är ju fobin nästan borta och jag känne rmig stark och modig, men sen smuger den sig på igen :( Nu har min systerson, syster, mamma och bror varit sjuka och jag är glad att vi inte bor i samma stad!

Min läkare ska ringa idag ang en helt annan sak, men jag funderar på om ja ska fråga om man kan få nåt mot ångesten...om det finns nåt som kan hjälpa. Nån som har nåt tips?

Ja då har jag pratat med min läkare.. hon tyckte inte att mediciner var det bästa utan istället att jag skulle börja KBT, så nu ska jag bli kontaktad av nån som har hand om det. Jag är rädd samtidigt som det kanske kan kännas skönt att få prata med nån om det. Och så ska jag bli kontaktad av sjukgymnast också. Tjo, jag känner mig som ett vrak!

Ni som går i KBT, tycker ni att det hjälper?

Stackare. Och det värsta är ju när man inte hittar nåt som orsakar det. Jag har inget bra förslag alls tyvärr. För ca 10 år sen mådde jag jättekonstigt i över ett år. Först trodde jaga tt jag var gravid, men det var jag inte. Det enda läkarna hittade var B12 brist, men att åtgärda det hjälpte inte heller. Till slut sa läkaren att man kunde göra gastroskopi, men då gick jag aldrig tillbaka mer och levde med illamåendeattacker i ett år till. Till slut gick det över och jag undrar än i dag vad det var som orsakade att jag mådde som jag gjorde.

Annan historia är min syster som för ett år sedan drabbades av illamående och kräkningar som höll i sig i ett par månader. Hon var inlagd i ett par perioder med dropp, men till slut böev hon bättre och ingen orsak hittades. Jag tycker sånt är skitkonstigt! Inte meningen att skrämmas, men tyvärr så hittar man ingen anledning ibland och då tycker man inte att sjukvården är så himla fantastisk.

Min mamma tycker nog att jag är lite löjlig och att jag överdriver  osv. Nyss var systersonen sjuk och min mamma skulle dit dagen efter att han hade kräkts jättemycket. Hon tyckte attd et var hur lugnt som helst och menade att han hade ju inte spytt sen på flera timmar. först tänkte hon gå dit redan samma eftermiddag. Dagen efter var hon där och sen blev hon så klart sjuk. Jag tycker på ett sätt att det var lika bra, för nu kanske hon fattar att jag inte överdriver med att det smittar ett tag efter att man har spytt.

hmm..vad synd. Hur har det varit, har alla gjort på samma sätt? Samtal mest eller olika saker man ska göra?

zasata, ja, får jag träffa nån som tror att jag ska kräkas då vill jag inte va med mer. Jag vet ju att det hjälper inte att kräkas, kanske i ett par veckor, men sen är det tillbaka. Och jag tänker inte gå och kräkas med flit varannan vecka direkt! JAg läste din länk och ska visa den med om man vill att jag ska kräkas.

Då är vi iaf tre göteborgare :)

Ja fy..sånt hjälper ju knappast!Helt sjukt ju! Jag är från Halmstad, men är ju inte där nu

Jag är jättedålig på att gå dit under vintern. Undviker ikea också eftersom dottern alltid vill vara i lekrummet. MEN jag vet ju andra som går dit och inte sjutton blir de magsjuka varje gång de har varit där. Det är ju just såna här situationer som gör att man blir låst i sin fobi. Jag hoppas du vågar, jag ska utmana mig själv och försöka våga en dag också.

zasata, visst var du medlem i emetofobforumet? Tänkte registrera mig där, men man måste uppge namn och allt. Det syns inte där på sidan sen va?