Zasata, har du bestämt dej om imorgon? Jäkligt starkt av dej om du trotsar den här jäkla fobin och går och gör ditt jobb!
Hoppas verkligen att det där vaccinet kommer snart..jag lär stå först i kön!!
I måndags var smittkällaren till alla våra magsjukor här och hälsa på..och gissa vem som sitter här med värsta ångesten nu??
Hans mamma sa att han hade ätit bra till middag (vi kom in på kräsna barn) för en gång skull och han åt både fika och godis här... men ändå sitter jag här och bara väntar på att min små ska börja spy.. Min äldsta har världens dåligaste immunförsvar och drar åt sej ALLT och hon var svår att lägga idag och då tror jag direkt att det är för hon mår dåligt..
Blir så trött på mej själv..hur ska jag få bort dessa tankar??
Jag vet att får man det så får man det.. Men jag vill inte sitta här och tänka tänk om och känna efter om jag mår dåligt eller leta fel på barnen...
Hittade den här bloggen..
qes.blogg.se/2010/may/mitt-liv-som-emetofob-krakfobiker.html
Gud vad jag känner igen mej i det hon skriver!!
Det här med att ha hink jämte sängen, sov på soffan iställer för sängen ett tag, håret uppsatt hela natten, flyttade på saker som låg på golvet så jag inte skulle snubbla på det om man var tvungen att springa till toan, lampan tänd och mycket mer!
När jag var liten hade jag det så jämt...
Lollisen, det ligger något i det du säger..
När jag hade en lugn period i tonåren (var aldrig magsjuk heller) så tänkte jag aldrig på att bli smittad av magsjuka..jag levde precis som vanligt.. Hade tom två olika kassajobb och ett jobb som säljare, vilket betydde att jag åkte runt till MASSA olika affärer och plockade varor mm...och jag blev aldrig sjuk!
Det är först nu när vi fick stora dottern och blev smittade av svägerskan 5 ggr på en säsong som jag blev verkligen livrädd för att få det (var det visserligen när jag var liten också men sen glömde jag liksom bort det eftersom vi inte hade magsjuka på många, många år!)
Hade hon inte smittat oss så många gånger med flit hade jag garanterat inte varit så överdriven nu.
Ibland kan jag verkligen bli väldigt bitter och arg för jag är en sån hemsk människa så jag tycker att det faktiskt är hennes fel att jag har blivit som jag har blivit...
Ångest är väl bara förnamnet 
Sluta träffa dom går ju inte heller (även om jag GÄRNA vill) det är ju ändå min mans syster... försöker dock att bara träffa dom när jag absolut måste 
milla2, hade det varit jag (och om du kan) så hade jag haft dom hemma och haft en liten mysperiod nu i det tråkiga höstmörkret, leka i lekpark, picknick, baka, måla, bygga kojor mm mm..det behövs massa sånt nu när det är så tråkig årstid!
Zasata, hur går det för dej?