Carlanderskatöserna del 19

Tack för välkomnandet Vad roligt att se flera "gamla" trådkompisar från andra trådar här! Och några är gravida dessutom! Stort grattis! Håller tummarna för er som är mitt uppe i allt och skickar kramar till er osm har det motigt!

Själv har jag fått lite huvudbry just i dagarna här....vi bestämde oss för att satsa en sista gång för att lyckas på egen hand (trots att vår distansläkare faktiskt "förbjöd" oss att bli gravida i denna cykel pga att jag kommer börja spraya) och jag har ALLTID äl dag 16 viket skulle ha varit igår tisdag. Har provat SÅ många gånger med äl-sticka och får alltid utslag dag 16 men nu har jag alltså inte fått någon stegring ännu....började testa dag 13 så jag kan ju knappast ha missat det heller...nå, jag ska testa imorgon också (dag 18) sen skiter jag väl i det...konstigt tycker jag det är för jag har aldrig varit med om att det har hänt förut att äl har hoppat över (och jag har som sagt provat väldigt många gånger)

Ja men då är det RD 7 på lördag...då borde du se om försöket lyckats

Tänk på att jag också var 100% säker att mensen skulle komma för jag hade mensvärk och fick spottings - kroppen fattade väl inte att den var gravid och ville köra på som vanligt. Så även om det känns som att det kan skita sig vilken sekund som helst så kan det gå hur bra som helst. Hoppas du får sova natten fredag-lördag...natten innan tjuvtestardagen rukar vara ganska sömnlös.

Tack för tumhållningen!

Hej tjejer. Det är härligt att höra om alla starka kvinnor som kämpar här. Carlanderska har alltid varit oerhört bra och jag har alltid känt mig trygg där.

Vi genomförde vår första IVF där i maj i år och blev gravida på första försöket. Det kändes verkligen fantastiskt och vi kände nästan som att vi hade fuskat oss till graviditeten. Det kändes overkligt och jag vågade nästan inte tro på det där lilla plusset .

Tyvärr hände det värsta som tänkas kan på vårt RUL i måndags... det visade sig att vår lilla pojkes hjärta inte slog! Han hade troligen dött några dagar tidigare. Vilken chock, vilken sorg. En barnmorska samt två läkare varav en överläkare undersökte mig och bebisen och de var tyvärr alla överens om att han inte levde mer. I tisdags åkte vi in till Östra sjukhusets specialförlossning och blev inlagda och skulle föda vår lilla son. Han kom först dagen efter, på onsdagen klockan 10,11, han var 20 cm lång och vägde 160 gram. Vår lilla tappra kille som inte ville lämna mammas trygga famn i magen. Det blev en liten Cornelius och jag är så glad att jag fått se honom, hålla om honom och pussa på honom. Han hade sin pappas näsa och mina runda kinder och tio små fingrar och tio små perfekta tår. Läkarna kunde inte hitta något uppenbart fel på vår lilla kille. Men nu har de tagit massor med prover på mig och på Cornelius och på moderkakan och vi hoppas ju få svar på vad som kan ha skett.

Samtidigt som vi brottas med känslan av orättvisa och sorg och en stor villkorslös kärlek inför sin son, har vi tagit nästa försiktiga steg framåt och ska träffa Torbjörn på Carlanderska på fredag nästa vecka. På något sätt måste vi ta oss framåt och våga försöka igen och ge Cornelius ett syskon.

Oavsett, jag hoppas alla ni dagens ruvare och sprayare och spruttagare, får massor med plus och jag hoppas att alla gamlingar här, kommer vara gravida när jag skriver här som ruvare om någon eller några månader.

Kramar till era lla

Jag är på RD3, såg i tidagare inlägg att du gjorde FET 2 dar innan mig men du har TD den 22? Jag har TD 27. Har du gjort stimulerat FET?

Är också jättetrött på att vänta, mår illa av väntandet och sover dåligt på nätterna. Värken i magen går inte över och jag undrar om det inte är för att man är så nervös av att vänta helatiden man vill ju bara testa så man vet ifall man ska behöva göra om allt igen om nån månad...

Har köpt folsyra nu med och hoppas att det inte var försent att börja med det. Fattar inte varför jag inte har tänkt på det den här gången och det stod ingen stanns i mina papper om det den här gången så jag glömde av det totalt...jaja jag hoppas på det bästa är ju inte säkert att det påverkar nåt i det här stadiet.

Nu har jag varit på CA. Det tog ett tag eftersom det blev en del diskussioner kring hur vi ska gå vidare.

Tyvärr blir det ingen ET denna månad.
Jag har alldeles för många äggblåsor. Gör vi en återföring så kommer jag bara hamna på sjukhus och kommer må jättedåligt säger Göran. Han räknade en stund och sa sen att det är typ 40 äggblåsor. Vid senaste IVF var det 16. Så jag kommer vara reält svullen och öm efter denna ÄP. De tyckte att jag skulle lämna över Ella till maken helt ett par dagar för jag kommer inte ha det så roligt dagarna efter. Nu blir jag orolig och nervös. Senaste ÄP gick ju bra men var ju jobbig eftersom jag hade så ont. Denna kommer bli mycket värre...snälla kan någon komma med några lugnande ord?

Så tyvärr blir det inget ruvande denna månad. Det får bli FET nästa månad istället, med en eskimå...om vi nu lyckas få några. Jag som hämtat ÄL-sprutan och typ tusen vagitorier. Jaja....nu får jag ingen användning för dom. Jag fick gå till apoteket igen och hämta ut  Suprefact som jag ska ta istället för Ovitrelle. Min kyl börjar se ut som ett apotek nu.....

Jag bad om att få något lugnande innan....Margareta sa att hon skulle ordna det. Skönt!
På måndag är det alltså dags för ÄP!