För oss med ma/mf i bagaget - BF vår/sommar 2010. Tråd nr 2

Nej skriv inte ut nåt namn, det behövs inte. Jag trodde det var nån i denna tråden du menade. Men usch ja va hemskt detta är. Man vill egentligen inte veta för man oroar sig bara ännu mer då.
Det kommer verkligen inte kännas säkert förrän bebisen ligger på magen och skriker....

nej ibland blir man nog mer orolig av att sitta på FL men samtidigt så skönt att prata med folk i samma sits.

Ja ma:t känner jag ju till  
Men usch vad hemskt för henne i Skaraborgastråden! Stackars föräldrar.

Åh usch va hemskt.

Nu blir man ännu mer orolig. Känner inte några buffar och har ingen Angelsound att lyssna med och rul är inte förens om 4 veckor!

Så sorgligt att läsa om den fruktansvärda sorg som drabbat flera blivande föräldrar det sista. Jag undrar om oron någonsin kommer att försvinna? Den senaste veckan har jag gått och oroat mig över att de buffar jag känner är feltolkade av mig och inte alls är pyrets rörelser... Igår var jag i princip säker på att jag inte känner några fosterrörelser utan att de buffar jag känt varit typ magen eller inbillning. 

hej, ny i tråden. Har ett ma i bagaget från i våras. Upptäcktes i v 10 att den varit död sen v 6. Är nu gravid igen med ivf. Är i vecka 15.
Hade en ljusbrun flytning igår. Jättejobbigt. Bm säger att man kan ha så och det är inget att göra så länge man inte blöder, då ska man åka in. Tycker ändå det känns jobbigt. Någon med samma erfarenhet?

Jag har vid varje graviditet känt mig väldigt virrig.. och klumpig.. Nog för att jag kan vara båda delarna i vanliga fall också

Beklagar ditt ma. Men välkommen hit och grattis till liten som nu boar  i magen! Att oron kommer som ett brev på posten är inte så konstigt, jag hoppas hoppas att den ljusbruna flytningen är helt ofarlig. Jag hade en mindre blödning i v.8 i denna graviditeten och åkte in till gynakuten. Vi visste att vi inte skulle bli prioriterade och att vi förmodligen skulle bli rådda att avvakta om vi hade ringt först. Dock orkade vi inte med ovissheten en gång till. Därför åkte vi in med inställningen att vi kunde vänta till det fanns tid för oss. Vi mötte först en jättefin bm som förstod våra rädsla, oro och vårt resonemang. När det blev vår tur fick vi träffa en jättebra läkare som tog vår oro på allvar och som tyckte att det var bra att vi kommit in eftersom det kändes rätt för oss att göra det. Undersökningen visade att allt såg bra ut, en liten böna där inne med ett hjärta som tickade. Vart blodet kom ifrån kunde han inte se.
Jag hoppas att det ljusbruna snart försvinner för dig, och att lugnet istället infinner sig.

Jag har vid tre eller fyra tillfällen haft mindre blödningar under den här graviditeten, men magen växer fortfarande som den ska och har precis börjat känna lite buffar. Som din bm sa så är det nog inget att oroa dig för så länge du inte blöder mer eller får ont. Men förstår att det känns jobbigt

Inspirerad av alla fina gravidmagefoton tog sambon en bild på min växande mage i tisdags kväll..men varför kan jag inte lägga upp varken det fotografiet eller ultraljudsbilderna i mitt galleri?