Dolliver skrev 2010-04-26 19:16:42 följande:
. En öppen fråga till alla här - vad får ni för stöttning i hemmet, av mannen/barnen/omgivningen? Har ni berättat för era barn och hur berättade ni det? Jag är bara så nyfiken på hur det går till hos andra.. Jag får tex enormt mycket stöd av min man och utan honom hade jag befunnit mig i ekonomisk kris ALLTID. Han är den där som klarar av att dra ner mig, eller upp, vilket som nu behövs.. och jag inser att jag hade aldrig kunnat leva med någon annan som hade "problem" - vi hade troligtvis dragit ner varandra och det hade bara blivit kalops.. Min man är tryggheten själv, han är så "normal" (kan inte hitta ett bättre förklarande ord). Nackdelen är att han har svårt att sätta sig in i hur det är att ha ångest, att inte ens orka sköta sin hygien eller hur all kraft kan gå åt till att bara få upp barnen på morgnarna. Men jag tar hellre det än att inte bli stöttad alls..
Jag ahr en bra stöttning av sambon. Sonen är bara 17 månader så.. ;) Mamma är en klippa och även om jag nu vet att man gör allt för sina barn hur gamla de än är så fattar jag inte hur hon har orkat stötta mig så, ta hand om mig vid kriser och helt enkelt bara finnas där. Hon är min sörsta trygghet, plus hennes make som alltid får mig att känna mig välkommen och att jag inte är till besvär.
Har syskon som ställer upp när de kan men då gäller det mest sonen. Dagiset har varit väldigt bra bemötande och flexibla vad gäller sonens schema. Har berättat i stora drag mina problem och de är med på att göra vad de kan för att stötta genom att vara bemötesgående gällande sonen.
Har inga vänner kvar men är nöjd så, har min egna lilla familj plus familjen utanför hemmet och det är en stor familj. Sen en viktig person för mig är ssk på psyk. Hon ger mig medicin 1ggn/vecka och vi pratar mycket. Hon stöttar mig i både läkarkontakt, medicin, samtal och även i handling i möjliga mån, tex om jag ska på nåt möte och det inte känns bra så är hon alltid villig att följa med om hon kan.
Som sagt sambon är ett stort stöd men jag vet att han har haft det väldigt tufft med situationen och blir lätt orolig/frustrerad så jag drar mig undan lite nu.