• Maia

    Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2

    Maria, hur går det för dig? Tänker på dig och hoppas det går i rätt riktning. Kram


    Susye, jag förstår att du behöver andas men är det något så vet du att det bara är att skriva, hit eller till mig. Kramar
  • Maia

    Hej på er. (även om det nu är väldigt stilla i tråden)


    Hoppas ni har det bra, fast jag vet ju att så inte är fallet... Här är det skit. :( Min borderline sida har tagit över nu.
    Kram på er.
  • Maia
    susye skrev 2010-04-07 10:29:42 följande:
    orkar inte vara så aktiv just nu
    Det är ju fullt förståeligt. Kram
    Jag kommer nog fortsätta skriva för mig själv. Om inte annat för att hålla tråden vid liv.
  • Maia
    susye skrev 2010-04-08 00:33:30 följande:
    är sådär vidrigt nu ikväll o saknaden är enorm. som en stor brännande klump i magen. men bara att möta smärtan. går upp o ner. har inte fattat detta än. maia: hur går det för dig?
    Jag är så hemskt ledsen Susye och det kommer nog ta ett tag för dig att ta in det hela och det är först då du kan påbörja sorge arbetet. Hoppas du inte tar detta fel.. Man kan prata och skriva av sig massor och det är bra (!) men det bedövar mest för stunden i början. Fortsätt dock att tala om det, även när du börjar förstå vad som faktiskt har hänt. Känner precis som cherrybaby, man är så rädd att skriva fel ord. Jag har skrivit massor till dig som jag sen inte vågat/känt rätt att skicka. Det är så svårt att veta vad man ska säga då man inte vill att du ska tolka det fel nu när du går genom nåt så hemskt. 
    Har du pratat med psyk än?
    Att du ens frågar hur jag mår är beundransvärt. Jag har haft det tufft ett par veckor och tagit upp det med ssk, så nu måste jag hämta medicin 2ggr/vecka. Idag känns dock som en bra dag än så länge. Massa av Kramar till dig. Du är i mina tankar.
  • Maia

    Hej på er. Hoppas ni har det ok. En extra kram till dig Susye.


    Ville bara, mitt i all bedrövelse som hänt vara lite ego och säga att jag faktiskt mår skapligt igen. Efter mötet med FK så fick jag svar på oroligheter som jag funderat över och min handläggare där är väldigt trevlig och lyssnade på mig.
    Som ssk på psyk sa, hon märkte oxå att jag var lugnare, så är jag sån att jag måste få ordentlig info och raka svar. Att vandra i ovisshet funkar inte alls för mig för då har jag ingen kotroll.
    En annan stoor grej. Sambon har fått jobb! De ringde idag och han börjar redan på måndag.
    Tyvär innebär det att vi inte kommer kunna gå på parsamtalet som jag lyckats boka idag... Men men, en sak i taget, kanske kan få ny tid när han får ordning på timmarna han ska jobba.
    Kram på er! Tänker på er.
  • Maia
    susye skrev 2010-04-09 21:20:49 följande:
    Maia o Trollie: tack. är sjukt tungt ikväll. varit på begravningsbyrån idag. 1/3 av mitt hjärta är borta. måste försöka leva för mina andra 2/3. älskar dig min änglason o mina 2 barn på jorden
    Åh, Susye! Gråter med dig. Ta hand om dig och din familj. Kramar!
  • Maia
    ClaraV skrev 2010-04-09 21:16:21 följande:
    När jag såg denna tråd kände jag en lättnadens suck. Va skönt att inte vara ensam gravid med bipolär sjukdom. Jag äter inga mediciner nu när jag är gravid men har ätit antidepressiva under över fem års tid och känner att jag börjar må dåligt igen. Vet inte riktigt hur jag ska göra. Vill inte äta mediciner när jag är gravid. Men är ju rädd att gå ner mig för mycket också.
    Hej Clara!
    Bra att du inte äter mediciner men om du börjar må dåligt igen så ska du nog ta upp det med din läkare. Jag var på en svag dos Zyprexa när jag var gravid. Man måste väga för och nackdelar. Min son hade inga utsättningssymptom efter födelse. Valde dock att inte amma då jag inte ville fortsätta "medicinera" honom. Det var för mig ett väldigt bra val då sambon och jag kunde hjälpas åt med nattpass och matning.
    Hur långt gången är du? Antar att det är första barnet..?
    Ta hjälp av läkare, mvc har ju även egen läkare som kan följa upp dig.
    Roligt att ha dig här. :)
  • Maia
    ClaraV skrev 2010-04-09 21:41:51 följande:
    Jag är i vecka 6+6. Jo, min läkare föreslog att jag skulle äta sertralin igen. Jag tror att det var den medicinen, och den ska ju inte ha någon större påverkan. Men vill ju verkligen klara det utan mediciner också.
    Förstår det. Å andra sidan, mår inte du bra så mår inte bebis bra. Har du lätt för att bli orolig, få ångest, stressa upp dig, så påverkar det även barnet på ett negativt sätt.
    Vill absolut inte försöka övertala dig att ta medicin, det är ett val som bara du kan göra. Detta var vad min läkare sa till mig och jag mådde väldigt dåligt då, grav var inte planerad. Jag var även sjukskriven hela grav pga mina stress tendenser.
  • Maia
    Umbrageous skrev 2010-04-11 14:13:32 följande:
    Hej, jag knör mig gärna in här i tråden om jag får Är bipolär typ 2,5 mixed... rapid cycling. Har börjat må bättre nu äntligen men får svackor och maniska perioder bland ändå. Käkar hermolepsin och wellbutrin/voxra för bipolariteten, folsyra och B12 för att hermolepsinet pajjar så jag får vitaminbrist och ritalin för att jag har narkolepsi, och zolpidem/stilnoct och circadin för att jag ska sova bättre.  öh, jävla medicinblandning va!
    Välkommen.
    Det var en riktig blandning och några som jag faktiskt inte jag känner igen. ;)
    Hur ofta pendlar du? Är det flera ggr/dag eller nån dag hit och dit?
  • Maia
    susye skrev 2010-04-11 14:42:43 följande:
      har funderat på detta med o aktiv dödshjälp borde finnas i vissa lägen tycker jag. sen att man väljer att avsluta sitt liv själv kan ju diskuteras. själv skulle jag aldrig göra det just pga mina barn precis som du skriver men det finns ju lägen då allt är totalt meningslöst så jag kan förstå de som väljer den vägen o i detta fall har jag förståelse till 100 % o känner ingen ilska
    Svår grej det där tycker jag. Är man dödssjuk och bara ligger i lidande tills man dör, då tycker jag det är rättfärdigat med dödshjälp.
    Vad gäller självmord.. man kan veta att detta får jag dras med hela mitt liv och har tur om jag ens klarar vardagen men är det rätt mot familj mm? Dödssjuk som det inte finns något botemedel för eller psykiskt sjuk som förmodligen inte blir bättre?
    Jag kan nog inte riktigt rättfärdiga självmord men mycket pga att jag vill se att det finns hjälp att få. Åtminstone så man kan leva drägligt. Å andra sidan så har jag själv försökt antal ggr och förstår full ut de som väljer den vägen.
    Min son har nu blivit min livslinja, mitt skäl till att kämpa. Man behöver nåt som stoppar en vid avgrunden.
Svar på tråden Bipolär/manodepressiv sjukdom, vi fortsätter i ytterligare en tråd 2