Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

Nu har jag ätit lithium i 13 år, och de har fungerat bra! Jag tycker den medicinen är gammeldax, men den är fortfarande väldigt använd och bra, men sliter tyvärr på hjärtat under långsikt. Den är ju väldigt farlig oxå om man får i sig för hög koncentration. Min mamma fick ju de (ingen stor mängd över de normala) och i samband med de reagerade kroppen med en liten hjärnblödning, blodförgiftning och ett kritiskt tillstånd som gjorde att blodplättarna klumpade ihop sig, hon var nära att dö helt enkelt och låg medvetslös i fyra dygn på IVA. Nu mår hon bra och har istället blivit insatt på zyprexa.

Kommer ihåg när jag började med lithium att jag hade viss tremor (skakningar) i händerna. Började på 1+0+1. Sen efter att jag fick öka upp till normalkoncentration så vart sömnen bättre. De informerade mig om att de ver noggrant att jag ringde o berättade när jag hade feber, under flera dagar. När de väl hände så var de ingen som tyckte de var viktigt att jag ringde o berättade de... Jag hade inga problem med magen unbder inställningen men gick väl upp sisådär 10 kg på 3 månader, mindre roligt!

Stealth: Hur lång är du? BMI? Har du fått prata med en dietist om detta? Du vet säkert alla basala råd, så de är ingen ide man rabblar de. Tråkigt att du går ner i vikt, ofrivilligt. 

Det låter jobbigt att vara allergisk, och som att du har fått prova en del mediciner. Jag fick morfon efter att min axel hoppade ur led, när jag ramade (läs flög) av hästen. Kräktes som en gris efter detta ända in till dagen efter. Fy säger ja bara, de var inte roligt.

Sov så gott!

Nu är jag riktigt orolig för biverkningarna av litium. Min man har varit illamående och haft diarré i snart en och en halv månad. Han har fått en annan variant av litium, som man bara kan få på licens, och den började han med i förrgår kväll, men än har det inte hänt något.

Vi är båda oroliga att han ska behöva sluta med litium. De här jobbiga biverkningarna gör kanske att han går ner i en depression igen... Han går och lägger sig tidigt. Han orkar inte vara uppe längre, dels pga att han inte får i sig tillräckligt med näring, dels pga att han blir trött av att må illa och gå på toa hela tiden. Han vaknar även under natten av illamående, eller för att han måste springa på toa. Sen vaknar han med illamående, och har svårt att få i sig frukost. Den senaste veckan har han varit på dåligt humör redan när han vaknar. Han suckar, hänger med huvudet och har dåligt tålamod om något krånglar. Konflikterna med barnen börjar bli fler igen...

Jag förstår honom. Jag beundrar honom för att han orkat hålla humöret uppe så här länge. Det får bara inte hända att han går ner i depression igen redan! Han hade mått dåligt i över ett år när han började med litium. Då blev han äntligen sig själv igen och såg ljust på framtiden, men samtidigt började biverkningarna, och nu tar de knäcken på honom.

Finns det någon här som har ätit litiumkarbonat istället för Lithionit? Hur har det funkat i så fall?

Äntligen har min man blivit av med magproblemen! Vi är så glada att karbonatet funkar! Men det tog nästan en vecka med litiumkarbonat, innan biverkningarna av litiumsulfatet försvann. Och han fick minska dosen först, vilket gjorde att han nästan hamnade i depression. Men nu är han på banan igen!

Stealth, hur går det för dig och din mage? Hoppas det är lite bättre.

Ville bara titta in o ge en kram till alla kämpande här!
Skrev om min M som fick diagnosen bipolär sjukdom för 2 år sen! Hon är nu 6,5 år o diagnosen är borttagen o ersatt med autistiskt syndrom, Trotssyndrom o adhd!

Hej är ny i tråden och undrar bara över en sak.

Jag har diskuterat med en psykolog ang ev diagnos men jag har inte fått det på papper så att säga. Men jag vet att jag är bipolär. i de depressiva faserna får jag ångest, gråter, eller blir apatisk och vill inte gå ut, träffa folk osv och fastnar ofta i ett okontrollerat ätande. Blir samtidigt rädd för att bli lämnad, blir svartsjuk och får väldigt dåliga tankar om mig själv och andra. Extremt dåligt självförtroende. Jag får inte självmordstankar men kan däremot ofta tänka att det inte fins någon mening med nånting.

När jag är manisk är jag kung. Snygg och glad. störst bäst och vackrast!  Sen gör jag allt ifrån att shoppa (ej helt okontrollerat tack och lov, mer måttligt) STÄDA, jobba massor, starta företag, börja på utbildning, tapetsera, sporta, fixa utseendet, ha massor med sex osv osv. Jag äter väldigt lite och sover väldigt lite då.

Det jag undrar över är om NÅN upplever att det blivit bättre om man får diagnos och ev medicinering? Jag vill inte gå på antidepp för det gör mig håglös, men det finns ju annat? Eller är det bara dåligt att ha en sån diagnos med sig i bagaget?

Jag mår så dåligt under den deppiga fasen. när jag är manisk är det väldigt roligt och jag är glad, men det är så tråkigt att aldrig kunna avsluta något. Har inte slutfört nånting ordentligt i hela mitt liv förutom tre graviditeter, ar halvfärdiga utbildningar osv.

Eller är det bara att gilla läget och acceptera sina ups-and-downs?

Hej, var några år sedan jag skrev i några Bipo-trådar här på FK.

Har kanske inget vettigt att komma med så här på en gång.
Jag är rapid-cycling, men har haft något enstaka maniskt skov då jag kan sabba för mig själv ganska mycket.
Jag är missbrukspersonlighet (vågar inte ta emot benzo osv för jag känner direkt att jag skulle fastna) och har även alla ADHD-drag man kan ha.
Samt att jag har GAD och social fobi (fast inte då jag är riktigt uppåt, då byter jag ju personlighet).

Jag har problem med minnet och ofta känns allt overkligt. Hjärnan är mos så att säga.

Har testat de flesta medicinerna men inte litium, vill inte utesluta fler barn.

Ja just ja, ca 30 år, kvinna, 1 barn, gift.

Jag får inte börja med Litium så länge vi inte är klar med barnafödandet.

Jag äter endast Lamotrigin nu, litium sätts bara in om det är tänkt som livslång behandling, under förutsättning att det ger önskad effekt såklart.

Jag följer bara mina läkares order. Jag har ingen aning hur det brukar vara för andra. =)
Jag tippar att det har att göra med in och utsättande av medicinen, att bespara den karusellen. För jag kan bli sjuk i månader, sängliggande när det mixtras i mediciner.

Viktminskning hade jag sagt ja till som bieffekt :-P

Jag brukar samla vätska, rekordet är 20 kilo på en månad... det gör ju inte så gott för måendet direkt :-/

Hur länge brukar era maniska/hypomana skov sitta i?

Kan man ha skov som varar flera veckor, kanske upp till 2 månader? Eller är det bara jag som inbillar mig att jag är hypoman hela de perioderna. De flesta verkar ju vara det kortare perioder.

Men man ska väl inte höja litiumet hur som helst utan provtagning osv?
Dessutom är det väl önskvärt att hamna mellan 0,5 - 0,8 på litiumet för det ska ge full effekt.

Bara en undran i all välmening =)

Lustigt.. Blir lite trött på alla olika bud ang. Litium. Men det är ju även upp till den som tar dem att känna efter antar jag. Jag skulle aldrig klara mig på så låga doser som 0,4

Hur menar du med tremånadersintervallprovtagning?
Vilket sista ska bort?

Jag ligger på 3+0+4 nu och hade gärna höjt en till meeen då hamnar jag för högt :/

Jo, det är ju klart olika för alla. Är faktiskt inte så glad att behöva så många tabletter om dagen eftersom det ju sliter på kroppen, men utan medicin så tar denna krooppen självmord med tiden. För omdecinerad går inte att vara för mig.

Jag frågade faktiskt min sköterska (när jag hade en) om det var fler prover men det var inte nödvändigt. Om jag misstänkte förgiftning så var det typ inge å bry sig om.
Känner mig lite lätt förbisedd.
Min litiumsköterska fick personliga problem och var borta ett tag, då fick jag en socionom att ha som kontakt, och hon visste inget om sjukdomen, medicinen eller nåt annat.

Här får man göra ett sånt där test hemma där man mäter urin och mängden man dricker i två dygn och nåt blodprov som kollar av nånting så allt är okej. Förutom då litiumdosen som är färdigställd efter 2 bra provtagningar i sträck.

Fick höra idag av en inom sjukvården att Litium ju var en tung medicin, jag har blivitt behhandlad som om det är två panodil och gå och lägga siig som gäller :/

Strunt samma. Intressant att höra andras sätt att komma rätt i hjjakten på bättre mående =)

En annan fråga.. Är det någon här som ätit Litium och minskat kraftigt i vikt samtidigt?

Jag ska ev. göra en GBP och med tanke då på hur bra *erm* det funkar runt med psykvården så undrar jag om värderna kan förändras? Min läkare säger nej, men å andra sidan litar jag inte helt på den doktorn då han sannolikt inte varit med om just denna kombination innan.