Ivf våren 2010 i Göteborg-1a barnet?
1 dag innan BF dök Säva äntligen upp, som vi väntat. Jag vaknade av mensvärk runt 02 natten till tisdag, hade inga direkta förhoppningar om att det var nått annat än förvärkar så jag tog 2 panodil o försökte somna om. En halvtimma senare fick jag gå upp o rota fram TENSen, satte mig i vardagsrummet och började klocka, visste inte ens om det var värkar jag kände men de kom hyfsat regelbundet så efter ett tag insåg jag att nått var på G, blod på pappret när jag var på toa övertygade mig lite mer.
Vid 5 slet jag av TENSen som inte gjorde mycket nytta längre och hoppade i badkaret istället, skönt, iaf nån timme. Sen klockade vi de alltmer regelbundna värkarna och försökte oss på Dyktekniken, vid 8 ringde vi förlossningen för att kolla läget, värkarna var inte helt jämna men det var i snitt 3 min mellan dem, vi var välkomna in så fort vi kände oss redo. Stod ut hemma i drygt 2 timmar till, runt 10.30 kom vi till Mölndal och jag var till min besvikelse bara öppen 3 cm, men stanna fick vi som tur var. De tyckte vi skulle försöka äta och gå lite för att snabba på förloppet men jag var inte alls sugen på att lämna rum 6 så vi blev kvar.
När jag efter 2 timmars plågor bara öppnat mig en ynka cm höll jag på att bryta ihop, BM tyckte dock att jag kämpat på bra o menade att det var helt enligt planerna. Hon föreslog att jag skulle bada så i en dryg timme låg jag i badkaret o C duschade mig under värkarna, jätteskönt, rekommenderas. Vid halv 3 var det dags för skiftbyte och jag frågade den nya BM om det var för tidigt för lustgas, planen var att köra utan medicinsk smärtlindring men det var rejält drag i värkarna och jag kände mig lite ynklig som låg o ylade i badet. Gasen och jag blev snabbt kompisar, jag var rädd för att må illa men det gick bara fint, hade log dos så jag blev inte snurrig eller sa heltokiga saker som jag hört andra berätta om. När jag började vråla allt mer desperat i masken tyckte BM att det var dags att gå upp, hon ville göra en inre koll för att se hur det artade sig, med tanke på hur "långsamt" det gått innan hade jag INGA förhoppningar o ville helst inte lämna det sköna badkaret. Runt halv 4 gick jag iaf upp o på bara de 2 metrarna mellan badkaret o sängen fick jag 2 täta värkar, BM tyckte att nu var de bråttom, bebisen var på G. Ingen risk tänkte jag som tänkte mig en maratonförlossning som avslutades på em den nionde eller nått. Men mycket riktigt var jag fullt öppen och bebisen var långt ner i förlossningskanalen. Så på 2 h i badkaret öppnade jag mig 6 cm, fantastiskt. Efter att ha krystat i kanske 10 min var hon ute, världens finaste lilla skrutta föddes 16.06, 3285 g och 50 cm. Kunde aldrig tro att jag skulle få en sån minibebis :D
Det gick ju lite snabbt så dessvärre sprack jag en del, inte helt av men något påverkad ringmuskel, bara några muskeltrådar som tur är. De sydde ihop mig snabbt och jag kände absolut inget när jag sprack o väldigt lite när de lagade. Hoppas det går bra när det är dags för nr 2 bara.
Nu ska jag väcka lillan o pappa o öva lite amning.
Tack för alla grattis på FB. Vi hörs när vi landat hemma :)